Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Propheten Jona.

Emellan år 840 och 784 f. Chr. f.

Inledning.

Man förmodar, att propheten Jona propheterade i Jerobeam den andres tid, hwarefter han sändes till Nineve, sedan den Assyriska konungen Phul hade underkufwat Israels konung Menahem. Den underbara händelse, som tilldrog sig med propheten Jona, bekräftas af wår Frälsare sjelf, som förklarar, att prophetens warande i hwalfiskens buk war en förebild af Christi warande i grafwen. Allahanda sagor ibland hedningarna hade sin grund i denna underbara händelse. Ännu underbarare, än att prophetens lif blef räddadt på ett sådant sätt, är den omständighet, att han af Gud fick befallning att begifwa sig till Nineve, hufwudstaden i den tidens mäktigaste rike, för att der predika i Herrans namn. Redan hade Assyrien fått herrawälde öfwer Israels rike, men genom Jona wisar Herren, att Israel slutligen skall hafwa ett andeligt herrawälde öfwer hedningarna, och att detta herrawälde skall grunda sig på Christi död och uppståndelse, hwaraf Jona war en förebild. Matth. 12: 39–41. Denna förebild gäller också Christi kyrka, att den skall blifwa till det yttre anseendet öfwerwunnen och likasom död och begrafwen och uppstå igen, innan den blifwer i full mening en predikerska för hedningarna, så att folken göra bättring och bekänna sig till Jesum, såsom sin Herre och Konung. I sitt eget wäsende är Jona en bild af det motsträfwiga Judafolket och af den förderfwade menniskonaturen, men i allt det, som Herren har gjort för honom och med honom, är han en bild och ett exempel af Christi kyrkas medlemmar och en förebild af Christus. Judiska uttolkare anse honom såsom en bild af uppståndelsen ifrån de döda. Denna prophets exempel wisar, att äfwen Herrans tjenare kunna begå swåra synder och olydnad emot Gud, och han är derföre för alla trogna en mäktig warning, men också ett tröstande exempel på Guds outsägliga långmodighet och barmhertighet.

1. Capitel.

Jona kallas, flyr.

HERrans ord skedde till Jona,* Amitthai son, och sade: *2 Kon. 14: 25.

2. Upp, och gack in uti den stora staden Nineve,* och predika derinne; förty hans ondska är kommen upp för mig.† *1 Mos. 10: 11. Jona 3: 3. †1 Mos. 18: 20; cap. 19: 13.

Denna sändning af en Herrans prophet till den tidens mäktigaste hedningafolk förebildade, att det andeliga Israel, det till Herran omwända Judafolket skall blifwa ett missionsfolk för hedningarna. Se Es. 66: 19–24.

3. Men Jona stod upp, och flydde ifrån HERran, och wille ut till hafs, och kom neder till Japho;* och då han fann ett skepp, som till hafs fara wille, gaf han skeppslön, och steg deruti, på det han skalle fara med dem till hafs ifrån HERran. *2 Chrön. 2: 16. Ap.G. 9: 36.

Japho eller Joppe, nu Japha, stad med hamn wid Medelhafwet. Se Ap.G. 9: 36. Jona wille undfly det uppdrag, Gud gaf honom. — Ut till hafs, grt.: till Tarschis eller Spanien.

4. Då lät HERren komma ett stort wäder uppå hafwet, och en stor storm upphof sig på hafwet, så att man mente, att skeppet skulle söndergå.

5. Och skeppsmännerna fruktade sig, och ropade hwar och en till sin gud; och kastade de tyg, som i skeppet woro, uti hafwet, att det skulle lättare warda;* men Jona war stigen neder i skeppet, låg och sof. *Ap.G. 27: 18, 19.

Hwar och en till sin gud, nemligen till sina afgudar. På de stora Tarschisskeppen tjente sjömän af allahanda folk, såsom Sidonier, Canaaniter, Moabiter o. s. w.

6. Då gick skepparen till honom, och sade till honom: Hwi sofwer du? Statt upp, åkalla din Gud, att Gud tilläfwentyrs wille tänka uppå oss, att wi icke förgås.