Propheten Nahum.

Emellan år 720 och 697 f. Chr.

Inledning.

Äfwen propheten Nahum förkunnar den förstörelse och fångenskap, som skulle öfwergå Juda och Israels riken för deras synders skull, men under alla dessa hotelser har Herren också gifwit ljufliga och tröstande löften för att hugswala och upprätthålla de fromma. Isynnerhet propheterar Nahum emot Nineve och det Assyriska riket, som åter förfallit uti grof ogudaktighet en tid efter Jona predikan, och plågade Israels folk. Nineve är också en bild af andra Christi kyrkas fiender, och i prophetian om Nineves undergång är således en stor tröst innehållen för Guds folk i alla tider. Namnet Nahum betyder tröstare, och hans prophetia är en rikeligt flödande tröstekälla för Herrans trogna, då de hotas eller öfwerfallas af mäktiga fiender. Men isynnerhet är detta en tröstebok för hela det syndiga menniskoslägtet dermed, att den utlofwar, att Evangelii glada budskap skall utgå till hedningarna. Men kan af Nahums prophetior på ett rätt lefwande sätt lära känna Jehovah, wår Herre och Frälsare, såsom all werldens Domare och sitt folks Förlossare.

1. Capitel.

HERrans nit. Assurs fall.

Detta är tungan* öfwer Nineve, och Nahums prophetias bok af Elkos. *Es. 13: 1.

Om det ordet tungan se Es. 13: 1. — Elkos kunde wara Capernaum, som egentligen heter Capharnaum, d. ä. Nahums stad eller tröstarestad.

2. Gud är nitisk, och HERren är en hämnare;* ja, en hämnare är HERren, och grym; HERren är en hämnare uppå sina fiender, och den der sina owänner icke förgäter; *2 Mos. 20: 5.

3. HERren är tålig,* och af stor makt,† och låter intet ostraffadt blifwa; Han är HERren, hwilkens wägar äro uti wäder och storm,** och tjockt moln under Hans fötter. *2 Mos. 34: 6, 7. †Es. 50: 2. **Ps. 18: 14. Ps. 114: 5.

Guds slutliga stränghet öfwer alla motståndare, Hans förbarmande öfwer alla botfärdiga framställes här, och till bewis derpå anföres Hans dom öfwer Egyptierna i Röda hafwet och Hans förbarmande öfwer Israels folk. Samma molnstod werkade olika på olika sidor och war ljus på den ena sidan och mörker på den andra. Din wälfärd beror berpå, att du är på den ljusa sidan af molnstoden.

4. Den som näpser hafwet, och förtorkar det,* och uttorkar alla floder;† Basan och Carmel försmäkta, och hwad som blomstras på Libanons berg, det måste försmäkta för Honom. *2 Mos. 14: 21. Ps. 106: 9. †Jos. 3: 16.

5. Bergen bäfwa för Honom, och högarna förgås; jorden darrar* för Honom, dertill jordens krets, och alla de som bo deruppå. *2 Mos. 19: 18. Ps. 18: 8. Joel 3: 16.

Röda hafwet uppskakade Egyptierna. Basan och Carmel försmäktade i Elia tid af förtärande torka, och bergen bäfwade, såsom Sinai då lagen utgafs, och många andra berg i jordbäfningen i konung Ussiæ tid, och allt detta står här såsom förebild af de wida större straffdomar, som en gång skola komma, Uppb. 16: 18–21, och af de stora andeliga förändringar, som på jorden måste ske. Se Ebr. 12: 25–29.

6. Ho kan blifwa ståndande för Hans wrede? Och ho kan blifwa för Hans grymhet? Hans wrede brinner såsom en eld, och hällebergen remna för Honom.

Se 5 Mos. 32: 22. Ps. 89: 47. Es. 30: 27.

7. HERren är mild, och ett fäste uti nödens tid;* och känner dem som trösta uppå Honom. *Ps. 9: 10.

Föregående vers talar om Gud, sådan Han är emot fienderna, men här talas om Gud, sådan Han är för det andeliga Israel, som förtröstar uppå Honom; för detta Israel är Han mild och barmhertig och ett fäste i nödens tid.

8. När floden löper öfwer, så gör Han en ända med henne; men sina fiender förföljer Han med mörker.

Att fiendtliga härar intränga i ett land och