| Straff och hot emot Jerusalem. | Propheten Hesekiel. | Cap. 16. | 579 |
sin brud. Han beskyddade det med eldstoden och andra nådens under, såsom då en brudgum öfwer bruden breder sin mantel (Ruth 3: 9). Han gaf sin lag åt detta folk, så att det derigenom blef en Guds församling och Hans trolofwade.
9. Och jag twådde dig med watten, och utwaskade dig af ditt blod, och smorde dig med balsam:
10. Och klädde dig med stickade kläder, och drog sköna skor uppå dig: jag gaf dig sköna kläder, och gaf dig silkesdok:
11. Och beprydde dig med klenodier, och lade smide på dina armar, och kedjor uppå din hals;
12. Och gaf dig ett ännespann* i ditt änne, och öronringar i dina öron, och en skön krona uppå ditt hufwud. *2 Mos. 28: 36.
13. Summa, du blef beprydd med guld och med silfwer, och beklädd med bästa linkläde, silke och stickade werk: du åt ock semlobröd, honung och olja, och war öfwermåttan dägelig, och fick ett rike.
Hela denna beskrifning består af bildliga talesätt, hemtade från det wanliga Österländska bruket, att bereda en brud till förmälningen genom badning och twagning och gnidning med kostelig balsam, samt prydning med de dyrbaraste kläder och smycken, som kunna åstadkommas. Så renade Herren sin folk och prydde det med härliga kläder och kosteliga klenodier. Det försonades och renades genom påskalammet och andra offer och genom dopet i skyn och i hafwet, det blef klädt med brudkläder, som det undfick genom Herrans lag och gudstjenst, och det fick en krona, det kröntes såsom en Herrans brud och såsom en drottning bland folken, det blef ett sjelfständigt rike, öfwer hwilket Herren sjelf war Konung. Detta folk föddes med himmelsbröd i öknen, såsom åt en brud i Österlanden gifwes den bästa näring, och det fördes till ett fruktbart land, der de bästa lifsmedel woro ymniga.
14. Och ditt rykte gick wida ut ibland hedningarna för din fägrings skull, den ganska fullkomlig war, genom sådan prydning, som jag uppå dig hängt hade, säger HERren HERren.
15. Men du förlät dig uppå din fägring;* och efter du så beprisad war, bedref du horeri, så att du gjorde dig menlig för hwar och en, som fram om gick, och gjorde hans wilja. *Jer. 7: 4.
Detta folk. som för de stora unders skull, hwilka Herren i detsamma hade uppenbarat, blef wida berömdt ibland hedningarna, se, detta folk, denna Herrans trolofwade, föll af ifrån Honom och blef en sköka; detta folk hängde sina hjertan wid afgudar. 2 Mos. 34: 16. Ps. 73: 27. 4 Mos. 25: 1–9.
16. Och du tog af dina kläder, och gjorde dig brokiga altaren deraf, och bedref ditt horeri deruppå, såsom aldrig någon tid skedt är, eller ske skall.
Herrans gåfwor anwändes till afguderi, hwilket i v. 17—20 widare beskrifwes. Se Os. 2: 8.
17. Och du tog ock dina sköna tyg, som jag dig af mitt guld och silfwer gifwit hade, och gjorde dig mansbeläte deraf, och bedref ditt horeri med dem.* *Hes. 7: 20. Os. 2: 8.
Mansbeläte kallas här deras afgudabeläten, emedan afguderiet liknades wid hordomssynd.
18. Och tog dina stickade kläder, och betäckte dem dermed; och min olja och rökwerk lade du fram för dem.
19. Min mat, som jag dig gaf till att äta, semlor, olja och honung, lade du för dem till en söt rök; ja, det kom dertill, säger HERren HERren.
20. Du tog dina söner och döttrar, som du mig födt hade, och offrade dem, dem till spis: menar du nu, att det en ringa ting är med ditt horeri?
21. Att du slagtar mina barn,* och låter dem för dem uppbränna: *Es. 57: 5.
Detta syftar hufwudsakligen på den grufliga Molochsdyrkan, i hwilken det brukades att offra barn, 2 Kon. 16: 3; de blefwo uppbrända i det glödande kapparbelätet. Allt detta kan nu ock tillämpas på den affälliga christenheten; den gifwer hjertat och den gifwer Herrans gåfwor åt afgudarna, och o, huru många barn blifwa icke lagda i Molochs armar. De offras åt flärden, åt synden, åt döden och blifwa den ewiga eldens rof.
22. Likwäl hafwer du i all din styggelse och horeri icke ens tänkt uppå din ungdomstid, huru blott och naken du war, och, låg i ditt blod.
23. Öfwer all denna din ondska, ack we, we dig, säger HERren HERren.
24. Byggde du dig bergkyrkor, och gjorde dig bergaltare på alla gator.
25. Och främst på alla wägar byggde du dina bergaltaren, och gjorde din fägring till en styggelse: du neg med dina ben för alla, de der fram gingo, och bedref stort boleri.
Herren sjelf ropar ack och we öfwer det arma folket, v. 23. Dessa we gälla hwar och en, som är affallen ifrån Honom och icke will återwända. Bergkyrkor, v. 24, betyder afgudatempel på bergen, och ännu talrikare woro afgudars altaren på berg och kullar. Med nigandet antydes
_583.jpg&oldid=346161){kind=link}