| NebucadNezars dröm. | Propheten Daniel. | Cap. 2. | 649 |
2. Capitel.
NebucadNezars dröm. De wisas fara. Daniels tydning. Fyra riken.Uti andra året af NebucadNezars rike såg NebucadNezar en dröm, af hwilken han wardt förskräckt, så att han waknade upp.
2. Då lät hon tillhopa komma alla stjernkikare och wisa, och trollkarlar, och Chaldeer, att de skulle säga konungen sin dröm; de kommo och trädde fram för konungen.
Chaldeer kallades en särskild klass af lärda, som idkade den tidens hemliga wetenskaper samt spådomskonst. Både drömmens innehåll och dess betydelse fordrade konungen, att de skulle säga honom.
3. Och konungen sade till dem: Jag hafwer haft en dröm, som mig förskräckt hafwer; och jag will gerna weta, hwad det för en dröm warit hafwer.
4. Då sade de Chaldeer till konungen på Syriskt mål: Herre konung, Gud låte dig länge lefwa;* säg dina tjenare drömmen, så wilja wi uttyda honom. *Dan. 3: 9; cap. 5: 10; cap. 6: 6.
Der talades Chaldeiska eller Arameiska, derföre har Daniel skrifwit sin bok härifrån till slutet af 7:de capitlet på Chaldeiska.
5. Konungen swarade och sade till de Chaldeer: Det är fallet mig utur minnet; om I icke låten mig få weta drömmen, och uttyden honom, så skolen I platt förgöras, och edra hus skämligen förstörde warda.* *Dan. 3: 29.
'Förgöras, grt.: sönderhuggas. Skämligen förstörd warda, grt.: göras till en smutshög.
6. Om I ock låten mig få drömmen weta, och uttyden honom, så skolen I få skänker, gåfwor och stor ära af mig: derföre säger mig nu drömmen, och hans uttydning.
7. De swarade åter, och sade: Konungen säge sina tjenare drömmen, så wilje wi uttyda honom.
8. Konungen swarade, och sade: Sannerligen, jag förmärker, att I fördröjen tiden, efter I sen dock, att det är fallet mig utur minnet.
9. Men om I icke sägen mig drömmen, så skall rätten gå öfwer eder, likasom öfwer de der taga sig före att tala lögn och drafwel för mig, så länge tiden skall förlöpa; derföre säger mig nu drömmen, så kan jag märka, att I ock wäl finnen uppå uttydningen.
Rätten, nemligen domen.
10. Då swarade de Chaldeer för konungen, och sade till honom: Ingen menniska är på jorden, den det konungen begär säga kan; och är ej heller någon konung, ehuru stor eller mäktig han är, som sådant af någon stjernkikare, wis eller Chaldeer äskar.
11. Ty det konungen uppå äskar, är för högt. och är ej heller någon, som detta för konungen säga kan, undantagna gudarna, hwilka icke bo när menniskorna.
Ehuru dessa wisa föregåfwo, att de hade gemenskap med sina gudar, måste de dock nu förneka det. Se Es. 41: 22; cap. 43: 9; cap. 44: 9, 25; cap. 47: 12–15; cap. 48: 5, 6, eller måste de bekänna, att deras gudar icke woro allwetande, och just genom denna bekännelse af sin okunnighet i denna sak måste det så mycket tydligare wisa sig för konungen, att den sanne Guden allena är allwetande, i det Han för sin tjenare Daniel uppenbarade både konungens dröm och dess tydning (v. 27—45).
12. Då wardt konungen ganska wred, och böd förgöra alla de wisa i Babel.
13. Och domen gick ut, att man skulle dräpa de wisa; wardt också Daniel med sina stallbröder sökt, att man dem dräpa skulle.
14. Då förnam Daniel sådan dom och befallning af Arioch, konungens öfwerste domare, hwilken utfor till att döda de wisa i Babel.
15. Och han hof upp, och sade till konungens befallningsman Arioch: Hwarföre är denna stränga domen utgången från konungen? Och Arioch lät Daniel det förstå.
16. Så gick Daniel upp, och bad konungen, att han skulle gifwa honom tid till att han måtte säga konungen uttydningen.
Då konungen bewiljade detta, så nämnde säkert Daniel någon kort tid, och Herren styrde så, att den uppbragte konungen icke afslog det, såsom han förut wisat misstanke mot Chaldeerna.
17. Sedan gick Daniel hem, och gaf det sina stallbröder Hanania, Misael och Asaria tillkänna:
18. Att de skulle bedja Gud af himmelen om nåd till denna hemlighet; att Daniel, och hans medbröder, samt med de andra wisa i Babel, icke förgöras skulle.
_653.jpg&oldid=346360){kind=link}