| Prophetia emot Jerusalem. | Propheten Hesekiel. | Cap. 24. | 597 |
gryta,* sätt henne till, och gjut der watten in. *Jer. 1: 13. Hes. 11: 3.
Se Hes. 11: 3. Här upptages en liknelse, som Judarne i Jerusalem begagnade i sin tanklösa säkerhet.
4. Lägg stycken tillsammans deruti, de der in skola, och de bästa stycken, låret och bogen; och fyll henne med bästa märgstycken.
5. Tag det bästa af hjorden, och gör en eld derunder, till att koka märgstycken, och låt det flux sjuda, och låt märgstycken wäl kokas deruti.
De bästa märgstycken beteckna de förnämsta i Jerusalem, hwilka äfwen skulle träffas af krigets följder. — Flux sjuda, d. ä. starkt sjuda.
6. Derföre säger HERren HERren alltså: O den mordiska staden,* den en sådan gryta är, i hwilken det wederbrända wederlåder, och will icke afgå: tag derut det ena stycket efter det andra, och du torf icke kasta lott om, hwilket först ut skall. *Hes. 22: 2.
Styckenass uttagande betyder, att folket skulle bortföras i fångenskap. Du torf (behöfwer) icke kasta lott. grt.: lott kastas icke öfwer henne, nemligen hwad först eller sist skall ur grytan uppdragas. Folket skulle utan åtskillnad bortföras.
7. Ty hans blod är derinne, det han på en bar häll, och icke på jorden utgjutit hafwer, der man dock hade kunnat betäcka det med jord.
Blodskulderna woro uppenbara och ropade så mycket uppenbarligare om hämd. 1 Mos. 4: 10.
8. Och jag hafwer också fördenskull samma blod låtit utgjuta* uppå en bar häll, att det icke skulle kunna förskylas, på det grymheten skulle komma öfwer dem, och det måtte hämnadt warda. *3 Mos. 17: 13. 5 Mos. 12: 16, 24.
I Mose lag finnas inga försoningsoffer för blodskulder eller för fräcka uppsåtliga synder, utan syndens lön war döden; det heter i otaliga fall: Den, som det gör, skall döden dö. Men i grunden är all synd en blodskuld och kan endast betäckas och försonas genom Medlarens försoningsoffer. Hwar och en, som icke blifwer genom tron delaktig af denna försoning, blifwer slutligen den ewiga dödens rof, och alla synder, såwäl mindre som större, hwilka icke blifwa aftwagna med Försonarens blod, Uppb. 1: 5, blifwa blotta och uppenbara i domen, likasom Jerusalems synder på den tiden.
9. Derföre säger HERren HERren alltså: O du mordiska stad,* den jag till en stor eld göra will; *Nah. 3: 1. Hab. 2: 12.
10. Bär hit mycken wed; tänd upp elden, att köttet må sjudet warda, och bekrydda det wäl, att märgstycken wederbrinna.
I Jerusalem woro nu församlade presterna och de förnämsta i hela landet, jemte en stor del af hela folket. Den församlade menniskomängden är alltså köttet, spadet och märgstyckena; Jerusalem är grytan, och elden är Guds wrede, som är upptänd emot dem. Staden blifwer slutligen uppbränd i eld, och denna yttre eld war blott tecknet till Guds wrede, hwilken gick såsom en eld öfwer folket och genom deras hjertan. Propheten befalles, att frambära wed och upptända elden, ty ofta framställes saken så i Guds ord, att propheterna sägas göra hwad de förkunna, att det skall ske. Det är Guds ord de förkunna och Hans ord är kraft och gerning; hwad Han talar, det sker.
11. Sätt ock grytan tom uppå elden, på det hon må warda het, och hennes koppar förbrinna, om hennes orenhet bortsmältas, och hennes wederbränna afgå kunde.
12. Men den wederbrännan, ehuru fast det ock brinner, will likwäl icke afgå: ty det är alltför mycket wederbrändt, och måste försmälta i elden.
13. Din orenhet är så förhärdad, att om jag än gerna wille rensa dig, så will du dock icke låta rensa dig ifrån din orenhet: derföre kan du nu härefter icke mer ren warda igen, till dess min grymhet hafwer släckt sig uppå dig.* *Hes. 16: 42.
Alla de försök, som Herren gjort, att rena den syndiga staden och föra folket till bättring, hade warit förgäfwes, och så återstod intet annat än förstöring.
14. Jag, HERren, hafwer det talat; det skall komma, jag skall göra det, och icke försumma det; jag will icke skona, eller låta mig det ångra: utan de skola döma dig, efter som du lefwat och gjort hafwer, säger HERren HERren.
15. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
16. Du menniskobarn, si, jag skall genom en plåga taga dig bort dina ögons lust: men du skall icke beklaga dig eller gråta, eller fälla några tårar.
En plåga betyder här en hastig död. Ordet plåga härledes af ett grekiskt ord, som betyder slag. En wiss sjukdom, som ibland förorsakar hastig död, kallas också slag. Med ögons lust menas här prophetens hustru; det käraste han hade bland synliga föremål blef honom fråntaget, och han fick ej sörja öfwer hennes död. Härmed betecknades, att Judarne skulle mista det käraste de hade, och att derwid ingen sorg på wanligt sått skulle ega rum.
_601.jpg&oldid=346212){kind=link}