| Emot Judarnas grannar. | Propheten ZephanJa. | Cap. 2. | 745 |
ödmjuka och saktmodiga, som willigt göra hwad Gud befaller, att söka och åkalla Gud i nöden, att söka Hans rättfärdighet, som gör dem rättfärdiga inför Gud och håller dem wid ödmjukheten, på det de måtte warda beskärmade på Guds wredes dag. Detta gäller för alla tider.
4. Ty Gaza måste öfwergifwen warda, och Askelon förödd; Asdod skall om middagen förjagad warda, och Ekron utrotad warda.
Philisteernas städer skulle också ödeläggas.
5. We dem, som bo nere wid hafwet, de krigare; HERrans ord skall komma öfwer eder: Du Canaan, de Philisteers land, jag skall förgöra dig, så att der ingen mer bo skall.* *Hes. 25: 16.
6. Der skola nere wid hafwet wara alltsammans herdahus och fårahus.
Philisteernas land kallas här Canaan; det war en del af det gamla Canaan, som war lofwadt åt Israels folk; det innehades orättmätigt af Philisteerna; och här förkunnas, att det skall tagas ifrån dem och förwandlas till betesmarker efter krigets förödelse. Så måste allt orättfånget gods på ett eller annat sätt återställas; antingen måste det gifwas friwilligt, hwilket sker då innehafwaren kommer till besinning och bättring, eller tager den rättfärdige Guden det sjelf tillbaka, och då förlorar den menniskan wida mer, ty det sker ofta med sträng hemsökelse. Se Hes. 25: 16.
7. Och detsamma skall wara dem qwarlefda af Juda hus till del, att de deruppå beta skola; om aftonen skola de lägra sig uti Askelons hus, då nu HERren deras Gud dem återsökt, och deras fängelse wändt hafwer.
Detta gick i fullbordan, då Judarna återkommo från Babel. Philisteerlandet föll då i Judarnas händer. I sin fullständiga andeliga mening fullbordas det så, att Christi rike skall råda öfwer alla hedningar.
8. Jag hafwer hört Moabs hädelse, och Ammons barns försmädelse,* der de med hafwa försmädat mitt folk, och berömt sig öfwer deras gränser. *Ps. 35: 26. Ps. 38: 17. Amos 1: 13.
9. Nu wäl, så sannt som jag lefwer, säger HERren Zebaoth Israels Gud: Moab skall warda likasom Sodom, och Ammons barn likasom Gomorra;* ja, likasom en nässelbuske, och en saltgrufwa, och ett ewigt öde;† de qwarlefda af mitt folk skola beröfwa dem, och de öfwerblifna af mitt folk skola ärfwa dem. *1 Mos. 19: 28. †Jer. 48: 1.
10. Det skall wederfaras dem för
deras högfärd, att de hafwa försmädat
HERran Zebaoths folk, och berömt sig
öfwer dem.
Moab och Ammon woro Judafolkets beständiga fiender och gladde sig öfwer deras olyckor, men Babylonierna underkufwade äfwen dessa folk och ödelade deras länder. Deras försmädelse emot Judafolket war försmädelse emot Gud sjelf; ty hedningarna hafwa alltid den föreställning, att om ett folk öfwerwinnes, så sker det derföre, att dess gudar icke äro nog mäktiga att beskydda det. De berömde derföre sina afgudar emot Israels Gud.
11. Förskräcklig skall HERren wara. öfwer dem; ty Han skall förlägga alla gudar på jorden; och alla öar bland hedningarna skola tillbedja Honom, hwar och en i sitt rum.
Icke blott Moabiternas och Ammoniternas, utan också Babyloniernas och alla hedningars afgudar måste förswinna för Guds makt i Evangelii ljus. Märkom det ordet alla — alla gudar på jorden skall Han förlägga eller utrota, och alla öar, icke blott stora länder, utan alla små land och öar skola tillbedja Honom.
12. Och skolen, I Ethioper, genom mitt swärd slagne warda.
Ethioperna woro folk, som till en del bodde i Arabien, men mest i Afrika. Äfwen dessa folk besegrades af NebucadNezar, men de skola alla besegras med Guds ords tweeggade swärd.
13. Och Han skall sträcka sin hand norr ut, och förgöra Assur; Han skall göra Nineve öde,* torrt, såsom en öken; *Nah. 1: 14; cap. 2: 10; cap. 3: 15.
Samme segerwinnare intog också Nineve och det Assyriska riket, som i prophetens tid war det mäktigaste werldsriket.
14. Så att sig deruti lägra skola allahanda djur* ibland hedningarna; och rördrommar och ufwar skola bo på deras torn, och skola sjunga i wigskården, och korpar på bjelkarna; ty cederbräden skola afrifna warda. *Es. 13: 21; cap. 34: 11, 14. Jer. 50: 39.
Allahanda djur ibland hedningarna, grt: hopar af allahanda djur. — I wigskården, d. ä, i fönstren och gluggarna. — Korpar på bjelkarna, grt.: grushögar öfwer trösklarna.
15. Denna är den lustige staden, den så säker bodde, och sade i sitt hjerta: Jag är det,* och ingen annan; huru är han så öde worden, så att djuren bo derinne? Och hwilken som der fram om går, han hwisslar till honom, och slår med handen öfwer honom.† *Es. 47: 8. †1 Kon. 9: 8.
_749.jpg&oldid=346619){kind=link}