| 616 | Löfte om Christus. | Propheten Hesekiel. | Cap. 34, 35. |
källan, och för andra göra de den grumlig och unna dem icke att dricka deraf. Se Matth. 23: 13. Luc. 11: 52.
19. Så att mina får äta måste, det I förtrampadt hafwen, och dricke, det I med edra fötter orent gjort hafwen.
20. Derföre så säger HERren HERren till dem: Si, jag skall döma emellan de feta och magra fåren;
21. Derföre att I springen till med fötterna, och stöten de swaga ifrån eder med edra horn, till dess i förskingren dem alla bort ifrån eder;
22. Och skall hjelpa min hjord, att de icke mer skola till rof warda, och skall döma emellan får och får.
Se v. 17.
23. Och jag skall uppwäcka dem en enig herde, den dem föda skall, nemligen min tjenare David; han skall föda dem, och skall wara deras herde.* *Es. 40: 11. Jer. 30: 9. Hes. 37: 24. Os. 3: 5. Joh. 10: 11. Ebr. 13: 20. 1 Pet. 2: 25.
Herrans tjenare David, som war en trogen herde för Hans folk, är här en förebild af den gode Herden af Davids stam, Messias, som är sitt folks Öfwersteprest och Konung. Han blef här utlofwad, Han kom; Han är sin kyrkas herde och ännu will Han återkomma. Se Ebr. 9: 28. 1 Pet. 2: 25.
24. Och jag HERren skall wara deras Gud; men min tjenare David skall wara försten ibland dem, det säger jag HERren.
Såsom Messias redan nu är erkänd af alla sina trogna, så blifwer Han det ännu mer, ju mera Han uppenbarar sin konungsliga himmelska makt i nådens rike.
25. Och jag will göra ett fridsförbund med dem, och borttaga alla onda djur utur landet, att de skola säkre bo i öknen och i skogarna sofwa.
Äfwen bokstafligen uppfylles detta i samma mån, som Christendomens wälsignelser spridas i ett land, men det är också en liknelse, som betyder, att kyrkans fiender måste fly för Herdens staf och att de slutligen skola utrotas. Se Es. 35: 9.
26. Jag Skall wälsigna dem och alla mina högar allt omkring, och låta regna uppå dem i rätt tid; det skall wara ett nådeligt regn.* *Ps. 68: 10. Es. 44: 3.
Den lekamliga wälsignelsen är en bild af den andeliga. Både löftets bokstafliga innehåll och dess andeliga betydelse will Herren uppfylla: skyarnas regn på marken och nådens regn i hjertat!
27. Så att träden på marken skola bära sin frukt, och jorden gifwa sin wäxt, och de skola bo säkre i landet, och skola förnimma, att jag är HERren, när jag hafwer sönderbrutit deras ok, och hulpit dem ifrån deras hand, som de tjena måste.
28. Och de skola icke mer warda hedningarna till rof, och inga djur på jorden skola mer uppäta dem; utan skola bo säkre utan all fruktan.* *Jer. 30: 10; cap. 46: 27.
29. Och jag skall uppwäcka dem en berömd planta,* att de icke mer skola lida hunger i landet, och ingen försmädelse mer lida ibland hedningarna; *Es. 11: 1. Jer. 23: 5.
Efter fångenskapen blef det förödda landet åter ett fruktbart land, och så måste det ännu en gång blifwa. Och Christi kyrka, som nu till en stor del är en ödemark, måste ännu blifwa en wida utsträckt och fruktbärande Herrans lustgård. En berömd planta, grt.: en plantering till berömmelse, ett andeligt paradis, ett blomstrande tillstånd i Christi församling. Stora jordiska wälsignelser och sådan skönhet i naturens riken, som man nu icke kan föreställa sig, blifwa då följder af det ymniga nåderegnet, den Helige mindes utgjutelser, och allt detta blifwer Herrans namns och Hans församlings härliga berömmelse. Guds folk lider då icke nöd, icke försmädelse mer, ehuru ännu ogräset wäxer ibland hwetet intill skördetiden. Se Es. 60: 21 och Es. 61: 3. Det är Herrans ord, planteradt i menniskornas hjertan, som är grunden till denna härliga plantering.
30. Och skola weta, att jag, HERren deras Gud, när dem är, och att de af Israels hus äro mitt folk, säger HERren HERren.
31. Ja, I menniskor skolen wara mina fosterfår, och jag will wara eder Gud, säger HERren HERren.
Israels hus, v. 30, är hela det andeliga Israel. För alla trogna gälla dessa löften.
35. Capitel.
Edoms trots och öde.Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
2. Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Seirs berg,* och prophetera deremot; *Jer. 49: 7. Hes. 25: 8. Amos 1: 11.
3. Och säg till det: Detta säger HERren HERren: Si, jag will till dig, du Seirs berg, och utsträcka min hand emot dig, och göra dig platt öde.
4. Jag skall förlägga dina städer, att du skall warda till ett öde, och förnimma, att jag är HERren.
_620.jpg&oldid=346268){kind=link}