| 758 | En syn om Serubbabel. | Propheten ZacharJa. | Cap. 4. |
äfwen yttre frid, som skall blifwa rådande i Messiæ rike redan här i tiden. Ett sådant glädjefullt samfundslif mellan wänner under winträd och fikonaträd kunde Israel blott i ljufliga fridstider åtnjuta, men de trogna wäntade på löftets fullbordan, att Han skulle komma, i hwilken wälsignelse och frid utan ända war utlofwad, Es. 9: 6, 7.
4. Capitel.
En ljusstake. Twå oljoträd.Och Engelen, som med mig talade, kom igen, och wäckte mig, likasom en af sömn uppwäckt warder.* *Zach. 1: 9.
Detta uppwäckande betyder, att prophetens själ blef af Gud upplyft och styrkt att kunna emottaga den höga uppenbarelse, som här meddelas.
2. Och han sade till mig: Hwad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusstake allsamman af guld, med en skål ofwan uppå, der sju lampor på woro, och ju sju slefwar wid en lampa:
3. Och tu oljoträd der när; ett på högra sidan wid skålen, det andra på den wenstra.
Den ljusstake, som propheten såg, hade likhet med ljusstaken i templet, men den war försedd med en widare inrättning, ty Herren sjelf sörjde omedelbarligen för olja i de sju lamporna, derföre woro twå oljoträd wid ljusstaken, och från oljoträden syntes utgående twå rännor af guld, genom hwilka olja från trädens oljodrypande frukter nedflöt uti en skål af guld, som medelst rör stod i sammanhang med de sju lamporna, och från denna skål fylldes de brinnande lamporna oupphörligt med olja genom rören, så att de icke kunde slockna. Ljusstaken är en bild af Guds församling, och oljan är den Helige Andes gåfwor, som oupphörligt åt församlingen meddelas. De twå oljoträden betyda de medel, hwarigenom Gud meddelar sin Andas gåfwor: ordet och sakramenterna, Propheter, Apostlar, Evangelister, herdar och lärare och alla de redskap, som Gud dertill anwänder. De twå oljoträden i denna syn woro antingen Jehosua och Serubbabel, eller Haggai och ZacharJa, såsom förebilder af de twå wittnen, som omtalas, Uppb. 11: 3, 4.
4. Och jag swarade, och sade till Engelen, som med mig talade: Min Herre, hwad är detta?
5. Och Engelen, som med mig talade, swarade och sade till mig: Wet du icke, hwad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.
6. Och han swarade, och sade till mig: Det är HERrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller makt; utan igenom min Anda, säger HERren Zebaoth.
Genom Guds Andas nådewerkningar och nådegåfwor, som propheten såg under bilden af sju brinnande lampor och oljoströmmar, skulle de löften fullbordas, som förut blifwit gifna, templet fulländas och Messiæ rike upprättas. Till den sanna gudstjensten är det icke nog dermed, att man har en kyrka och att deruti predikas, utan det måste wara rent Guds ord, som predikas, och der måste finnas åtminstone några hungriga, warma hjertan, som emottaga ordet, såsom de brinnande lamporna emottogo oljan. Denna syn föreställde hela innehållet af Herrans ord om Serubbabel och löftet till honom; han skulle styrkas i sitt embete och fullända det tempel, som han hade börjat bygga (v. 9). Häruti är Serubbabel en bild af Christi Konungsliga embete, af församlingens herre och konung, som fulländar allt.
7. Ho är du, stora berg, som dock för Serubbabel en slättmark warda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycka, till lycka!* *Jer. 31: 23.
Det stora berget är en bild af den starka fiendtliga makt, som stod emot Judarna och som wille hindra tempelbyggnaden, och det är en bild af alla hinder, som ligga i wägen för Guds rike. De blifwa nedjemnade det ena efter det andra, och Herrans härlighet warder efter löftet uppenbar. Es. 40: 3, 5. Grundstenen till det yttre templet war redan lagd, men här menas med den första stenen den kronsten, som skulle ligga främst öfwer templets ingång såsom den största yttre tempelprydnaden. Här utlofwas således, att han, som hade grundat, skulle också fullkomna det, och då skulle det glada folket utropa till lycka, till lycka, grt.: nåd, nåd deröfwer!
8. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
9. Serubbabels händer hafwa grundat detta huset; hans händer skola ock fullkomna det: på det I förnimma skolen, att HERren Zebaoth mig till eder sändt hafwer.
Här försäkras än tydligare, att templet skulle blifwa fullkomnadt, och deraf skulle alla kunna se, att propheten war sänd af Gud. Häruti hafwa wi också ett säkert bewis, att alla hans prophetior, som ännu icke gått i fullbordan, dock skola blifwa fullbordade.
10. Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar? I hwilka man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som HERrans ögon äro, de der öfwer hela landet löpa.
Med de sju, som Herrans ögon äro, d. ä. genom Guds Andas mäktiga nåd i församlingen och Hans kraft till fiendernas dämpande. De, som föraktade den ringa begynnelsen, förmanas här att tänka på löftet, cap. 3: 9, och att fästa
_762.jpg&oldid=346653){kind=link}