Propheten Osea.

Emellan år 810 och 724 f. Chr. f.

Inledning.

Namnet Osea betyder ”frälsning” eller hjelp. Sjelfwa namnet är en prophetia om den af Gud sände hjelparen och Frälsaren, och i detta namn innefattas äfwen innehållet af hans prophetior. Osea war ibland de äldsta af propheterna. Han lefde och werkade en lång tid gemensamt med Esaias, Joel, Amos och Micha; men icke i Juda, utan blott i Israels rike, såsom också Amos. Osea måste hafwa propheterat i nära 60 år, under den tid Assyrierna gjorde så många infall i Israels rike, som war förfallet i afguderi — en lång tid, full af lidanden och pröfningar för en trogen Herrans tjenare! Tillståndet i Israel war då, såsom det nu är på många ställen i Christenheten: man bibehöll Mose lag till dess yttre form, men lefde icke derefter. Så är det ock nu i Christenheten: man har wäl till en del behållit läran och gudstjensten, men lefwer icke derefter, utan tillbeder werldens afgudar. Osea har efter Herrans egen befallning äfwen i sitt enskilda lif förebildat och afbildat Guds förbund med församlingen och församlingens affälliga tillstånd. Han beskrifwer i glödande färger det affälliga folkets afguderi och synder, men ännu underbarare afmålar han i eldiga, ljusa himlafärger Guds oändliga kärlek till syndare, Guds brinnande barmhertighet och oföränderliga trofasthet i det förbund, Han upprättat med menniskor. Först meddelas i Osea bok hans predikan genom hans lefwerne, och huru han på Herrans befattning genom enskildt handlingssätt afmålat folkets tillstånd och historia, cap. 1–3, och derefter består hans bok af prophetior och lärdomar, utan sådan bildlig framställning, cap. 4–14. Osea bok anföres på flera ställen i det Nya Testamentet. I denna bok äro åtskilliga prophetior om Messias och det Nya Testamentets tid.

1. Capitel.

Osea hustru, barn. Israels hor, omwändelse.

Detta är HERrans ord, som skedde till Osea, Beeri son, uti Ussia, Jothams, Ahas, Jehiskia, Juda konungars tid; och uti Jerobeams, Joas sons, Israels konungs tid.

Här nämnes blott konung Jerobeam (den 2:dre), såsom den störste konungen i Israel under Osea tid, och emedan Gud särskilt i denne konungs regering med sin nåd werkade till Israels omwändelse; men Osea lefde under flera Israelitiska konungars regering ända till Judakonungen Hiskia tid.

2. Och då HERren först tog till att tala genom Osea, sade HERren till honom: Gack bort och tag dig en sköka till hustru, och skökobarn; ty landet löper ifrån HERran i boleri. * *Ps. 73: 27.

I Mose lag war det förbjudet för en prest att taga en sådan qwinna till äkta, men Osea hörde ej till presteståndet. Nu kom denna befallning omedelbart från Gud och innebär ingalunda, att propheten skulle göra något, som i sig sjelft wore syndigt, ty här menas ett sannt och redligt giftermål och måhända ställde sig denna qwinna, såsom om hon wore botfärdig och wille bättra sig. Genom en sådan förbindelse skulle propheten göra Guds förbund med det otrogna folket rätt åskådligt. Hwilken förödmjukelse för en Herrans tjenare, för en Guds prophet! Och ännu mera, huru förunderlig är Guds kärlek och barmhertighet till det affälliga, orena, syndiga menniskoslägtet! Det war just Guds kärlek till menniskan och Guds förbund med Israel, som på detta sätt genom prophetens äktenskap skulle afmålas. Så har också i wår tid christenheten blifwit en sköka, men Guds barmhertighet hafwer ännu icke ända.

3. Och han gick bort, och tog Gomer, Diblaims dotter; hon wardt hafwande, och födde honom en son.

4. Och HERren sade till honom: Kalla honom Jisreel; ty det är ännu om en liten tid till görandes, så will jag hemsöka de blodsskulder i Jisreel,* öfwer Jehu hus, och skall göra en ända med Israels rike. *1 Kon. 21: 1. 2 Kon. 9: 10.