| Prophetia om Christus. | Propheten ObadJa. | 715 |
7. Alla de som i förbund med dig äro, de skola drifwa dig bort utur landet; de män der du sätter din tröst till, de skola bedraga dig, och öfwerfalla dig; de som äta ditt bröd, de skola förråda dig, förrän du wet der något af.
De män, som du sätter din tröst till, dina bundsförwandter och wänner.
8. Hwad gäller, säger HERren, jag skall på den tiden nederlägga de wisa i Edom, och den klokhet* på Esau berg. *Es. 29: 14.
Edoms äldsta woro berömda för sin wishet ända från Jobs tid.
9. Ty dina starke i Theman skola förtwifla, på det de alla skola förgås genom mord, på Esau berg;
10. För den orätts skull, som emot din broder Jacob bedrifwen wardt,* skall du på all skam komma, och till ewig tid förlagd warda. *1 Mos. 27: 41. Hes. 25: 12; cap. 35: 5.
11. Den tid då du emot honom stod, då främmande bortförde hans här fången, och utlänningar drogo in genom hans portar, och kastade lott* öfwer Jerusalem, då war du likasom en af dem. *Joel 3: 3.
Flera gånger hade Edom bedrifwit orätt emot sitt brödrafolk Judarna, och hatet räckte ända ifrån sjelfwa stamfadren Esau. Både på wandringen genom öknen och allt sedan, så snart Israel kom i nöd, så hade det Edom till fiende. Se 1 Mos. 27: 41. Hes. 25: 12; cap. 35: 5.
12. Du skall icke mer se din lust på din broder i hans eländes tid, och skall icke mer glädja dig öfwer Juda barn* i deras jemmers tid; och skall icke tala så stolta ord med din mun i deras ångests tid. *Ps. 58: 12.
13. Du skall icke indraga genom mitt folks portar i deras jemmers tid; du skall icke se din lust* på deras olycka uti deras jemmers tid; du skall icke sända emot deras här uti deras jemmers tid. *Ps. 137: 7.
14. Du skall icke stå i wägaskel, till att mörda deras flyktiga; du skall icke förråda deras qwarblifna i deras ångests tid.
Snart efter det Judafolket blifwit bortfördt i fångenskap till Babel, gick en dylik dom öfwer Edoms folk, och deras skadeglädje räckte icke länge, att de kunde ställa sig i försåt och mörda Judiska flyktingar, som sökte att rädda sig undan sina fiender.
15. Ty HERrans dag är hardt när öfwer alla hedningar; likasom du gjort hafwer, så skall ske dig igen; och såsom du förtjent hafwer, så skall det komma dig uppå ditt hufwud igen.* *2 Mos. 21: 24. Hes. 35: 15. Luc. 6: 38.
Både öfwer Edom, Moab, Ammon, Egypten, Philisteerna och Tyrierna, således emot alla de hedniska grannfolken, gick en straffdom från Gud genom Babylonierna. Denna tid war en Herrans domsdag öfwer dem.
16. Ty likasom I på mitt heliga berg druckit hafwen, så skola alla hedningar dricka allt framgent; ja, de skola utsupa det och utswälja det,* att det skall wara likasom der aldrig något warit hade. *Jer. 25: 15; cap. 49: 12.
Dricka, utsupa och utswälja, nemligen wredeskalken. Se Jer. 25: 15. Edomeerna hade ofta beröfwat och förlustat sig öfwer Guds folk, men snart kom äfwen deras hemsökelsedag. Redan i början af Christi kyrka war Edoms folk äfwen till namnet förswunnet. Stundom betraktas i den Heliga Skrift hela folk såsom en person, emedan samma sinnelag och grundsatser genomgå hela slägter; såsom då man säger: stenen är hård, så menar man icke en enda sten, utan alla stenar.
17. Men på Zions berg skola ännu somliga hulpne warda, de skola wara en helgedom; och Jacobs hus skall besitta sina besittare.
18. Och Jacobs hus skall en eld warda, och Josephs hus en låga; men Esau hus strå; de skola upptända och förtära det, så att för Esau hus intet skall qwar blifwa; ty HERren hafwer det talat.
I Maccabeernas tid bodde Edomeer i Israels land, t. ex. i Hebron. De twingades af den Maccabeiske försten Johannes Hyrcanus att antaga den Judiska tron, och således blefwo de införlifwade med Israel; somliga blefwo sedan hulpne genom omwändelse till christendomen, och andra blefwo af Romarne förstörda.
19. Och de söder ut skola besitta Esau berg, och de i dalarne skola besitta de Philisteer; ja, de skola besitta Ephraims mark, och Samarie mark; och BenJamin Gileads berg.
De söder ut betyder Juda slägte, som bodde i södra Canaans land; ty de, som återwände ifrån fångenskapen, tillhörde hufwudsakligen Juda och Benjamins stammar, som sedan blefwo ett mäktigt folk i Maccabeernas tid. De intogo och beherrskade både Ephraims land och Samarien och Edoms besittningar och Gileads berg. Allt detta kan anses såsom en förebild af Christi kyrkas seger öfwer alla hedningar.
20. Och de fördrifna af denna Israels barns här, hwilka ibland de
_719.jpg&oldid=340992){kind=link}