| 746 | Emot Judarna. | Propheten ZephanJa. | Cap. 3. |
Så beskrifwes Nineves förödelse, men detsamma gäller äfwen om Babylon och skall ännu gä i fullbordan på det nya Babylon. Uppb. 18: 1–18.
3. Capitel.
Förstarne hotas, de fromme tröstas.We den styggeliga, slemma och tyranniska staden.
2. Han will icke höra eller låta sig tukta; han will icke trösta uppå HERran, eller hålla sig till sin Gud.
3. Hans förstar äro derinne rytande lejon, och hans domare ulfwar* om aftonen, hwilka intet låta qwar blifwa intill morgonen. *Ords. 28: 15. Hes. 22: 6, 27. Hab. 1: 8.
”D. ä. Jerusalem sjelf: ty der som Guds ord allramest predikadt warder, der warder det allramest föraktadt.” L. — Ulfwar, se Hab. 1: 8. En ogudaktig öfwerhet är ett straff för ett folks synder, liksom en sådan öfwerhet ännu mera förökar ogudaktigheten.
4. Hans propheter äro lösaktige och föraktare; hans prester oskära helgedomen, och bedrifwa wåld under lagens sken.* *Jer. 23: 11, 32. Hes. 22: 26. Os. 9: 7. Micha 3: 11.
Näst efter en gudlös öfwerhet äro falska lärare de, som göra ett folk den största skadan. Wanligtwis behålla de ett sken af att rätta sig efter Guds ord, men insöfwa folket i okunnighet, otro och säkerhet.
5. Men HERren, som ibland dem är, lärer wäl rätt, och gör intet ondt;* Han låter hwar morgon uppenbarligen lära sina rätter, och håller icke upp; men de onda wilja icke lära skämmas.† *5 Mos. 32: 4. †Jer. 8: 12.
Intet ondt, d. ä. intet orätt. Han låter ingen straffdom komma för snart, utan warnar och kallar genom sitt ord och wäntar med stor långmodighet på bättring; men Han gör icke heller orätt, så att Hans lag får ostraffadt öfwerträdas. Då öfwerträdelse skett, så måste nödwändigt antingen bättring och förlåtelse följa eller ett oundwikligt straff. Det wore äfwen orätt att förlåta synden utan försoning och att lemna de obotfärdiga ostraffade.
6. Derföre will jag utrota detta folket, föröda deras borgar, och göra deras gator så tomma, att ingen derpå gå skall; deras städer skola förstörde warda så att der ingen mer bor.
Grt.: Jag hafwer utrotat hedningafolk, ödelagt deras borgar och gjort o. s. w. Dessa straffdomar öfwer hedniska folk har Israel fått se, men icke derigenom låtit warna sig.
7. Jag lät säga dig: Mig skall du frukta, och låta tukta dig, så worde hans boning icke utrotad, och intet deraf komme, der jag honom med hemsöka skall; men de woro oförsumlige till att göra allahanda ondska.
8. Derföre, säger HERren, måsten I ock bida mig, till dess jag uppstår i sinom tid; då jag ock döma skall, och församla hedningarna, och låta konungariken tillhopa komma, till att gjuta min wrede öfwer dem; ja, all min grymhets wrede; ty hela werlden skall igenom mitt nits eld förtärd warda.* *Zeph. 1: 18.
Förgäfwes wäntade Gud på detta folks bättring. Derföre måste de ock i nöden förgäfwes wänta på Herrans hjelp, till dess Herren i sin af ewighet bestämda tid uppstod eller uppenbarade sig till deras förlossning utur fångenskapen. Men detta är en prophetia, hwaruti Messias klagar, att de icke wille höra Honom, utan förkastade Honom, derföre blef detta folk förkastadt och har nu måst förbida Honom i lång tid och måste ännu bida, till dess Han för dem uppenbarar sig med sanningens härliga makt, och de omwända sig. På densamma tiden skola mäktiga domar öfwergå alla de folk, som förkastat Honom. Se Joel 3. Zach. 14. Om Herrans nits eld tala alla propheterna, fastän på olika sätt. Se cap. 1: 18.
9. Då will jag annorlunda låta predika till folken med wänliga läppar,* att de allesamman skola åkalla HERrans namn, och tjena Honom endrägteligen. *Es. 6: 5.
Grt.: rena läppar. I denna prophetia utlofwas evangelii predikan för alla folk på jorden, så att bland alla folk åtminstone somliga skola åkalla Herrans namn och tjena Honom endrägteligen eller med sann tro i andans enhet. Ordet endrägteligen är ett bildligt uttryck, grt.: med en skuldra, såsom då flera gemensamt bära en börda med enig kraftansträngning.
10. Man skall hafwa mina tillbedjare, de förströdda på hinsidan floden i Ethiopien, till mig för en skänk.
De förströdda på hinsidan floden i Ethiopien syftar både på Judar och hedningar, som också i fjerran land samlas till det andeliga Israel. Ethiopien war ett namn på flera länder, der den talrika stammen Chus eller Chusch utspridt sig både öster om Euphrat och till Arabien och Afrika. Se 1 Mos. 10: 6–8, 15. Chus war Hams son och från Hams son Canaan
_750.jpg&oldid=346621){kind=link}