| Förmaning att bygga templet. | Propheten Haggai. | Cap. 2. | 751 |
Det är ännu, grt.: Ännu en gång och det snart o. s. w. Då Israel fördes ur Egypten, och förbundet stiftades genom lagens utgifwande på Sinai, så skedde stora rörelser och skakningar, så att himmel och jord syntes bäfwa. Då Herren i stort skapar något nytt i nådens rike, så röras äfwen naturens krafter. Så skedde, då Jesus uppgaf sin anda på korset, och då Han uppstod ifrån de döda, och då den Helige Ande blef utgjuten på Pingstdagen. Således stiftades äfwen det nya förbundet under starka rörelser. Men ännu större woro de rörelser i folken, hwarigenom wägen banades för Christi kyrka. Stora omhwälfningar skedde både före och efter Christi ankomst. Och ännu större rörelser förestå, då prophetiorna skola fullbordas och Gud will gifwa en allmän seger åt sin kyrka på jorden. En stor rörelse och förändring måste ske i hvarje menniskas hjerta, själ och sinne, innan Guds förbund med henne blifwer lefwande och kraftigt, så att hon blifwer rättfärdiggjord, pånyttfödd och salig. Men stora rörelser, wäldiga skakningar äro att wänta äfwen i werlden, då folken uppröras såsom ett stormande haf, Uppb. 13: 1, och wredgas emot Herran och Hans smorda. Ps. 2: 1.
8. Ja, alla hedningar skall jag röra; så skall då komma alla hedningars tröst; och jag will göra detta hus fullt med helighet, säger HERren Zebaoth.
Hedningarna rördes, så att stora förändringar skedde i menniskornas timliga förhållanden, innan Christus kom, som här kallas alla hedningars tröst; och då Han kom, blef templet, hwaruti Han inbars såsom barn, Luc. 2: 27, och hwaruti Han sedan så ofta infann sig, delaktigt af en större härlighet än Salomos tempel. Den synliga härligheten eller glansen af Guds närwarelse fanns aldrig i detta sednare templet, såsom den warit i tabernaklet och i Salomos tempel, 2 Mos. 40: 34, 35. 1 Kon. 8: 10, 11, men detta härliga sken war blott ett synligt tecken till Herrans andeliga närwarelse, hwilken blef fullkomligare i Christus, som är härlighets sken och Hans wäsendes rätta beläte. Så är nu Christus, Guds härlighet, närwarande i sin kyrka, och såsom Guds härlighets sken will Han genom Evangelium och genom sin Anda uppenbara sig för alla hedningar, till deras tröst och salighet, som tro. Denna uppenbarelse sker fortfarande genom Evangelii predikan, som har åstadkommit och skall åstadkomma stora rörelser bland jordens folk; rörelser för somliga till salighet och för andra till undergång och förtappelse. Luc. 2: 34. 2 Cor. 2: 16.
9. Ty mitt är både silfwer och guld, säger HERren Zebaoth.
För Herren Zebaoth hade det warit en ringa ting att smycka detta andra templet med guld och silfwer såsom det förra, men för detta war en wida större och härligare prydnad bestämd.
10. Detta sista husets härlighet* skall större warda, än det förstas warit hafwer, säger HERren Zebaoth; och jag skall frid gifwa i detta rummet, säger HERren Zebaoth. *Hagg. 1: 8.
Blott genom Messias, Jesus Christus, kunde denna frid blifwa gifwen. Han är den rätta Salomo, som upprättar fridens rike, Han gaf sina lärjungar sin Anda och sade: frid ware eder; Hans herradöme skall stort warda och på friden ingen ända. Es. 9: 7. Och då Han föddes, sjöng den lofsjungande englaskaran: Ära ware Gud höjden och frid på jorden! — Det ordet tröst (v. 8) betyder egentligen åstundan, nemligen Christus, Frälsaren, efter hwilken folken längta, utan att rätt weta det.
11. På fjerde och tjugonde dagen, i nionde månaden, uti andra året Darios, skedde HERrans ord till den propheten Haggai, och dade:
12. Detta säger HERren Zebaoth: Fråga presterna om lagen,* och säg: *3 Mos. 10: 10, 11.
13. Om någon bure heligt kött uti sitt klädes sköte; och komme sedan med sitt klädesköt wid bröd, mos, win, olja, eller hwad det för spis wara kunde; worde det ock heligt? Och presterna swarade, och sade: Nej.
Det heliga kan icke helga det orena, men det orena gör det heliga orent. Folket trodde, att de kunde godtgöra allt, både sin försummelse i tempelbyggnaden och öfriga synder dermed, att de hade inrättat gudstjensten och offrade sina offer på altaret utan tempel. Den willfarelse råder hos många, att då de gå till kyrkan och till Nattwarden och läsa och gifwa almosor, så godtgör det deras synder. Men här wisar propheten, att det orena äfwen gör allt det öfriga orent, det orena hjertat förorenar till och med sjelfwa gudstjensten och det bästa en menniska gör. Allt det, som icke utgår af tron, det är synd. Rom. 14: 23. Om du icke will gifwa ditt hjerta till tempel åt Herran, och låta Honom rena det, så är all din gudstjenst fåfäng. Sådan som menniskan är i sitt inre, sådana äro hennes gerningar.
14. Haggai sade: Om nu en, som af ett wederkommet as oren är, komme wid något af dessa tingen, worde det ock orent? Presterna swarade, och sade: Det worde orent.* *4 Mos. 19: 11, 16.
15. Då swarade Haggai och sade: Alltså är ock detta folket och dessa menniskor för mig, säger HERren; och allt deras händers werk, och hwad de offra, det är orent.
16. Och nu, ser huru det eder gånget är, ifrån denna dagen och tillförene, förrän en sten på den andra lagd wardt af HERrans tempel;
_755.jpg&oldid=346634){kind=link}