| Straffs och botpredikan. | Propheten Amos. | Cap. 6, 7. | 709 |
innersta wäsendet af all willfarelse, att man gör sina egna påfund till rättesnöre för sin gudstjenst, i stället för att rätta sig efter Guds ord allena.
2. Går bort till Calne, och skåder; och dädan bort till Hamath, den stora staden; och drager dädan neder till Gath, de Philisteers; hwilka bättre konungariken warit hafwa än dessa, och deras gräns större än eder gräns;
3. Likwäl woro de förjagade, då deras onda stund kom;* och I regeren med öfwerwåld! *Hes. 12: 22. Amos 9: 10.
4. Och liggen i elphenbenssängar, och prålen på edra tapeter; och äten det bästa af hjorden, och de gödda kalfwar;
5. Och spelen på psaltare, och dikten edra wisor,* såsom David; *Es. 5: 12.
Fastän I hafwen sett de straffdomar, som gått öfwer dessa hedniska folk för deras ondskas skull, likwäl lefwen I i yppighet och öfwerdåd. Liggen i elphenbenssängar, d. ä.: I liggen på yppiga läger wid måltiderna, efter den tidens bruk, att man åt i en liggande och icke, såsom nu, i en sittande ställning.
6. Och dricken win utur skålar, och smörjen eder med balsam; och bekymren eder intet om Josephs skada.* *1 Mos. 37: 24.
Joseph betyder här hela Israels rike, likasom på andra ställen Ephraim nämnes i stället för hela riket. Meningen är alltså den: I frågen icke efter rikets och samhällets bästa, utan lefwen i öfwerflöd och tanklös säkerhet, fastän undergång nalkas.
7. Derföre skola de nu gå främst ibland dem, som fångne bortförde warda; och de prålares slösande skall återwända.
De, dessa fråssare och prålare, skulle först drabbas af hemsökelsen.
8. Ty HERren HERren hafwer swurit wid sin själ,* säger HERren Gud Zebaoth: Mig förtryter Jacobs högfärd, och är deras palats gramse; och jag skall desslikes öfwergifwa staden med allt det deruti är. *Jer. 51: 14.
Om Herrans swärjande, se Jer. 51: 14, Es. 45: 23.
9. Och om än tio män qwarblefwo uti ett hus, skola de likwäl dö:
10. Så att hwars och ens farbroder och morbroder tager honom, och måste draga hans ben utur huset, och säga till den, som i husets kammare är: Äro der ock flera? Och han skall swara: De äro alla sin kos; och skall säga: War till frids; ty de wille icke, att man på HERrans namn tänka skulle.
Här beskrifwes icke blott den grufliga hemsökelsen genom farsot och krig, utan också det gudlösa tänkesättet, att man icke skulle fråga efter straffet, utan säga: War till frids. Då är otron och ondskan stigen till sin höjd, när menniskorna äfwen i de största olyckor icke wilja höra talas om Herrans namn, eller att olyckan kommer ifrån Honom, såsom ett straff för synden och warning till bättring.
11. Ty si, HERren hafwer bjudit, att man skall slå de stora husen, att de skola få refwor; och de små husen, att de få hål.
12. Ho kan ränna med hästar eller plöja med oxar på hälleberget? Ty I wänden rätten uti galla, och rättwisans frukt uti malört;* *Amos 5: 7.
Lika så litet, som man kan ränna med hästar eller plöja med oxar på det branta, hårda hälleberget, lika så litet kunnen I emotstå mina straffdomar; ty I wänden rätten uti galla o. s. w.
13. Och förtröstan eder uppå det, som platt intet är, och sägen: Äro wi icke mäktiga och starka nog?
Sådan är menniskans stolthet och sjelfförtröstan!
14. Derföre si, jag skall uppwäcka ett folk öfwer eder af Israels hus, säger HERren Gud Zebaoth, det skall änga eder ifrån det rummet, der man går till Hamath, intill pilträdbäcken.* *4 Mos. 34: 5, 8, 9. Jos. 13: 3.
Det skall änga, grt.: Det skall tränga eder. Från Hamath, d. ä. från den nordligaste gränsen intill pilträdbäcken eller öknens bäck. Så långt hade Jerobeam den andre utwidgat det Israelitiska rikets gränser, men detta war förgäfwes, och de skulle fly för ångest i nödens stund.
7. Capitel.
Gräshoppor, eld, mätesnöre. Amos förwisas. Amazia staffas.HERren HERren wiste mig en syn; och si, der stod en, som gjorde gräshoppor, rätt då som kornet begynte skjuta sig i ax, sedan konungen hade låtit klippa sina får.
Gräshoppors oberäkneliga förökelse beror på Guds skaparekraft, då Han beslutat att dermed straffa ett folk. — Sedan konungen hade låtit klippa sina får, grt.: efter konungens andra höslott.
2. Som de nu wille bortfräta all grödan på landet, sade jag: Ack HERre HERre! war nådelig; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa.
3. Då ångrade* det HERran; och HERren sade: Nu wäl, det skall icke ske. *1 Mos. 6: 6.
_713.jpg&oldid=346532){kind=link}