| Det heliga landets delning. | Propheten Hesekiel. | Cap. 44, 45. | 639 |
23. Och de skola lära mitt folk hålla en åtskilnad emellan heligt och oheligt, och emellan rent och orent.* *3 Mos. 10: 10, 11. Hes. 22: 26.
24. Och när en sak för dem kommer, så skola de stå och döma,* och tala efter mina rätter, och hålla mina bud och sätt, och hålla mina högtider och sabbather: *5 Mos. 17: 8. 2 Chrön. 19: 10. Mal. 2: 7.
25. Och skola icke gå till någon död,* och orena sig; undantaget allenast till fader och moder, son eller dotter, broder eller syster, den ännu ingen man haft hafwer; på dem måga de orena sig: *3 Mos. 21: 1.
26. Dock att sedan de äro renade, skall man räkna dem i sju dagar långt.
27. Och när han åter går in uti helgedomen i inre gården, till att tjena i helgedomen, så skall hon offra sitt syndoffer, säger HERren HERren.
28. Men den arfwedel, som de hafwa skola, den will jag sjelf wara; derföre skolen I intet eget land gifwa dem i Israel: ty jag är deras arfwedel.* *4 Mos. 18: 20. 5 Mos. 10: 9; cap. 18: 2. Jos. 13: 14.
29. De skola hafwa deras uppehälle af spisoffer, syndoffer och skuldoffer, och allt spillgifwet i Israel skall wara deras.
30. Och all första frukt och förstföding af alla häfoffer skall höra presterna till:* I skolen ock gifwa presterna förstlingen af allt det man äter, på det att wälsignelse må blifwa uti ditt hus. *1 Mos. 18: 12. 5 Mos. 18: 4. Neh. 10: 37.
31. Men det som ett as är, eller rifwet, ehwad det är af fågel eller djur, det skola presterna icke äta.* *2 Mos. 22: 31. 3 Mos. 22: 8. Hes. 4: 14.
Alla dessa föreskrifter äro till en del öfwerensstämmande med Mose lag, till en del något strängare. Wi kunna häraf finna att lagens andeliga betydelse till hela sitt omfång skall gå i fullbordan, då allt detta blifwer werkstäldt genom Herrans Ande. Till sin andeliga betydelse är allt redan fullbordadt i Christo och fullbordas fortfarande i församlingen; men den alltomfattande fullkomliga uppfyllelsen i församlingen är ännu att wänta. — Om wälsignelsen i huset, v. 30, se Mal. 3: 8–11.
45. Capitel.
Landet deladt. Förstens rätt. Mått, mynt, offer.När I nu utskiften landet genom lott,* så skolen I afsöndra ett häfoffer af landet, det HERranom heligt wara skall, fem och tjugutusen (stänger) långt, och tiotusen bredt: den planen skall wara helig, så wid som hon är. *Jos. 14: 1, 2. Hes. 47: 13, 14, 21.
Det heliga landet framställes här såsom fördeladt till helgedomen och emellan de 12 Israels stammar på helt annat sätt, än det fordom war deladt. Först uttages på sitt rätta ställe en stor fyrkant, så belägen, att templet kommer att ligga midt i landet, och derefter fördelas det öfriga, så att 7 stamlotter ligga i norr och 5 stamlotter ligga i föder om den delen, som tillhör templet, staden och försten.
2. Och häraf skola komma till helgedomen ju femhundrade (stänger) i fyrkant,* och dertill ett fritt rum omkring, femtio alnar. *Hes. 42: 20.
3. Och på densamma planen, som fem och tjugu tusen (stänger) lång, och tio tusen bred är, skall helgedomen stå, och det allraheligaste.
4. Det andra af den helgade marken skall höra presterna till, som i helgedomen tjena och fram för HERran träda till att tjena Honom, att de skola hafwa rum till hus; det skall också heligt wara.
5. Men Leviterna, som för huset tjena, skola också hafwa fem och tjugu tusen (stänger) långt, och tio tusen bredt, till sin del till tjugu kamrar.
Leviterna hade fordom sina städer, 4 Mos. 35: 2, från hwilka de på wissa tider kommo för att i bestämd ordning skiftewis tjena i templet. Se 2 Chrön. 23: 2, 4. De tjugu kamrarne betyda måhända tjugu förrådshus hwaruti afkastningen af Leviternas jord skulle samlas. Och Leviterna skulle icke nu wara skingrade såsom fordom, utan bo närmare tillsammans.
6. Och åt staden skolen I också låta en plan för hela Israels hus, femtusen stänger bredt, och fem och tjugutusen (stänger) långt, bredwid den afskilda planen till helgedomen.
Stadsdelen tillhörde alla Israels stammar gemensamt.
7. Försten skolen I ock gifwa en plan, på båda sidor emellan presternas plan och stadsplanen östan och westan, och skall wara lika lång både östan och westan.
Emellan, grt.: bredwid, på båda sidor öster och wester om helgedomslotten, som tillhör templet, presterna, Leviterna och staden.
8. Det skall wara hans egen del i Israel, på det att mina förstar icke mer skola taga från mitt folk bort det dem tillhörer: utan skola låta landet åt Israels hus för deras slägter.
_643.jpg&oldid=346332){kind=link}