| 566 | Prophetia emot Judarna. | Propheten Hesekiel. | Cap. 7. |
11. Tyrannen hafwer upprest sig till ett ris öfwer de ogudaktiga; så intet af dem eller af deras folk, eller af deras hop skall någon tröst få.
12. Derföre kommer tiden, dagen nalkas, köparen fröjde sig icke, och säljaren sörje icke: ty wreden kommer öfwer alla deras rikedomar.
13. Derföre skall säljaren icke mer sköta om sitt sålda gods, ty den som lefwer, han skall hafwa det: förty prophetian om att deras rikedom skall icke tillbaka gå: derföre förhärde sig ingen i sin missgerning, genom sina rikedomar.
Snart skulle det blifwa slut med all fröjd öfwer jordisk winning, v. 12. Säljaren kunde lcke, såsom eljest wid jubelåret, få igen sin försålda egendom, v. 13. Då Herren hemsöker, hjelper icke en gång Pharaos makt och rikedom. Detsamma gäller i alla tider om säkra syndare, som älska sina rikedomar och icke fråga efter Gud. Luc. 12: 16–21.
14. Låter man blåsa i basunen och tillreda all ting, der warder dock ingen till slags utdragande: ty min grymhet går öfwer allt hans folk.
15. Ute på gatorna går swärdet, i husen går pestilentie och hunger: den på marken är, han måste dö genom swärd; men den i staden är, honom skall hunger och pestilentie uppfräta.
16. Och de som undfly af dem, de måste wara på bergen, och likasom dufwor* i dalarna, hwilka alla tillsammans qwida, hwar och en för sin missgernings skull. *Es. 38: 14.
Hungren är i sig sjelf en obeskriflig pina, då den uppnår en hög grad, och derigenom uppstå äfwen swåra förödande farsoter, såsom dödliga pilar. Se cap. 5: 16.
17. Alla händer skola nederfalla,* och alla knän skola wara ostadiga som watten. *Es. 13: 7. Jer. 6: 24.
Händer och knän skola darra af förskräckelse.
18. Och de skola kläda sig i säckar, och med fruktan öfwergjutne warda, och alla ansigten jemmerligen utse, och alla hufwuden skola kullot warda. * *Es. 3: 17; cap. 15: 2, 3. Jer. 48: 37.
Den djupaste sorg skall blifwa rådande bland alla. — Kullot, skallig.
19. De skola kasta sitt silfwer ut uppå gatorna, och sitt guld akta såsom träck: ty deras silfwer och guld skall icke kunna hjelpa dem på HERrans wredes dag;* och skola dock icke kunna mätta sin själ deraf, eller fylla sin buk deraf; ty det hafwer warit dem en förargelse till deras missgerningar. *Ordspr. 11: 4. Zeph. 1: 18.
Äfwen för penningar kunde de icke få bröd till att uppehålla lifwet. De lära då att inse, huru dåraktigt det är att förtrösta på rikedomar och glömma Gud i himmelen. De wredgas då öfwer rikedomen såsom en snara eller en förförande afgud, som bidragit till deras syndasäkerhet och deras stora elände och bragt dem i större fara att af fienderna dödas.
20. Af sina ädla klenodier, der de högfärd med bedrefwo, hafwa de sin grufwelses och styggelses beläte gjort; derföre skall jag göra dem det till orenlighet:
21. Och skall gifwa det åt främmande i händer, att de det bortröfwa skola, och åt de ogudaktiga på jorden till ett byte att de skola ohelga det.
Sitt guld hade de anwändt till afgudabeläten och dermed förenat sig, och nu fördes de i fångenskap bland hedningarna och utsattes för all orenhet emot lagen.
22. Jag skall wända mitt ansigte derifrån att de ju min skatt wäl ohelga skola; ja, röfware skola komma deröfwer och ohelga det.
Herren wände sitt ansigte ifrån Judarna och ifrån sitt tempel och tillät, att hedningarna ohelgade och förstörde det.
23. Gör en gård omkring dem: ty landet ar fullt med blodskulder, och staden full med öfwerwåld.
Gör en gård omkring dem, grt.: Gör kedjor! nemligen till tecken af den fångenskap, som snart skulle komma för landets synders skull. Häruti ligger en djup allmän sanning: hwarje synd, som en menniska begår, blifwer en kedja, hwarmed själen bindes starkare, än den war bunden förut. För menniskan synas synderna ofta Ijufliga, men inför Herran äro de kedjor, orena, hårda band på menniskosjälen.
24. Så skall jag låta komma de argaste ibland hedningarna, att de skola taga deras hus in; och skall göra en ända på de wäldigas högfärd, och ohelga deras kyrkor.
Deras kyrkor, grt: deras helgedomar; hwad de ansågo för sitt högsta och bästa, deras rikedomar, deras hem, deras afgudar och afgudahus.
25. Uppryckaren kommer, så skola de frid söka, och han skall icke wara der.
26. En olycka skall komma efter den andra, ett rykte öfwer det andra: så skola de då söka en syn när propheten;
_570.jpg&oldid=346124){kind=link}