| Wädurens och bockens strid. | Propheten Daniel. | Cap. 7, 8. | 663 |
hand i en tid, och några tider, och en half tid. *Dan. 11: 36.
Detta fullbordades till någon del på Judafolket genom Antiochus Epiphanes, som war en förebild af antichrist; men den egentliga fullbordan är ännu att wänta, såsom man ser af de tre följande verserne, samt af cap. 8 och cap. 11: 36-45 och 2 Thess. 2. Denne konung skall äfwen söka att utrota all gudomlig ordning i afseende på sedlighetens lagar och tidens indelning, så att mycket förklaras för lofligt, som efter Herrans lag är olofligt: att sabbathen afskaffas och de christna högtiderna upphöra och andra högtider sättas i stället o. s. w. De orden tid, tider och en half tid äro af en hemlighetsfull betydelse och hafwa blifwit tolkade på olika sätt, men sannolikast är, att det ordet en tid betyder ett år, ty så brukas detta ord på några andra ställen. Cap. 4: 13, 20, 22. Tider betyda 2 år. Ordet några står ej i grt. En half tid betyder ett halft år. Då utgör det hela tillsammans halftfjerde år eller 42 månader, och dessa räknade till 30 dagar utgöra 1260 dagar, Cap. 12: 7. Uppb. 11: 2, 3; cap. 12: 6, 14. Denna tid är på detta sätt indelad i anseende till särskilt wigtiga händelser i prophetians fullbordan. Huruwida härmed menas wanliga eller prophetiska dagar, kan endast afgöras, då prophetian är fullbordad, men sannolikast är betydelsen bokstaflig. Se Uppb. 19: 20, 21.
26. Derefter skall domen hållen warda, så skall då hans wälde borttaget warda, så att han skall i grund förderfwad och förgjord warda.
Detta syftar på den dom, som omtalas v. 9, 10 och 11. Uppb. 19: 2, 21.
27. Men riket, makten och wåldet under hela himmelen skall warda gifwet den Högstes heliga folk, hwilkens rike ewigt är; och allt wälde skall tjena Honom och lyda Honom.
Allt wälde skall tjena Honom och lyda Honom, äfwen de mäktigaste; Han skall hafwa de starka till rof. Es. 52: 15; cap. 53: 12; cap. 60: 10—12. Och samliga måste mot sin wilja och med förskräckelse erkänna Hans makt. Phil. 2: 10. Uppb. 6: 15.
28. Det war änden på talet. Men jag Daniel wardt swårligen bedröfwad i mina tankar, och mitt ansigte förwandlade sig uppå mig; dock behöll jag talet i mitt hjerta.
Öfwer de djupa lidanden, som Daniel såg skulle öfwergå Herrans heliga folk, war han mycket förskräckt, och den höga uppenbarelsen medförde ett öfwerwäldigande intryck, som hans lekamliga natur knappt kunde uthärda. Synen om Herrans härliga sabbathsrike werkade dock säkert en stor wederqwickelse, och denna prophetia har werkat och skall, till dess den i sin hela betydelse fullbordas, werka uppmuntran och tröst i trogna hjertan i alla swåra pröfwotider.
8. Capitel.
Vädurens och bockens strid.Uti tredje året af konung Belsazars rike syntes mig Daniel en syn, efter den som mig i förstone synts hade.* *Dan. 7: 1.
2. Men jag war, då jag denna syn såg, i Susan, hufwudstaden i Elams land, wid den elfwen Ulai.
Det syntes Daniel i denna syn, såsom om han war i Susan i westra delen af Persien, wid floden Ulai, som nu kallos Kerrah. Denna prophetiska syn har ingen widare gemenskap med det Babyloniska riket, men deremot belysas de föregående prophetiorna om de tre öfriga rikena fullständigare.
3. Och jag hof upp mina ögon och såg: och si, en wädur stod för elfwen, och han hade tu höga horn; dock det ena högre än det andra, och det högsta wäxte sist.
Här föreställes det Medisk-Persiska riket under en annan bild; de twå hornen betyda dessa båda riken, det större hornet betyder det Persiska riket, som under Cyrus blef det största och mest glänsande.
4. Jag såg, att wäduren stötte med hornen wester ut, norr ut, och söder ut; och intet djur kunde bestå för honom, eller fria sig ifrån hans hand; utan han gjorde hwad han wille, och wardt stor.
Konung Cyrus och hans efterträdare intogo många länder, så att detta rike på sin tid innehade det högsta jordiska herrawälde.
5. Och wid jag gaf der akt uppå, så kom en getabock westan efter, öfwer hela jorden, så att han icke kom wid jorden; och den bocken hade ett skönt horn emellan sina ögon.
Under denna bild föreställes det Macedoniska riket, och i första rummet dess konung Alexander, som med ett mäktigt och ilande segertåg öfwerwäldigade Persien och de länder, som dertill hörde, och framträngde ända till Indien.
6. Och Han kom allt intill den wäduren, som tu horn hade, den jag såg stå för elfwen, och han lopp i sin wrede wäldeligen intill honom.
7. Och jag såg, att han kom hardt intill wäduren, och förgrymmade sig öfwer honom, och stötte till wäduren, och sönderslog hans tu horn; och wäduren hade ingen makt till att stå honom emot, utan han stötte honom till marken, och trampade uppå honom; och ingen förmådde hjelpa wäduren urur hans hand.
_667.jpg&oldid=346400){kind=link}