| En straffpredikan. | Propheten Osea. | Cap. 7. | 685 |
till dess den blifwer öfwerwunnen. ”Ju mer man lärer, ju argare warder werlden.” L. Men jag ser wäl deras wäsende o. s. w. Grt. Den omgifwa dem deras gerningar; de äro inför mitt ansigte. Ps. 40: 13. Deras missgerningar skola taga dem fatt och komma öfwer deras hufwud, efter de icke wilja akta på Herrans ord.
3. De fröjda konungen genom sitt afguderi; och förstarna genom sina lögner;
4. Och äro allesamman horkarlar, likasom en bakugn, den bakaren het gör, när han utknådat hafwer, och låter degen igenomsyras och jäsa.
Så beskrifwes det förskräckliga förderfwet; konungen och förstarne fröjdade sig öfwer folkets afguderi och synder, och de flesta i folket woro liksom glödande af lust till synden. Afguderiet och den falska läran och syndalusten war liksom en jäsande surdeg i deras hjertan, och lemnades att genomsyra och förderfwa hela folket. Slutligen blef syndalustens glöd åtföljd af straffdomens förstörande brand.
5. I dag är wår konungs högtid * (säga de); så warda då förstarna heta, likasom af win;† så bjuder han de falska lärare till sig. *1 Kon. 12: 32. †Es. 5: 11.
Grt.: Han (konungen) utsträcker handen till bespottare; till handtag såsom tecken till förtrolighet med de onda. Så samwerkade konung, förstar och falska lärare till detta folks undergång, och detta är en lärorik spegel äfwen för följande tider.
6. Ty deras hjerta är hett uti deras gudlighet, likasom en bakugn, när de offra och bedraga folket; men deras bakare sofwer all natten, och om morgonen brinner han i ljus låga.
Grt.: De låta sina hjertan såsom en bakugn nalkas i deras försåt. Deras bakare war hwar och en, som uppretade folket till upproriska stämplingar emot konung och förstar, ty detta blef ofta den lön, konungen och förstarne fingo för syndens befrämjande bland folket. Allt uppror kommer från de högre stånden, då de sprida otro och sedeförderf i samhället; folkets uppror kommer deraf, att konung och förstar förut gjort uppror mot Gud i himmelen och så få de sin förtjenta lön, då folket gör uppror emot dem; det ena brottet föder det andra och den ena synden blir den andras straff.
7. Så äro de ändå så heta i gudlighet, likasom en bakugn; ändock att deras domare uppfrätna warda, och alla deras konungar falla; likwäl är der ändå ingen ibland dem, som åkallar mig.
Grt.: Alla äro de heta såsom en bakugn och uppfräta sina domare; alla deras konungar falla, ingen ibland dem åkallar mig.
8. Ephraim warder öfwerfallen af hedningar;* Ephraim är likasom en kaka, den ingen omwänder: *Ps. 106: 35.
9. Utan främmande uppäta hans kraft, likwäl will han icke akta det; han hafwer ock fått grå hår, likwäl will han icke akta det.
En kaka, som icke omwändes på glöden, hwilket då war det wanliga sättet att bereda bröd, blifwer förbränd. Denna liknelse betyder folkets hjelplösa tillstånd och stigande förderf, det blef förbrändt af syndens hetta. De gråa håren beteckna rikets swaghet och annalkande upplösning.
10. Och Israels högfärd warder för deras ögon ödmjukad;* likwäl omwända de sig icke till HERran sin Gud, och fråga ej heller något efter Honom i allt detta. *Os. 5: 5.
Grt. se cap. 5: 5. Många gånger förödmjukades Israels folk, innan den slutliga förstörelsen kom. Så låter Gud i barmhertighet alltid warningar föregå det slutliga straffet.
11. Ty Ephraim är likasom en galen dufwa, den intet akta will; nu åkalla de Egypten, nu löpa de till Assur. *Os. 5: 13.
En galen dufwa, d. ä. en förwillad dufwa, som blifwit inlockad i främmande dufslag för att fångas. Så war förbindelsen med de hedniska makterna en orsak till detta folks undergång. Så är också hwarje oomwänd själ en fången dufwa insnärjd i syndens garn.
12. Men efter de så löpa nu hit och nu dit, skall jag kasta mitt nät öfwer dem,* och rycka dem neder, likasom fåglar under himmelen; jag skall straffa dem, såsom man det predikar uti deras församlingar. *2 Kon. 17: 4–6.
Efter de läto fånga sig i synden och wille icke låta befria sig genom Guds ord, så kom straffet öfwer dem likasom ett fågelfängares garn, såsom det för dem blifwit predikadt af rätta propheter.
13. We dem,* att de ifrån mig wika; de måste förderfwade warda; ty de äro ifrån mig affällige wordne; jag wille wäl förlossa dem, om de icke afguderi emot mig lärde. *5 Mos. 28: 15.
14. Så åkalla de mig ock icke af hjertat; utan tjuta i sina läger; de församlas för mats och drycks skull, och äro mig ohörsamme.
Tjuta i sina läger war ett skrymtaktigt ropande, der de lågo wid de afgudiska offermåltiderna. Skrymtaktig bön är blott såsom ett wämjeligt tjutande inför Gud.
15. Jag lärer dem, och stärker deras armar; men de tacka mig illa.
_689.jpg&oldid=346462){kind=link}