| 690 | En straffpredikan. | Propheten Osea. | Cap. 11, 12. |
5. På det han ju icke skulle wända sig åt Egypti land igen: så är nu Assur worden deras konung, ty de wille icke omwända sig.
I v. 4 beskrifwes Guds stora ömhet och omsorg om Israel i en lättfattlig liknelse; men denna kärlek war nu af folket förgäten. Icke hos Gud, utan hos konungen i Assyrien hade de sökt hjelp. Detta blef deras undergång.
6. Derföre skall swärdet komma öfwer deras städer, och skall förtära och uppfräta deras bommar, för deras anslags skull.* *Os. 10: 6.
7. Mitt folk hafwer ingen lust till att wända sig till mig; och ehuru man predikar för dem, så skicket sig dock ingen till att höra.
8. Hwad skall jag göra af dig Ephraim? Huru skall jag dock plåga dig, Israel? Skall jag icke med rätta göra dig såsom Adama, och tillpynta dig likasom Zeboim?* Men mitt hjerta hafwer ett annat sinne; min barmhertighet är så brinnande; *1 Mos. 19: 24, 25. 5 Mos. 29: 23. Amos 4: 11.
9. Att jag icke göra will efter min grymma wrede, eller wända mig till, att jag platt förderfwar* Ephraim; ty jag är Gud, och icke menniska,† och är den Helige ibland dig; dock skall mitt rike icke wara i staden. *Hes. 18: 23; cap. 33: 11. †4 Mos. 23: 19. 1 Sam. 15: 29.
Straff och undergång hade Israel förtjent såsom Adama och Zeboim, v. 8. 1 Mos. 19: 24, 25, men här träder Guds förbarmande emellan; denna barmhertighet är brinnande, det är en annan eld än wredeselden öfwer Sodom. ”Han will säga: jag wet icke, huru jag skall hjelpa dig, det hjelper hwarken straff eller nåd, jag måste sända Christum, Han må göra’t godt.” L. — Guds barmhertighet öfwergår wida all mensklig barmhertighet, och den Barmhertige och Helige wille ännu wara midt ibland detta folk. Dock skall mitt rike icke wara i staden, grt.: men jag will icke komma i stad eller i någon af edra städer. Dessa städer woro fulla af afgudar och skulle förstöras. Också ligger häruti en prophetia, att i Nya Testamentet will Herren icke hafwa sin egendom i någon enskild stad, såsom fordom Jerusalem, utan i alla land.
10. Då skall man efterfölja HERran; och Han skall ryta såsom ett lejon; och när Han ryter, så skola de förskräcka sig, som wester ut äro;
11. Och de uti Egypten skola ock förskräckas såsom en fågel; och de i Assurs land, likasom dufwor; och jag will sätta dem uti sina hus, säger HERren.
Förut lofwar Gud försköning och förbarmande åt folket, och här förkunnas, att Israel skall efterfölja Herran och lyda Evangelii kallelse. Och då fienderna sedan församlat sig emot detta omwända folk, så skall Han bewisa sig såsom dess starke beskyddare, såsom lejonet af Juda, som öfwerwunnit hafwer. Se Uppb. 5: 5. Detta straff öfwer fienderna träffar allramest dem, som bo wester om Judalandet, de otrogna i de nuwarande Christna länderna. Också kan detta rytande wara en liknelse, som betecknar ett mäktigt förkunnande af salighetens ord, och de, som lyda med förskräckelse öfwer synden och längtan efter frälsning, blifwa samlade till Christi kyrka, såsom sitt rätta boningshus här i tiden. Es. 49: 12.
12. Uti Ephraim är allestädes afguderi emot mig, och i Israels hus falsk gudstjenst; men Juda håller sig ännu fast intill Gud, och till den rätta heliga gudstjensten.* *2 Kon. 18: 4, 5.
I Juda rike upprätthölls ännu den sanna gudstjensten, och der woro många fromma, ehuru de flesta äfwen der hade besmittat sig med afguderiets styggelser.
12. Capitel.
Gud nådig; Israel otacksam.Men Ephraim gapar efter wäder, och löper efter östanwäder, och gör hwar dag mer afguderi och skada: de göra förbund med Assur,* och föra balsam† uti Egypten: *Os. 5: 13; cap. 7: 11. †Es. 57: 9.
2. Derföre skall HERren beskärma Juda, och hemsöka Jacob efter hans wägar, och löna honom efter hans förtjenst.
Wäder och östanwäder betyda den hedniska andan samt afguderiets willfarelser och lögn, som blåste in öfwer folket från Assyrien och Babylonien.
3. Ja (säga de), han hafwer undertryckt sin broder i moderlifwet,* och af all makt kämpat med Gudi:† *1 Mos. 25: 26; †cap. 32: 24, [et]c.
4. Han kämpade med Engelen, och wann: ty han gret och bad honom: der hafwer Han ju funnit honom i BethEl,* och der hafwer Han talat med oss. *1 Mos. 28: 19; cap. 35: 7.
De orden: säga de, stå ej i grt. Propheten will uppmuntra Juda och Israel till omwändelse, med deras stamfader Jacobs exempel, som redan i moderlifwet sökte erhålla förstfödslorätten, 1 Mos. 25: 26, och sedan kämpade med Gud och wann seger i tron. 1 Mos. 32: 24; cap. 35: 9, 10. Här förklarar propheten, på hwad sätt
_694.jpg&oldid=346477){kind=link}