| Juda och Samarie synd. | Propheten Micha. | Cap. 1, 2. | 723 |
beskrifwes under en wanlig bild af äktenskapsbrott, och då är alltid afguden äktenskapsbrytaren, den otrogna själen och det otrogna folket är äktenskapsbryterskan, och Gud är själens Herre, mot hwilken äktenskapsbrott begås.
9. Ty till dess plåga är intet råd, hwilken allt intill Juda kommen är, och skall räcka allt intill mitt folks port i Jerusalem.* *2 Kon. 18: 13.
10. Förkunner det ju icke i Gath:* låter icke höra, att I gråten; utan går in uti sörjekammaren, och sätter eder i aska.† *2 Sam. 1: 20. †Job 2: :&8. Jer. 6: 26.
Sörjekammaren, grt.: BethAphra, d. ä. stofthuset eller askhuset. I af Israel! låter icke eder sorg blifwa kunnig ibland hedningarna, då straffet och bedröfwelsen öfwergår eder, utan görer bättring under stilla sorg inför Gud.
11. Du sköna stad måste omkull med all skam;* den stolte warder intet mer prålande för ångests skull; ty grannen skall taga ifrån honom hwad han hafwer. *Es. 47: 3.
Den sköna staden är Samarien. — Grannen betyder grannriket Assyrien.
12. Den ohörsamma staden hoppas, att det skall icke warda så ondt; men olyckan skall komma ifrån HERran,* och intill Jerusalems port. *Amos 3: 6.
13. Du stad Lachis,* spänn trafware före, och far dädan; ty du hafwer warit dottren Zion ett exempel till synd, och hållit Israels afguderi. *Jos. 10: 3; cap. 15: 39. 2 Kon. 19: 8.
Lachis war en stad i Juda stam, Jos. 15: 39, som befästades af Rehabeam, 2 Chrön. 11: 9, men intogs af Salmanassar, 2 Kon. 18: 17. Hwarken denna stads eller andra Israelitiska städers innewånare skulle kunna undfly Herrans domar.
14. Du måste gifwa fångar så wäl som Gath; för den staden Achsib* skall fela förbundet med Israels konungar. *Jos. 15: 44; cap. 19: 29.
Namnet Achsib betyder lögn, och denna stads namn uppfyllde sin betydelse emot Israels konungar. Denna stad hade trolösa innewånare, troligen gamla Canaaniter, som blifwit skonade. Dom. 1: 31.
15. Jag skall föra dig, o Maresa, den rätta arfwingen; och det härliga Israels rike skall warda en kula.
Maresa betyder arfwedel, och med afseende derpå brukar propheten ordet arfwinge. Maresa skulle blifwa gifwet åt Assyrien till arf. — En kula, grt.: Adullam. Så kallades en stad. Jos. 12: 15. Men här är meningen, att hela Israels rike skulle blifwa ödelagdt, och blott några få af inwånarne här och der förborgas i kulor, såsom David, under det han flydde undan Sauls förföljelser.
16. Låt afskära håren och gack kullig öfwer dina dägeliga barn; gör dig platt kullig såsom en örn; ty de äro fångne ifrån dig bortförde.
Kullig såsom en örn är en liknelse, tagen af örnens fjäderfällning. Med en sådan fjäderfällning jemföres folkets bortförande ifrån Israels land; detta land blef då naket, såsom då örnen fäller sina fjädrar.
2. Capitel.
Ordet föraktas. Messias lofwas.We dem, som fara efter att göra skada, och hafwa ondt för händer uti sina sängar,* att de det om morgonen, då ljust warder, fullkomma skola; ty de äro herrar. *Ps. 36: 5.
Hos de menniskor, som äro långt komna i ogudaktighet, sysselsättes själen äfwen på sängen och stundom i drömmarna med syndens föremål. — Ty de äro herrar eller emedan de äro herrar är ett uttryck af deras tankesätt, ty de anse sig sjelfwa för herrar och glömma Herran i himmelen.
2. De rifwa åkrar* till sig, och taga hus, hwilka de wilja; alltså bedrifwa de wåld med hwars och ens hus, och med hwars och ens arf. *1 Kon. 21. Es. 5: 8.
Så hade redan i denne prophets tid förtryck och girighet tagit öfwerhanden.
3. Derföre säger HERren alltså: jag tänker något ondt öfwer detta slägte, der I eder hals icke skolen undandraga, och icke gå så stolta; ty det skall wara en ond tid.
Likaså litet som ett arbetsdjur kan befria sin hals från det pålagda oket, likaså litet skolen I kunna undandraga eder ifrån det straff, som skall komma. De gingo stolta, men de skulle blifwa böjda.
4. På den tiden skall man sjunga en wisa om eder, och klaga: Det är ute, skall man säga; wi äro förstörde; mitt folks land får en främmande herra;* när skall han åter skifta oss åkrarna till, som han oss borttagit hafwer? *2 Kon. 17: 24.
I säkerhetens tid delade de arfslotter efter eget godtycke (v. 2), i olyckans tid jemra de sig, såsom om allt hopp wore ute, att någonsin återfå det land, som Gud gifwit Jacob till arf. Så är menniskohjertat beskaffadt; i sin säkerhet will det i falsk tro äfwen rycka till sig den himmelska arfwedelen och det framför andra, men i nödens stund öfwerlemnar det sig åt försagdhet och förtwiflan om att någonsin kunna uppnå
_727.jpg&oldid=346561){kind=link}