| Prophetia emot Jerusalem | Propheten Hesekiel. | Cap. 21. | 591 |
13. Ty Han hafwer ofta näpst dem; hwad hafwer det hulpit? De onda barns ris will icke hjelpa, säger HERren HERren.
De onda barns ris will icke hjelpa, grt.: men huru! om den föraktande spiran icke skall wara? Herren har ofta näpst dem, men förgäfwes, de göra icke bättring, de stödja sig på falsk tröst, v. 10, men huru blifwa de bedragne, emedan den föraktande spiran, som de omtala, v. 10, icke skall wara dem till hjelp!
14. Och du menniskobarn, prophetera och slå dina händer tillsamman;* ty swärdet skall komma twefalt, ja trefalt; ett mordswärd, en stor slagtnings swärd, så att det drabba skall i kamrarna, dit de fly.† *Hes. 6: 11. †2 Kon. 25: 4, [et]c.
15. Jag skall låta klinga swärdet, så att hjertan skola förskräckas, och många falla skola i alla deras portar;* ack, huru blänker det, och hugger åstad till slagtning; *Jer. 52: 30.
16. Och säga: Hugg både på högra sidan och den wenstra, hwad som förekommer.
Sålunda föreställes Herren såsom gifwande befallning åt swärden. V. 16, och säga, grt. förena dig! hugg (med förenad kraft) o. s. w.
17. Så will jag då med mina händer wara glad deröfwer, och låta min wrede gå; jag, HERren, hafwer det sagt.
Med mina händer wara glad, grt: Slå händerna tillsammans (såsom en hjelte till tecken af segerfröjd. Se 5 Mos. 28: 63). Icke att Herren fröjdar sig öfwer menniskors lidande, men Hans rättfärdighet tillfredsställes, då det onda straffas.
18. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
19. Du menniskobarn, gör twå wägar, på hwilka komma skall konungens swärd af Babel; men de skola båda gå ifrån ett land; och sätt ett tecken främst på wägen åt staden,* att det dit wisa skall. *Hes. 4: 1.
20. Och gör wägen, så att swärdet må komma till Rabbath Ammons barns, och i Juda till den fasta staden Jerusalem.
Detta skulle propheten framställa i teckning (på en tegelsten, såsom cap. 4: 1—3). Först är tecknad en wäg, som går från Babel, sedan delar den sig så, att en wäg går till Ammoniternas hufwudstad och en annan till Jerusalem.
21. Ty konungen i Babel skall sätta sig i wägaskelet, främst på båda wägarna, att han skall låta spå för sig, skjuta med pilar om lott, fråga sina afgudar och skåda lefrar.
Här omtalas tre sätt, som bland hedningarna brukades, för att utröna, hwad de borde göra i wigtiga fall; alla tre sätten woro spådom. ”Konungen i Babel warder frågande sina spåmän, hwad folk han angripa skall och hwar det honom lyckas skall, och skall försöka tecken, såsom med skjutande och aktgifwande, hwartut pilen falla will o. s. w.” L. — Det andra sättet war att fråga de små afgudar, som kallades Terafim, se 1 Mos. 31: 19, och det tredje sättet war att beskåda lefrarne af slagtade offerdjur; hwaruti tecknen bestodo är obekant.
22. Och spådomen skall wisa på högra sidan inåt Jerusalem, att han skall låta föra dit bockar och stöta der hål uppå, och öfwerfalla honom med stort rop och mord, och att han skall låta föra bockar inför portarna, och göra der en wall, och bygga der bålwerk.
Härmed uppenbarar Herren både sin allwetenhet och att Han hade NebucadNezars lott i sin hand. — Bockar: murbräckor.
23. Men den spådomen skall honom tyckas falsk wara, han swärje så högt som han will; men han skall tänka uppå missgerningarna, att han skall winna honom.
Han swärje så högt, som han will, grt.: Ehuru han swurit ed, nemligen att göra eftersom lotten skulle falla. Han kände sig mera böjd att först wända sig emot Ammoniterna; men så tänkte han på missgerningarna, nemligen Zedekia förbundsbrott, och detta bestämde honom att taga wägen mot Jerusalem med sin här.
24. Derföre säger HERren HERren alltså: Derföre att uppå eder tänkt warder för edra missgerningars skull, och eder ohörighet är uppenbar, att man ser edra synder i allt det I hafwen för händer; ja, derföre att uppå eder tänkt warder, skolen i med wåld fångne warda.
Det war för folkets missgerningars skull allt detta skedde.
25. Och du ogudaktige och fördömde förste i Israel, hwilkens dag komma skall, när missgerningen till ända kommen är;
Fördömde, grt. gudlöse. Men meningen är densamma; ty den gudlöse är fördömd, om han icke blifwer en ny menniska. Om missgerningens fulländande, se 1 Mos. 15: 16.
26. Detta säger HERren HERren: Lägg bort hatten och tag af kronan; ty der skall hwarken hatt eller krona blifwa; utan den sig upphöjt hafwer, han skall förnedrad warda, och den sig förnedrat hafwer, han skall upphöjd warda.
Den presterliga hatten och den konungsliga kronan blefwo båda borttagna, ty prestembetet
_595.jpg&oldid=346195){kind=link}