| Habacucs bön. | Propheten Habacuc. | Cap. 3. | 741 |
den Allsmäktige uppenbarar sig i sin härlighet. 2 Thess. 1: 7–10. Uppb. 6: 12–17.
7. Jag såg de Ethiopers hyddor i wedermöda, och de Midianiters tjäll bedröfwade.* *Dom. 7: 21.
8. War du icke HERre wred i floden? Och din grymhet i wattnen, och din ogunst i hafwet?* Då du red på dina hästar, och dina wagnar behöllo segren.† *2 Mos. 14: 26, 29; †cap. 15: 3.
Herren föreställes här såsom en segerhjelte, som med ett enda befallningsord bjöd Röda hafwet att draga sina watten undan för Israels folk, men befallde samma watten att uppsluka Egyptiernas härar. Om Herrans hästar och wagnar, se Ps. 104: 3, 4. 2 Kon. 6: 17. Israel hade icke en rustad här med hästar och wagnar, men Herren sjelf war för dem ett mäktigare beskydd än någon krigisk rustning. En sådan uppenbarelse i härligare makt är ännu att wänta. Es. 63. Uppb. 19: 11–16.
9. Du drog fram bågen, såsom du slägterna swurit hade: Sela; och delade strömmarna* i landet. *Jos. 3: 16.
10. Bergen sågo dig, och wordo bedröfwade;* wattuströmmen gick sin kos, djupet lät höra sig, höjden hof sina händer upp. *Ps. 77: 19.
Se Jos. 3: 16. Es. 17: 12–4. 4 Mos. 20: 11. Ps. 77: 19. Ps. 78: 16. Jer. 4: 28. Då wattnet uppreste sig såsom en mur, 2 Mos. 14: 21, 22, och då Jordan stannade, så war det liksom ett swar från djupet på Herrans befallning; och då Sinai bäfwade, så war det såsom om det i förskräckelse upplyftade bedjande händer till sin Skapare; och allt detta är här förebild af det bäfwande, som ännu förestår för himmel och jord, Ebr. 12: 26, 27, och som till en del redan gått i andelig fullbordan.
11. Sol och måne stodo stilla;* dina pilar foro bortåt med ett sken, och din glafwen med ljungelds blänkande. *Jos. 10: 12, 13.
Guds ljungeldar emot Israels fiender liknas här wid hwassa spjut och glänsande glafwen, och dessa under såwäl som solens och månens stillastående, Jos. 10: 11–13, äro äfwen förebilder af det, som ännu skall ske.
12. Du nedertrampade landet i wrede, och söndertröskade hedningarna i grymhet.
Söndertröskande bet. den allrafullkomligaste seger. Det är ett bildligt uttryck, taget af forntidens grufliga bruk, att lägga tillfångatagna fiender i lager på marken och öfwer dem köra tröskwalsar, beslagna med jerntaggar.
13. Du drog ut till att hjelpa ditt folk, att hjelpa din smorda; du sönderslog hufwudet uti den ogudaktiges hus, och blottade grunden allt intill halsen: Sela.
Herren drog ofta ut till att hjelpa sitt folk mot mäktiga fiender, och Han gaf seger åt sin tjenare David, som kallas Herrans smorda, 1 Sam. 16: 12, 13, och som war en förebild af Christus, hwilken i ordets högsta mening kallas Herrans smorda, och åt honom skall denna seger gifwas på det aldra fullkomligaste. Ps. 2. Uppb. 19. Detta sker isynnerhet då det största synliga öfwerhufwudet för Guds rikes fiender blifwer krossadt, Ps. 110 och 2 Thess. 2, och äfwen satan, som är fiendernas egentliga öfwerhufwud, är af Christus öfwerwunnen, och hans wälde skall ännu ytterligare krossas. Uppb. 20: 2, 10. Att grunden af den ogudaktiges hus blottas eller bortsköljes med en öfwerswämmade flod, som räcker ända upp till halsen, betyder ett sådant fullkomligt nederlag, som i Barachs tid. Dom. 5: 4, 21. Se Ps. 11: 6. Hes. 38: 22. Då förlora fienderna sitt fotfäste och bortsköljas såsom af en syndaflod.
14. O, att du wille banna hufwudens spiror, samt med dess byar, hwilka såsom ett wäder komma till att förströ mig, och glädja sig, likasom de uppslukte de elända hemligen.
Grt.: Du genomborrar med dess (ditt folks) stafwar hans förstars öfwerhufwud, hwilka komma såsom wäder till att förderfwa o. s. w. Med ditt folks stafwar skall du omintetgöra fiendernas öfwerhufwud, det öfwerhufwud, som omtalas v. 13. Dessa stafwar syfta på de stafwar, som de äldsta af de 12 Israels stammar begagnade såsom tecken af sin makt. Dessa stafwar, således Guds folk, skola slutligen winna seger öfwer alla sina fiender.
15. Dina hästar gå i hafwet, uti stora wattens träck.
Guds hästar trampande i djupen äro en bild af Guds makt, hwarmed Han förde Israel öfwer Röda hafwet och öfwer Jordan, och hwarmed Han skall förlossa sin kyrka.
16. Efter jag sådant hörer, så är min buk bedröfwad; mina läppar darra af rop; war går i mina ben, jag är bedröfwad wid mig; ack, att jag hwila måtte i bedröfwelsens tid, då wi uppdraga till det folk, som emot oss strider.
Det ordet buk betyder här menniskans innersta, som hos propheten genomträngdes af så djup bedröfwelse, att inelfworne och benen bäfwade och genomträngdes af pina. War i benen är en bild af förtärande sorg, som fräter på de fastare lifskrafterna. Se Ords. 14: 30.
17. Ty fikonträdet skall icke grönskas, och der skall ingen frukt wara på winträden; arbetet uppå oljoträdet felar, och åkrarna bära ingen föda; och fåren skola ryckas utur fårahusen, och intet fä skall wara uti fähusen.
_745.jpg&oldid=346607){kind=link}