| 726 | Löfte om Christi rike. | Propheten Micha. | Cap. 4. |
stigar; ty af Zion skall utgå lagen, och HERrans ord af Jerusalem.* *Es. 2: 3.
Genom apostlarna och Evangelii budbärare samlas många hedningar till Christi kyrka, som här kallas Herrans berg och Jacobs Guds hus. Från Jerusalem är Herrans ord utgånget, från Zion är utgånget salighetens ord, som innefattar både Lagen och Evangelium. Nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum, som fullbordat Lagen och uppbygger sin kyrka genom Evangelium.
3. Han skall döma ibland mycket folk, och straffa många hedningar i fjerran land; de skola göra sina swärd till plogbillar, och sina spjut till liar; intet folk skall upphäfwa swärd emot det andra, och skola intet örlig mer föra.* *Es. 2: 4.
Herren dömer och straffar hedningarna genom sitt ord, Joh. 16: 8, och de, som omwända sig och tro på Hans namn, blifwa frälste: de andra blifwa, såsom Hans fiender, lagde till Hans fotapall. Genom sådan seger upprättar Han rättfärdighet och frid bland jordens folk. Es. 2: 4. — ”Guds ord skall komma i hela werlden.” L.
4. Hwar och en skall sitta under sitt winträd och fikonträd,* utan fruktan;† ty HERrans Zebaoths mun hafwer det talat. *1 Kon. 4: 25. †Es. 11: 6.
Att sitta under winträd och fikonträd är en bild af ljuflig trygghet, frid, wälstånd och kärleksfull gemenskap mellan andeliga bröder; det är ock en bild af den ewiga saligheten. Zach. 3: 10.
5. Ty hwart och ett folk skall wandra uti sin guds namn; men wi skola wandra i HERrans wår Guds namn, alltid och i ewighet.
Grt.: Ty alla folk wandra hwar och en uti sin guds namn, men wi o. s. w. — På prophetens tid och ännu på denna tid allt härtills hafwa hedningarna wandrat efter sina falska läror i afguderi och mörker, men de som hafwa Guds ords ljus, de skola wandra i Herrans sin Guds namn. De, som wandra i Hans namn, få åtnjuta den wälsignelse, som är utlofwad, v. 4.
6. På den tiden, säger HERren, will jag församla den halta, och sammansamka* den fördrifna, och den jag plågat hafwer; *5 Mos. 30: 3. Hes. 34: 16. Zeph. 3: 19.
7. Och will göra med den halta, att hon skall få arfwingar, och göra den swaga till stort folk;* och HERren skall wara Konung öfwer dem på Zions berg, ifrån nu och i ewighet.† *Es. 60: 22. †Dan. 7: 14. Luc. 1: 33.
På den tiden (v. 1) i de yttersta dagarna, nemligen i det Nya Testamentets tid och isynnerhet på den tid, då Herren sitt fångna folk förlossar och i sin kyrka insamlar det förströdda Judafolket. Rom. 11. Då blifwer Herren ärad såsom sitt folks Herre och Konung först i tiden och sedan i ewigheten. Den halta och den swaga, nemligen sitt förskingrade otrogna folk, upphöjer Herren då till andelig makt och andelig frihet, det kan då wandra på lifsens wäg, utan att halta, det blifwer då en med andans krafter rikt benådad församling, som frambringar en talrik afföda af andeliga barn.
8. Och du torn, Eder,* ett dottren Zions fäste, din gyllene ros skall komma, ditt förra herradöme, dottren Jerusalems rike. *1 Mos. 35: 21. Neh. 3: 1.
Grt.: Och du torn, Eder (eller herdetorn), Zions dotters fäste, till dig skall det komma, ditt förra herradöme, dottren Jerusalems rike. Tornet Eder war ett herdetorn wid Bethlehem. Zions dotters fäste war konungaborgen i Jerusalem, der konungarna, som kallas folkets herdar, hade sin boning. Från boskapshjorden till konungathronen kallades David, såsom sitt folks konung; i Bethlehem wid tornet Eder föddes Christus, den andelige David, och herdarne på marken woro de första, som hyllade den nyfödde Konungen, nedlagd i en krubba. Af detta barn, som ansågs såsom ett herdebarn, blef den konung, som regerar i himmelen och på jorden. Från herdetornet till det himmelska Jerusalem har Han blifwit upphöjd och intagit sitt herradöme. Äfwen i Jerusalem war ett af David uppbygdt torn, som kallades Eder. Till Jerusalem kommer således herradömet öfwer jordens folk; Christi spira skall råda öfwer allt. Es. 9. Joh. 10: 16.
9. Hwarföre håller du dig då intill andra wänner, liksom du icke skulle få denna konungen?* Eller likasom intet worde af denna Rådgifwaren, efter wärken är dig så uppå kommen, likasom en i barnsnöd? *Jer. 8: 19.
O Israel, o du, som har en sådan Herre och Konung att wänta, som heter Underlig, Råd, Gud, Hjelte, Ewig Fader, Fridförste, hwarföre dyrkar du afgudar, hwarföre söker du hjelp hos hedningarna, hwarföre är du rådlös i nöden? Och du christna folk, är icke din konung när dig, hwarföre håller du dig till andra gudar, hwarföre går du dina egna wägar? Hwarföre låter du icke Guds Ande werka hos dig en andelig födslosmärta, att du må blifwa ett pånyttfödt och heligt folk? — Nära tornet Eder wid Bethlehem födde Rachel, denna stammoder i Israel, sin son Benjamin och afsomnade sedan af födslosmärtans följder, men af hennes söner blefwo mäktiga folk. Så måste Judafolket snart efter prophetens tid undergå en swår födslosmärta, de måste föras till Babel, på det ett nytt sinne och en ny anda hos dem måtte födas och förberedelse werkas till den rätte Davidssonens födelse.
_730.jpg&oldid=346569){kind=link}