| 680 | Om Evangelii predikan. | Propheten Osea. | Cap. 2, 3. |
syndaånger och genom Evangelium upptänder tron i hennes hjerta, så att han å sin sida ingår i trolofningens förbund med sin Herre och Gud. I v. 19 innehålles således den första och andra och i v. 20 hafwa wi den tredje af trons artiklar. Att känna Herran innebär den högsta salighet, som följer af denna trolofning, det är själens högsta och innerligaste sammansmältning med sin himmelske brudgumme!
21. På den tiden, säger HERren, will jag höra; jag skall höra himmelen, och himmelen skall höra jorden,
22. Och jorden skall höra kornet, must och olja, och de skola höra Jisreel.
Då will Herren bönhöra, så i det lekamliga, som i det andeliga; Han styrer då, att himmel och jord måste sammanwerka till de trognas bästa. ”Jisreel uttydes Guds säd (eller Gud sår), ditut lyder det, som han säger, v. 23: ”Jag skall behålla mig henne för en säd, göra henne en rätt Jisreel, att han skall hafwa ewig afföda, såsom den heliga Christeliga kyrkan måste ewinnerligen blifwa.” L. — Då denna församling beder om dagligt bröd, som jorden skall bära, så är det såsom om jorden ropade till himlarna och himlarna till Herran om fruktbarhet, hwilken kommer ofwanifrån, men bönen måste komma nedifrån. Det är härligt att här se, huru markens frukter och jorden och himlarna framställas liksom bedjande med den trogna församlingen, och angelägna att uppfylla hennes önskan och medwerka till hennes bästa.
23. Och jag skall behålla henne mig för en säd på jorden, och förbarma mig öfwer henne, som i ogunst war, och säga till det. som icke war mitt folk: Du är mitt folk; och det skall säga: Du är min Gud.* *Os. 1: 10. Rom. 9: 25. 1 Petr. 2: 10.
Öfwer henne, som i ogunst war, öfwer LoRyhama, v. 6–8, förbarmar sig Herren medelst den ljufwa trolofningen, v. 19. Till LoAmmi, till det folk, som i ogunst war, säger Han: Du är mitt folk! förbundet blifwer återupprättadt, namnen förändras och det förkastade folket blifwer ett Jisreel, en andelig säd, en Guds säd och detta folk säger i tron, v. 20: Du är min Gud, min man, v. 16, min himmelska brudgumme! Namnet Jisreel innebär tillika en prophetia, att Guds församling skall blifwa utsådd öfwer hela jorden.
3. Capitel.
Israels otro, straff, bättring.Och HERren sade till mig: Gack än en gång bort, och älska den bolerska och horiska qwinnan; såsom HERren älskar Israels barn, och de wända sig likwäl till främmande gudar, och bola för en kanna wins skull.* *2 Mos. 32: 6.
Det synes, att denna qwinna, som propheten på Guds befallning tagit till äkta, hade öfwergifwit honom och brutit äktenskapet, fastän hon blef troget älskad af sin äkta man. Propheten befalles att åter uppsöka henne och förnya äktenskapet. Härmed afbildades för folkets ögon Guds obeskrifliga kärlek och detta folks otrohet, dess afgudiska, horiska sinne. De wände sig till afgudar och trodde, att de deraf skulle hafwa timlig nytta, bröd, win och annat — allt: ”för bukens skull”. L.
2. Och jag wardt med henne öfwerens om femton silfwerpenningar, och halftannat Homer bjugg;
3. Och sade till henne: Håll dig efter mig en tid långt, och bedrif icke boleri, och tillstäd ingen annan: ty jag will ock hålla mig efter dig.* *5 Mos. 21: 11.
Qwinnan hade öfwergifwit honom, men han söker henne. Så söker Herren åter och förbarmar sig öfwer de affälliga! 15 siklar silfwer war hälften af en träls wärde. Med detta kontrakt om penningar och säd med denna qwinna afbildades just det arma folkets jordiska sinne och kärlekslösa winningslystnad. Icke af kärlek, utan för en liten fördels skull, samtycker hon att åter tillhöra mannen; icke af tro och kärlek, utan med jordisk uträkning, höll folket sig ännu till en del i yttre måtto till Herran. Deras hjertan woro långt ifrån Honom. O, huru många har Herren också nu i christenheten! ja, till och med i läroståndet, som blott tjena Honom för korn och penningars skull. — Olyckliga skökosjälar!
4. Ty Israels barn skola i lång tid blifwa utan konung, utan förste, utan offer, utan altare, utan lifkjortel och utan Theraphim.
Såsom denna qwinna nu efter öfwerenskommelsen en tid måste wara ensam, så skulle Judafolket och isynnerhet de tio stammarne en lång tid wara öfwergifna och ensamma. ”Israel hade ingen konung efter fångenskapen, intill dess den rätte David, Christus, kom, hela werldens Konung.” L. Herodes och hans närmaste företrädare woro icke rättmätige konungar. Teraphim woro afgudar, 1 Mos. 31: 19; offer, altare och lifkjortel syfta på den sanna gudstjensten och Öfwerstepresten, och här är således en prophetia, att Judafolket i lång tid måste wara utan både den sanna gudstjensten och utan afgudadyrkan.
5. Derefter skola Israels barn omwända sig, och söka HERran sin Gud, och sin konung* David, och skola ära HERran och Hans nåd i yttersta tiden.† *Ps. 2: 6. Jer. 30: 9. Hes. 34: 23. †Es. 2: 2. Mich. 4: 1. Ebr. 1: 1.
Här är Israels omwändelse tydligt förkunnad; de skola söka sin konung, David, Messias, och ära Herran och Hans nåd, nemligen nåden i Christo, de skola omfatta försoningen i den yttersta tiden. Rom. 11: 26, 27.
_684.jpg&oldid=346447){kind=link}