Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 672.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
668 Sjuttio års weckor. Propheten Daniel. Cap. 9, 10.

26. Och efter de twå och sextio weckor skall Christus dödad warda, och de skola icke wilja Honom; och ett Förstens folk skall komma, och förstöra staden och helgedomen, så att det skall blifwa ändadt, såsom igenom en flod, och efter striden skall det öde blifwa.

Befallningen af Cyrus att uppbygga templet blef gifwen, snart efter det detta löfte hade blifwit gifwet åt Daniel och Judarne fingo lof att återwända. Men tiderna förblefwo ganska swåra och bekymmersamma, och de trogna, som återwände till Judalandet och bosatte sig der, behöfde fortfarande tröst och ledning, och det war för hela Israel, i dess wäntan på Messias, af stor wigt att hafwa en fast och klar prophetia angående tiden, då Messias skulle komma. En sådan prophetia blef nu gifwen genom Daniel. Så snart befallningen sedan utgick om stadens uppbyggande, som skedde omkring 80 år efter Daniels tid, så wisste Judarne temligen noga den tid, då denna prophetia skulle fullbordas, nemligen 7 weckor och twå och sextio weckor eller 483 år efter denna befallning skulle Christus dödad warda. Och de skola icke wilja Honom. Grt.: men icke för sig. Icke för sin skull, utan för wår skull, är Christus dödad. Derefter (men icke straxt derefter) skulle staden och helgedomen förstöras genom ett Förstens folk. Så kallas här det Romerska folket; ty det hade af Försten sjelf (nemligen af Christus) det uppdrag att werkställa denna förstöring. Försten (eller Konungen) sände sina härar, som förgjorde de dråpare och brände upp deras stad. Matth. 22: 7. Såsom en flod öfwerswämmade dessa härar både landet och staden, bortswämmade folket och ännu, snart 1,800 år efter striden, warar förödelsen. Grt.: Och intill ändan är förödelsens krig bestämdt, eller: intill ändan är krig beslutadt öfwer ruinerna. Werkningarne af detta förödande krig skulle såsom förödelfe fortfara intill ändan. De fortfara ännu.

Under de 7 första weckorna eller 49 åren blef staden åter uppbyggd, och derifrån räknas widare 62 sjutal af år, under hwilka Jerusalem ömsom blef intaget och härjadt af fiender och åter uppbygdt flera gånger under bullersamma tider.

27. Men Han skall med många stadfästa förbundet i en wecka långt; och midt i weckan skall offret och spisoffret återwända, och förödningens styggelse* stå bredwid wingarna, och är beslutet, att det skall öde blifwa allt intill ändan. *Dan. 11: 31. Matth. 24: 15.

Grt.: Och Han skall med många stadfästa förbundet i en wecka långt, och midt i weckan skall han låta offret och spisoffret återwända, och wid en winge (skall stå) förödarens styggelse, men till utrotande och dom skall det drypa (nemligen straffet) öfwer förödaren. Denna sista wecka af de 70 har icke förut blifwit närmare bestämd. Somliga uttolkare hafwa antagit, att härmed måste förstås de första 7 åren efter Christi död; andra hafwa antagit, att denna wecka började halffjerde år före Christi död, så att Hans korsfästelse inträffade midt i weckan, hwarigenom hela offerlagen fullbordades och det Gamla Testamentets offer och spisoffer gjordes öfwerflödiga. Andra hafwa förlagt dessa 7 åren till den tid, då Jerusalem och templet förstördes. Förbundets stadfästande har blifwit tillämpadt på Christi kyrkas grundande. Men den andra tolkningen har den swårigheten, att denna 70:de årswecka börjar några år, innan de föregående 62 weckorna äro tilländalupna. Den första tolkningen har det emot sig, att de orden: midt i weckan skall offret och spisoffret återwända, omöjligen dertill passa, ty förstå wi dessa ordens betydelse wara, att offren gjordes öfwerflödiga genom Christi försoningsoffer, så skedde detta icke midt i denna wecka, utan i weckans början enligt denna uppfattning, att weckan började wid Christi död. Tillämpa wi deremot dessa ord på templets och offergudstjenstens förstörelse genom Romarne, så hafwa wi tre och ett halft år före och halffjerde år efter denna händelse, hwilka utan någon företrädeswis högre betydelse än andra år i kyrkans apostoliska tid. De, som följa denna tydning, hafwa tillämpat förödelsens styggelse på de Romerska krigshärarne. Den andra tolkningen synes sannolikast, men dertill passa icke heller orden om förödelsens styggelse. Andra skrifttolkare tyda derföre denna wecka på Israels återställelse, förödelsens styggelse på upprättandet af det antichristiska belätet. Uppb. 13: 15. Det hebreiska ordet: Förödelsens styggelse betyder öfwer allt, hwar det finnes: af gudabeläten. Offrens och spisoffrens upphörande midt i weckan, nemligen gudstjenstens upphörande, och afskaffandet äfwen af all Christlig gudstjenst (såsom i Frankrike för 70 år tillbaka), förklaras då af Uppb. 13: 6, 14, 15. I den första hälften af weckan ske stora ting med Israels folk och med många stadfästes förbundet; midt i weckan får antichrist öfwerhanden och införer sin falska gudstjenst och sitt beläte, och den andra hälften af weckan utgör de 42 månader eller 1,260 dagar, under hwilka hans öfwerwälde skall räcka, och derpå dryper eller utgjutes öfwer honom straffet efter prophetians ord. Hes. 38: 22. Om den sina tidens stora händelsen säger Gud: Jag Herren will detta i sinom tid snarligen eller hasteligen uträtta. Es. 60: 22. Således går det fort, när tiden en gång är inne. Måtte derföre Herrans folk waka och nyktre wara och besinnas trogne skaffare, då hemsökelsestunden kommer! Dessa prophetior äro dunkla, emedan de syfta på det, som ännu tillkommande är, men det är nödwändigt, att wi akta derpå, såsom på ett ljus, som skiner i ett mörkt rum. 2 Pet. 1: 19.

10. Capitel.

Gabriel synes, styrker, lärer Daniel.

Uti tredje året konung Cores af