| En straffpredikan. | Propheten Osea. | Cap. 10, 11. | 689 |
blifwit; men en sådan strid, som emot de onda menniskor i Gibea skedde, den skall icke fatta dem; *Dom. 19: 25. Os. 9: 9.
10. Utan jag skall näpsa dem efter min wilja; så att folk skola komma församlade öfwer dem, när jag spänner dem före med deras båda kalfwar.
Genom det förestående straffet skulle detta folket icke utrotas eller få förminskas, som Benjamins stam genom Gibea krig. Dom. 20: 46, 47. Os. 9: 9. Assyriens här blef församlad öfwer detta folk, det blef liksom förspändt eller kom i träldom, såsom arbetsdjur, för sina kalfwars skull, nemligen genom sitt afguderi.
11. Ephraim är en kalf, som sig leda låter: jag skall ock en gång tröska* med honom, och will fara öfwer hans sköna hals; jag skall lära Ephraim rida, och Juda plöja, och Jacob harfwa. *5 Mos. 25: 4. 1 Cor. 9: 9.
Grt.: Ephraim är en kalf, som gerna tröskar, d. ä. som har ymnigt foder och göder sig såsom kreaturen, som uttrampade säden. Jag skall lära Ephraim rida, grt.: jag skall låta Ephraim ridas (såsom en häst). Ridas, komma under ok, drifwas för plog och harf betyder träldomsarbete. I Österlanden måste trälar ofta bokstafligen draga plog och harf; men här framställes folket under bilden af arbetsdjur. Lyckans dagar skulle förbytas till träldomstid och olycksdagar.
12. Derföre får rättfärdighet, och uppskärer kärlek, och plöjer* annorlunda; medan tid är att söka HERran, till dess Han kommer, och lärer eder rättfärdighet. *Jer. 4: 3.
Sår rättfärdighet, d. ä. gifwer edra hjertan, att Guds ord såsom rättfärdighetens säd deruti må gro och wexa, så skolen I få uppskära kärlek och rättfärdighet såsom trons frukt och kunna arbeta annorlunda och tjena Gud i ett nytt lefwerne. Detta nya lif liknas här wid att plöja annorlunda: grt.: Plöja nybrott. Sedan menniskan blifwit rättfärdiggjord och är uppfylld af sann kärlek, arbetar hon i nådens rike äfwen till andras bästa, hon plöjer och sår i sitt och andras hjertan. Ephraim fick befallning att göra detta i tro och lydnad, till dess Messias skulle komma, som lärer och gifwer rättfärdighet. Grt.: Låter regna rättfärdighet (såsom en gåfwa från himmelen ned på hjertats åker). Den dagliga nåden ar också såsom ett regn, som gör hjertat fruktbart till lefwernets rättfärdighet. Ordet och läran är liksom den sky, igenom hwilken detta regn af Herran meddelas.
13. Ty I plöjen ogudaktighet, och uppskären orättfärdighet, och äten lögns frukt: efter du nu förlåter dig uppå ditt wäsende, och uppå dina många hjeltar;
14. Så skall upphäfwa sig ett rumor i ditt folk, så att alla dina fästen skola förstörde warda, likasom Salman Arbeels hus förderfwade i stridens tid, då modren öfwer barnen slagen wardt:
15. Rätt så skall eder ock gå i BethEl, för eder stora ondskas skull, att Israels konung skall om morgonen bittida nederlagd warda.
Hos de obotfärdiga alstras den ena synden af den andra, såsom skörden af utsädet, och allt detta är för dem liksom själens föda, den lefwer deruti och gläder sig deröfwer (v. 13). Med synden förenades stolthet och trotsighet, och deröfwer förkunnas straff och undergång, v. 14. Med Salman menas wäl Salmanassar. Se 2 Kon. 17: 3. En sådan grymhet, att mödrar blefwo i krig dödade jemte sina späda barn, war på den tiden wanlig. Salmanassar förstörde Arbela i Galileen på ett grufligt sätt, och detta war för hela Israel wäl bekant.
11. Capitel.
Guds hjerta. Israels ondska.Då Israel ung war, hade jag honom kär, och kallade honom min son utur Egypten:* *2 Mos. 3: 8; cap. 4: 22, 23. Matth. 2: 15.
2. Men när man nu kallar honom, så wända de sig bort,* och offra åt Baalim, och röka inför beläten. *Jer. 2: 26, 27.
I Judafolkets första tid fick det erfara Guds kärlek genom stora under, det kallades och fördes utur Egypten såsom Guds folk, och detta skedde för Guds Sons skull, för Messiæ skull, så att det redan då egentligen war Han, som Gud kallade såsom sin Son från Egypten; af Judafolket skulle Guds Son härstamma efter köttet, och i Honom hade Gud behag till detta folk. Evangelisten tillämpar widare dessa ord på Christus personligen och på Hans återkomst från Egypten, der Han i barndomen war på flykten, för att undgå konung Herodis efterspaningar. Matth. 2: 15. Således war Israels wistelse i Egypten en förebild af wår Frälsares wistelse der i Hans barndomstid. Detta folk, som så blifwit älskadt af Gud, och som fordom lydde, då Herren kallade, wille nu icke lyda, utan wände sig till afgudarna, till Baalim.
3. Jag tog Ephraim i hans arm, och ledde honom;* men de hafwa nu förgätit, huru jag halp dem. *2 Mos. 13: 21.
”Likasom modren lärer barnet gå och leder det under armen.” L.
4. Jag lät dem draga ett lustigt ok, och gå med mjuka tömmar; och jag tog oket utaf dem, och gaf dem foder:
_693.jpg&oldid=346474){kind=link}