| Prophetia emot Judarna. | Propheten Hesekiel. | Cap. 6, 7. | 565 |
dem öde, och sönderslå edra afgudar, och göra dem till intet, och sönderslå edra beläten, och förlägga det I stiktat hafwen.
7. Och de slagne skola ligga ibland eder, att I skolen förnimma, att jag är HERren.
8. Men jag will låta några igen blifwa af eder, de der swärdet undslippa skola bland hedningarna, när jag eder i landen förstrött hafwer.
9. Desamme edra igenblefne skola då tänka uppå mig ibland hedningarna, der de fångne wara måste, när jag förkrossat hafwer deras horiska hjerta, det ifrån mig wiket är, och deras horiska ögon,* som efter deras afgudar sett hafwa; och dem skall ångra den ondska, som de genom all sin styggelse bedrifwit hafwa; *4 Mos. 15: 39.
10. Och skola förnimma, att jag är HERren, och hafwer icke fåfängt talat, att jag sådan olycka skulle göra dem.
Så skulle straffet werka helsosamt på somliga hjertan under fångenskapen.
11. Detta säger HERren HERren: Slå dina händer samman, och stampa med dina fötter, och säg we öfwer all den ondskas styggelse i Israels hus, för hwilkas skull de genom swärd, hunger och pestilentie falla måste.
12. Den som långt borta är, han skall dö af pestilentie, och den hardt när är, han skall falla genom swärd: men den som öfwerblifwer och derföre förwarad är, han skall dö af hunger: alltså skall jag fullkomna min grymhet ibland dem:
13. Att I förnimma skolen, att jag ar HERren, när deras slagne skola ligga ibland deras afgudar omkring deras altaren, på alla högar, och på alla berg, och under alla gröna träd,* och under alla tjocka ekar, i hwilka rum de åt allahanda afgudar sött rökoffer gjort hafwa. *2 Kon. 17: 10.
14. Jag skall utsträcka min hand emot dem, och göra landet tomt och öde, allt ifrån öknen intill Diblath,* ehwar de bo; och de skola förnimma, att jag är HERren. *Jer. 48: 22.
Guds wrede är en werkan af Hans kärlek och förbarmande. Af kärlek är Han rättfärdig och helig och kan icke lemna någon synd ostraffad. Blott då kan Han förlåta och förbarma sig, när menniskan emottager försoningens kärlek och blifwer rättfärdig i Medlaren och Försonaren. All denna nöd hade till ändamål, att förkrossa och hela så många i Israel, som wille frälsas.
7. Capitel.
Mot Guds dom ingen hjelp.Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
2. Du menniskobarn, detta säger HERren HERren om Israels land: Änden kommer, änden kommer öfwer alla fyra landets ändar.
3. Nu kommer änden öfwer dig: ty jag skall sända min grymhet öfwer dig, och skall döma dig, såsom du förtjent hafwer, och skall gifwa dig hwad all din styggelse tillhörer.
4. Mitt öga skall icke skona dig, eller se öfwer med dig; utan jag skall gifwa dig, såsom du förtjent hafwer, och dina styggelser skola komma ibland dig, att I förnimma skolen, att jag är HERren.
Dina styggelser skola komma ibland dig. Syndastraffen äro sjelfwa synderna, som komma igen, — fasansfulla gengångare.
5. Detta säger HERren HERren: Si, en olycka kommer efter den andra.
6. Änden kommer, änden kommer, han stöter uppå dig; si, han kommer:
7. Han går allaredan upp, och kommer fram öfwer dig, du landets inbyggare: tiden kommer; jemmerdagen är hardt när, då intet sjungande på bergen är.
Anden kommer, nemligen rikets undergång. Jerusalems förstöring inträffade under skördetiden, då eljest sång hördes öfwer berg och dalar.
8. Nu will jag snarligen gjuta min grymhet öfwer dig, och fullkomna min wrede uppå dig, och döma dig, såsom du förtjent hafwer, och gifwa dig hwad att din styggelse tillhörer.
9. Mitt öga skall icke skona dig, eller se öfwer med dig; utan jag skall gifwa dig, såsom du förtjent hafwer, och dina styggelser skola komma ibland dig, att I förnimma skolen, att jag är HERren, som eder slår.
10. Si, dagen, si, han kommer, han kommer fram: riset blomstras, och den stolte grönskas.
Riset war Babels rike. Den stolte war Babels konung och krigshär.
_569.jpg&oldid=346121){kind=link}