Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 658.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
654 NebucadNezars dröm. Propheten Daniel. Cap. 3, 4.

NebucadNezar i hednisk mening, men detta ord hade en wida högre mening, än han tänkte. Förbundets Engel, den ende sanne Gudasonen, uppenbarade sig för hans ögon och beskyddade sina tjenare både emot eldens och mot konungens makt, och NebucadNezar fick se, att det fanns en Gud, som kunde rädda dem utur hans hand (v. 15).

26. Och NebucadNezar gick fram för gapet på den brinnande ugnen, och sade: Sadrach, Mesach och AbedNego, högsta Guds tjenare, går här ut, och kommer hit. Så gingo Sadrach, Mesach och AbedNego utur elden.

27. Och förstarna, herrarna, fogdarna, och konungens råd kommo tillsamman, och sågo uppå, huru elden ingen makt uppå dessa männernas kroppar bewisat hade; och deras hufwudhår icke ens afswedt war, och deras kläder intet skadade; ja, man kunde icke känna någon eldslukt uppå dem.* *Es. 43: 2. Ebr. 11: 34.

28. Då hof NebucadNezar sin röst upp, och sade: Lofwad ware Sadrachs, Mesachs och AbedNegos Gud, den sin Engel utsändt hafwer, och halp sina tjenare, som uppå Honom trodde, och icke gjorde efter konungens bud, utan utgåfwo deras lekamen, att de ingen gud ära eller tillbedja wille, utan allena sin Gud.

29. Så är nu detta mitt bud: Att ho som helst ibland all folk, slägter och tungomål försmädar Sadrachs, Mesachs och AbedNegos Gud, han skall förgöras, och hans hus skamligen förstördt warda:* ty det är ingen annan gud, som så hjelpa kan, som denne. *Dan. 2: 5.

Förut hade NebucadNezar fått uppenbarelse om Gud och Hans allwetenhet. cap. 2, nu har han fått en annan uppenbarelse om Gud och Hans allmakt. Om denna makt aflägger han denna bekännelse: Det är ingen annan gud, som så hjelpa kan, som denne, och han förbjuder att försmäda denne Guden, men han will ändå icke öfwergifwa afguden Bel.

30. Och konungen gaf Sadrach, Mesach och AbedNego stort wälde i Babels land.

Dessa tre fromma Judar blefwo nu åter upphöjda till ära och wärdighet, och deras anklagare kommo på skam. Härmed slutar denna berättelse. De tre följande verser af detta capitel utgöra början af den konungsliga kungörelse, som konung NebucadNezar utgaf efter sin märkwärdiga förnedring och återupphöjelse, och höra till nästa capitel.

31. Konung NebucadNezar, till alla land, folk och tungomål: Gud gifwe eder mycken frid.

32. Mig synes godt wara, att jag förkunnar de tecken och under, som Gud den högste med mig gjort hafwer.

33. Ty Hans tecken äro stora, och Hans under äro mäktiga, och Hans rike är ett ewigt rike, och Hans wälde warar ifrån slägte till slägte.* *Ps. 93: 1. Dan. 6: 27.

Denna bekännelse aflade NebucadNezar, sedan han återfått sitt förnuft och på nytt kom i besittning af sin konungamakt. Cap. 4: 31, 33.

4. Capitel.

NebucadNezars träd, högmod, straff, bot, bekännelse.

Jag NebucadNezar, då jag god ro hade i mitt hus, och allt wäl tillstod i mitt palats:

2. Såg en dröm, och wardt förskräckt; och de tankar, som jag i min säng hade, öfwer synen, som jag sett hade, bedröfwade mig.

3. Och jag befallde, att alla de wisa i Babel skulle komma upp för mig, att de måtte säga mig, hwad drömmen betydde.

4. Då hade man fram de stjernkikare, wisa, Chaldeer och spåmän; och jag förtäljde drömmen för dem: men de kunde icke säga mig, hwad han betydde:

5. Intill dess Daniel på det sista kom för mig, hwilken Beltesazar kallas, efter min guds namn,* den de helga gudars anda hafwer: och jag förtäljde för honom drömmen: *Dan. 1: 7.

6. Beltesazar, du öfwerste ibland de stjernkikare, jag wet att du hafwer de helga gudars anda, och dig är intet fördoldt; säg mig min dröms syn, den jag sett hafwer, och hwad han betyder.

Ännu en gång behagade det Gud att benåda NebucadNezar med en hög och wigtig uppenbarelse, som tillika åtföljdes af ett stort bewis på Guds allmakt och alla menniskors wanmakt. Men märkwärdigt är, att NebucadNezar ännu kallar Bel sin gud, då han säger i v. 5: Beltesazar kallas efter min guds namn, och att han talar om flera gudar. Han erkände således blott att Israels Gud hade ett ewigt rike och öfwerwälde öfwer andra gudar. Cap. 3: 33.

7. Så är detta synen, som jag såg