| 664 | Wädurens och bockens strid. | Propheten Daniel. | Cap. 8. |
8. Och den getabocken wardt ganska stor; och då han som starkast worden war, gick det stora hornet sönder, och i dess stad wäxte fyra sköna, emot fyra himmelens wäder.
Då Alexander den Store på sitt återtåg från Indien hunnit till Babylon, dog han i blomman af sin ålder och i den högsta glansen af sina segrar; då sönderbröts detta horn, hans rike delades i fyra mindre riken. Wäduren och getabocken woro bilder, som den tidens folk lätt kunde förstå i dessa riken, ty Persien hade en wädur och Macedonien hade en getaback i rikswapnet, hwilket man finner på gamla Persiska och Macedoniska mynt.
9. Och af ettdera wäxte ett litet horn; det wardt ganska stort, söder ut, öster ut, och in mot det lustiga landet.* *Dan. 11: 16.
Utaf ett af dessa 4 riken, nemligen det Syriska, uppkom den konung, som här menas, nemligen Antiochus med tillnamnet Epiphanes, som wid sitt anträde till regeringen war ringa och föraktlig. Han framstår såsom en förebild af Christi kyrkas häftigaste och argaste motståndare i det Nya Testamentets sista tid. Se 2 Thess. 2. Han bemäktigade sig Egypten, intog det lustiga eller wärda landet, nemligen Judalandet, och förde krig mot Persien i öster. Prophetian i cap. 7: 8 gick till en början i fullbordan i Antiochus Epiphanes, men den, såwäl som prophetian i detta cap., sträcker sig wida längre än till denna förebild af den mäktige fiende, som kallas syndens menniska, 2 Thess. 2: 3.
10. Och det wäxte allt in till himmelens här, och kastade somliga neder dädan, och af stjernorna till jorden, och trampade uppå dem.
11. Ja, det wäxte allt in till försten för hären; och tog bort ifrån honom det dagliga offret, och förödde hans helgedoms boning.
Himmelens här betyder i andelig mening Herrans helige, hwilka liknas wid stjernor, v. 24, cap. 12: 3. Antiochus plågade Judafolket ganska mycket, han afskaffade den sanna gudstjensten, han lät förorena templet och der uppsätta en afgud, och han dödade många trogna Herrans wittnen.
12. Och sådan makt wardt honom gifwen emot det dagliga offret, för syndernas skull, så att han skulle slå neder sanningen, och hwad han gjorde, skulle framgång hafwa.
Grt.: Och hären samt det dagliga offret öfwergåfwos honom o. s. w. Här förklaras orsaken, hwarföre denne fiende fick så stor framgång; det war för syndernas skull. Då Guds ord blifwer länge föraktadt, så tillåter Herren, att någon mäktig fiende kommer och slår sanningen neder, till dess åter en rätt hunger uppstår efter salighetens ord och den rena gudstjenstens återställelse.
13. Men jag hörde en helig tala; och densamme helige sade till en som talade: Huru länge skall dock denna synen om det dagliga offret wara, och om synderna, för hwilkas skull denna förödning sker, så att både helgedomen och hären förtrampad warder?
En helig, nemligen en engel, som talade till den andre, hwilken för Daniel förklarade dessa syner. Genom frågan skall Daniels och alla trognas särskilda uppmärksamhet fästas wid det, som härpå swaras: det är en tidsbestämmelse af stor wigt.
14. Och han swarade mig: Det är tutusende och trehundrade dagar, efter afton och morgon räknandes; så skall helgedomen åter wigd warda.
Då wi tyda dessa 2,300 dagar, som räknas efter afton och morgon, efter räknesättet allt ifrån skapelsen, 1 Mos. 1: 5, 8 o. s. w., och för det dagliga afton- och morgonoffrets skull, så uppkommer sex år, tre månader och tjugo dagar, hwilket temmeligen noga, efter allt hwad man derom wet, öfwerensstämmer med tiden, som förflöt ifrån det Antiochus intog och förorenade Jerusalems tempel och till dess templet blef åter renadt och den rätta gudstjensten åter införd. Möjligt är dock, att dessa dagar äfwen hafwa en prophetisk betydelse rörande den tid, då antichrist skall uppträda mot Christi kyrka; och om det får antagas, att en dag skulle beteckna ett år, och åren räknas från de 62 weckornas början (cap. 9: 25), så föres man till 60- eller 70-talet af det 19:de århundradet efter Christi födelse. Antichrists ande har i wår tid tydligare uppenbarat sig, än i något föregående tidehwarf. De, som bereda wägen för den mäktige fienden, hafwa öppet förklarat med hundratusentals tungor och i oräkneliga skrifter, att ingen Gud är till och att christendomen är blott ett menniskowerk o. s. w.
15. Och då jag Daniel såg den synen, och hade gerna förstått henne, si, då stod för mig såsom en man.
16. Och jag hörde emellan Ulai en menniskas röst, som ropade och sade: Gabriel,* uttyd för denne synen, så att han förstår henne. *Dan. 9: 21.
17. Och han kom hardt intill mig; och jag wardt förskräckt, då han kom, och föll neder uppå mitt ansigte; och han sade till mig: Gif akt häruppå, du menniskobarn, ty denna synen lyder uppå ändans tid.
Af dessa sista ord synes tydligt, att denna prophetia icke fullkomligt fullbordades i Antiochus Epiphanes, utan att den syftar på en dylik fiendtlighet och förstörelse i Christi kyrka, ty med ändans tid menas det Nya Testamentet. Uttrycket i grundtexten betyder egentligen: Då synen hafwer en ända, d. ä.: då den tid nalkas sitt
_668.jpg&oldid=346403){kind=link}