| 710 | Prophetia emot Israels rike. | Propheten Amos. | Cap. 7, 8. |
Så lät den barmhertige Guden genom prophetens bön beweka sig att afwända denna straffdom!
4. Herren HERren wiste mig en syn; och si, HERren HERren kallade elden, till att straffa, dermed han skulle förtära ett stort djup, och han bortfrätte allaredan ett stycke.
Detta straff kunde på många sätt werkställas. Det uttydes särskilt om Israeliternas nöd under Tiglath Pileser.
5. Då sade jag: Ack, HERre HERre! håll upp; ho skall upphjelpa Jacob igen? Ty han är ju fast ringa.
6. Då ångrade HERran det ock: och HERren HERren sade: Det skall icke heller ske.
7. Men Han wiste mig denna synen; och si, HERren stod på en mur, den med ett mätesnöre mäld war, och Han hade mätesnöret i sin hand.
Mätesnöret, hwarmed muren war mäld, betyder det lodsnöre, efter hwilket muren war uppförd rätt i höjden, så att det syftar på de fasta wärn, hwarmed Gud beskyddat sitt folk. Men detta mätesnöre fick nu en annan betydelse, nemligen att Israels land skulle blifwa fördeladt mellan fiender.
8. Och HERren sade till mig: Hwad ser du, Amos? Jag sade: Ett mätesnöre. Då sade HERren till mig: Si, jag skall draga ett mätesnöre midt igenom mitt folk Israel, och icke mer öfwerse med dem.* *Amos 8: 2.
9. Utan Isaacs höjder skola förödda, och Israels kyrkor förlagda warda:* och jag will stå upp med swärdet öfwer Jerobeams hus.† *2 Kon. cap. 16, 17. †cap. 15: 10.
Israels kyrkor bet. Israels afgudahus, och deras förstörelse förkunnas. Mätesnöret eller sänklodet betyder, att Herren noga afmäter och afwäger de straffdomar, som Han sänder.
10. Då sände Amazia, presten i BethEl, till Jerobeam, Israels konung, och lät säga honom: Amos gör ett uppror emot dig uti Israels hus; landet orkar icke lida hans ord.
11. Ty Amos säger alltså: Jerobeam måste dö genom swärd, och Israel skall warda fången bortförd utur sitt land.
Så uttydes och förwränges af afgudaprester hwarje warning, som Guds ords trogna tjenare förkunna mot ogudaktigheten hos regering och folk, då de äro nedsjunkna i synder och laster.
12. Och Amazia sade till Amos: Du siare,* gack hädan och fly in uti Juda land, och föd dig der, och prophetera der; *1 Sam. 9: 9.
13. Och prophetera icke* mer i BethEl; ty det är konungens kyrka† och rikets hus. *Amos 2: 12; †cap. 5: 26.
Då synden håller på att mogna, blifwer ofta Guds ord landsförwist. Konungens kyrka war afgudahuset i BethEl; rikets hus war konungens palats; der fick Herrans prophet icke predika.
14. Amos swarade, och sade till Amazia: Jag är ingen prophet, eller någon prophets son; utan jag är en fäherde,* den mullbär afhemtar. *Amos 1: 1.
Detta swar innebär, att Amos icke propheterade för födans skull, såsom Amazia lägger honom till last, v. 12, utan att han war wan att lefwa af ringa kost, som han öfwerallt kunde finna, äfwen på mullbärsträden.
15. Men HERren tog mig ifrån hjorden, och HERren sade till mig: Gack bort, och prophetera för mitt folk Israel.
16. Så hör nu HERrans ord; du säger: prophetera icke* emot Israel, och tala icke emot Isaacs hus. *Hes. 21: 2.
17. Derföre säger HERren alltså: Din hustru skall i staden skämd warda, och dina söner och döttrar skola falla genom swärd, och din åker skall med snöre utdelad warda; men du skall dö uti ett orent land, och Israel skall utur sitt land fördrifwen warda.* *2 Kon. 17: 6, 18, 24.
Amazia, den högt ansedde afgudapresten i BethEl, skulle således icke hafwa någon förmån deraf, att han hade konungen på sin sida. Han och hans familj skulle blifwa fiendens rof. Ingen statsmakt och ingen statskonst hjelper emot den Allsmäktiges domar.
8. Capitel.
Girighets straff. Andelig hunger.HERren HERren wiste mig en syn; och si, der stod en korg med sommarfrukt.* *2 Sam. 16: 1.
2. Och Han sade: Hwad ser du, Amos? Men jag swarade: En korg med sommarfrukt. Då sade HERren till mig: Änden är kommen på mitt folk Israel; jag will icke mer öfwerse med dem.* *Amos 7: 8.
”På Ebreiska lyda dessa twå orden: korg och ände nästan lika, Kajiz och Kez. Alltså faller han af det ena på det andra och säger: Korgen, ja änden är kommen.” L. — Fruktens insamling antyder, att årets ända nalkas. Hösten är kommen. Ett folks undergång eller stor dödlighet liknas stundom i Guds ord wid en skörd. Se Uppb. 14: 14–20.
_714.jpg&oldid=346534){kind=link}