| Om tillkommande ting. | Propheten Daniel. | Cap. 10. | 669 |
Persien wardt Daniel, den Beltesazar hette,* något uppenbaradt, det wisst, och om dråpliga ting är; och han aktade deruppå, och förstod synen wäl. *Dan. 1: 7.
2. På samma tid war jag, Daniel, sorgsen i tre weckor långt.
3. Jag åt ingen kräselig mat; kött och win kom icke i min mun, och jag smorde mig ej heller, till dess tre weckor framlidna woro.
Tre weckor betyder här wanliga weckor, ty det står icke i en prophetia, utan Daniel berättar detta om sig sjelf. I det andra året af Cyri regering började Judarne bygga sitt tempel i Jerusalem och gudstjensten blef återställd. Men fienderna lade sig emot dem med många onda stämplingar, se Esra 4: 4, hwaröfwer Daniel djupt bedröfwades och fastade i tre weckor på detta sätt, och derigenom war han nu förberedd att emottaga den höga uppenbarelse, som här meddelas.
4. på fjerde och tjugonde dagen i första månaden war jag wid den stora elfwen Hiddekel:
5. Och upplyfte mina ögon, och såg: och si, der stod en man* i linnekläder,† och hade ett gyllene bälte omkring sig. *Uppb. 1: 13, 14. †Dan. 12: 6.
Elfwen Hiddekel är floden Tigris. 1 Mos. 2: 14. Denne man i linkläder beskrifwes i v. 6 så öfwerensstämmande med Uppb. 1: 13–16, att man måste tro, att det war Messias.
6. Hans kropp war såsom en hyacint, Hans ansigte syntes såsom en ljungeld, hans ögon såsom brinnande bloss, Hans armar och fötter såsom en glödande koppar, och hans tal war såsom ett stort dön.* *Hes. 1: 24.
Se Hes. 1: 24. Herren uppenbarade sig här i sin härlighet för Daniel något annorlunda än för Hesekiel. Daniel såg Herran sjelf utan Hans thronenglar.
7. Och jag, Daniel, såg sådan syn allena, och de män, som när mig woro, sågo henne icke;* dock föll en stor förskräckelse öfwer dem, så att de flydde bort, och gömde sig. *Ap.G. 9: 7.
8. Och jag blef allena, och såg den stora synen; men ingen makt blef uti mig och min hy wardt förwandlad på mig, och jag hade ingen makt mer.
9. Och jag hörde Hans tal; och i det jag det hörde, seg jag neder uppå mitt ansigte till jorden.* *Dan. 8: 18.
10. Och si, en hand tog uppå mig, och halp mig uppå knän, och uppå händerna:
11. Och sade till mig: Du älskelige Daniel, gif akt uppå orden, som jag med dig talar, och res dig upp; ty jag är nu sänd till dig. Och då Han sådant sade till mig, reste jag mig upp, och darrade.
Icke den glänsande handen, v. 6, utan handen af en skapad engel, utan twifwel af engelen Gabriel, widrörde propheten för att upprätta och styrka honom. Daniel kallas älskelig, såsom den af Herran högt benådade.
12. Och Han sade till mig: Frukta dig intet, Daniel; ty ifrån första dagen, då du af hjertat begärde förstå, och betwingade dig inför din Gud, äro dina ord hörda, och jag är för din skull kommen.
13. Men den försten öfwer det riket i Persien hafwer stått mig emot i en och tjugu dagar; och si, Michael,* en af de yppersta förstar, kom mig till hjelp; då behöll jag segren när konungen i Persien. *Jud. Ep. v. 9.
Michael bet. Ho är såsom Gud. Försten öfwer det riket i Persien anses af Luther och andra uttolkare hafwa warit en ond ande, som hade fått makt öfwer detta rike, efter folket icke wille lyda sanningens Gud. Hedningarnes afgudar äro liksom synliga gestalter för de onda andar, som herrska öfwer de arma menniskornas hjertan. Dessa andar hafwa en stor makt, så att de också kunna strida emot och till en tid emotstå Herrans englar, se Uppb. 12: 7. Konungen i Persien lät således den onda anden herrska och råda, till dess Michael kom den gode engelen till hjelp. Se Ebr. 1: 14. 1 Kon. 22: 19–23.
14. Men nu kommer jag till att underwisa dig, huru ditt folk härefter gå Skall; ty synen skall ske efter någon tid.
15. Och som Han detta med mig talade, slog jag mitt ansigte neder åt jorden, och teg stilla.
16. Och si, en som war lik en menniska tog uppå mina läppar: då öppnade jag min mun, och talade, och sade till honom, som för mig stod: Min Herre, mina ledamöter bäfwa mig öfwer synen, och jag hafwer ingen makt mer:
17. Och huru kan min Herras tjenare tala med min Herra, efter ingen makt är nu mer uti mig, och jag hafwer ej heller någon anda mer?
18. Då tog åter en uppå mig,
_673.jpg&oldid=346417){kind=link}