| 678 | Om Evangelii predikan. | Propheten Osea. | Cap. 2. |
skämligen,* och säger: Jag will löpa efter mina bolare, hwilka mig gifwa bröd, watten, ull, lin, olja och dryck. *Hes. 16: 14, [et]c.
Det folket, till hwilket Herren hade sagt: De äro mitt folk, de äro så djupt fallna; den församling, om hwilken Han sagt: hon är i ynnest såsom en brud, o, huru är hon förfallen till en sköka! — mitt Israel, hwaröfwer jag så gerna wille förbarma mig, huru har det öfwergifwit mig och hindrar min barmhertighet med sin obotfärdighet! Men första versen är tillika ett trösteord för alla sanna trogna, för andeliga bröder och systrar, som funnos i folket; de skulle hafwa ett mäktigt trösteord, innan hotelsen och straffdomens beskrifning börjar. Den barmhertige Guden låter icke sin tjenare förkunna straffet, innan Han tröstat de trogna och gifwit dem den ljufliga försäkran: Detta onda gäller icke eder: I skolen blifwa bewarade såsom mina utwalda. Hes. 9.
6. Derföre si, jag skall igentäppa din wäg med törne, och gärda der en gård före, att hon icke skall finna sina stigar.
7. Och då hon löper efter sina bolare, skall hon icke få dem, och icke finna dem, när hon söker efter dem; och måste säga: Jag will gå till min förra man igen, der jag bättre mådde, än jag nu mår.
Det afgudiska folket, som här liknas wid en ifrån sin man bortlupen, otrogen hustru, skall igenom sina synder komma i sådan nöd och sådant trångmål, att det måste tydligt inse afgudarnas wanmakt och smaka syndens bittra frukter, på det några må blifwa omwände till den sanne Guden. Först tycker den wilseförda själen, att syndalifwet är ljufligt, men då hon får se syndens förskräckliga följder, så wäckes åstundan, att wända om igen till Herran, som allena kan gifwa sällhet och frid i själ och hjerta.
8. Ty hon will icke weta, att jag är den, som gifwer henne korn, must och olja, och hafwer gifwit henne mycket silfwer och guld, der de Baal af gjort hafwa.
Så länge menniskan wandrar på syndens wäg, tror hon, att hon sjelf förwärfwar allt det goda hon undfår, eller tillskrifwer hon det wissa afgudar, såsom lyckan, slumpen, naturen o. s. w., men glömmer Skaparen, alla goda gåfwors gifware.
9. Derföre will jag taga mitt korn och must igen i sinom tid, och bortwända min ull och lin, der hon sin blygd med betäcker.
Såsom då en otrogen hustru blifwer bortstött och förlorar sin bergning, så förkunnas öfwer det affälliga folket, att Herren skulle till en del taga ifrån det sitt beskydd, sin huldhet och sina gåfwor.
10. Nu will jag upptäcka hennes skam för hennes bolares ögon, och ingen skall undsätta henne utur min hand.
Det är en wanlig hotelse i Guds ord öfwer fräcka syndare, de skola blifwa till skam inför dem, med hwilka de försynda sig!
11. Och jag skall göra en ända med all hennes fröjd, högtider, nymånader, sabbather och alla hennes helgedagar.
Herrans högtider och sabbather blefwo förwandlade till afgudafester och till syndadagar, såsom också i Christenheten sabbathsdagen och de heliga högtiderna mer än andra dagar anwändas till flärd och förlustelse i synden; men syndens fröjd får snart en ända med förskräckelse.
12. Jag skall öde* göra hennes winträd och fikonaträd, efter hon säger: Det är min lön, som mina bolare gifwa mig; jag skall göra en skog deraf, att wilddjuren skola uppäta det. *Ps. 80: 13. Es. 5: 5.
13. Alltså skall jag hemsöka Baalims dagar öfwer henne, för hwilka hon rökoffer gör,* och pryder sig med spännen och halsband, och löper efter sina bolare, och förgäter mig, säger HERren. *Jer. 44: 18.
Baalims dagar, Baal-afgudarnas högtidsdagar, äro de dagar, som blifwit tillbragta i afguderi och i syndens tjenst, hwarje lefnadsdag är med alla menniskans gerningar upptecknad både i Guds minnesbok och i menniskans samwete, och de komma igen med förskräckelse, om icke syndaskulden blifwer afplanad igenom Christi försoning. En del af syndens lön kommer ofta redan i detta närwarande lifwet.
14. Derföre si, jag will locka henne, och föra henne uti öknen, och tala ljufligen med henne.* *Es. 40: 1, 2.
Här följa åter på hotelserna öfwer de ogudaktiga några ljufliga löften till dem, som wilja omwända sig. Uti öknen, nemligen i fångenskapens nöd och bedröfwelse will Herren föra detta folk, som icke på annat sätt will låta föra sig till rätta; men i denna öken will Han tala ljufligen med hwarje själ, som will förnimma Hans röst. Grt: Han will tala till deras hjertan, Han will med sin nåd draga till sig deras hjertan. Innan en menniska kan blifwa omwänd och tron upptänd, måste hon först föras uti ångrens och syndasorgens öken. Och i denna öken kommer den Helige Ande med det ljufliga Evangelium, för att draga den hungrande och törstande själen tillbaka till nådens förbund med Herran, och då hon följer och lyder Herrans Ande, så upptändes tron i hjertat och hon blifwer åter med Herran förenad, såsom en brud med sin brudgumme, och iklädes rättfärdighetens kläder.
15. Der will jag gifwa henne sin rätta wingård, och Achors dal, der man predika skall det I hoppas skolen; och
_682.jpg&oldid=346442){kind=link}