| Om Christus. | Propheten ZacharJa. | Cap. 13, 14. | 773 |
förswara sin willfarelse, utan först bjuda till att från sig afwända skulden, såsom om han aldrig hade öfwergifwit sitt ödmjuka kall; men då den frågande hänwisat till ärren i händerna, såsom tecken efter det utståndna straffet, så skall han bekänna sanningen, att han af dem, som älskade honom, af fader och moder o. s. w. (v. 3) blifwit sålunda straffad. Ett sådant sätt att straffa, till en blifwande förödmjukelse och warning för andra, kommer troligen att blifwa en följd deraf, att de, som äro wilddjurets anhängare, antaga dess wedertecken i sitt anlete eller på sin hand. Uppb. 13: 16, 17. Ett sådant tecken skall sedan sättas på willoandar, för att tillkännagifwa, att de welat förföra, såsom wilddjuret och den falska propheten; och detta tecken måste lända till warning för alla som kunde blifwa förförde och till en beständig förödmjukelse för förförarena.
7. Swärd, upp öfwer min herde, och öfwer mitt folks förste, säger HERren Zebaoth; slå herden, så warda fåren förskingrade;* så will jag wända min hand till de små. *Matth. 26: 31. Marc. 14: 27.
Här wänder sig prophetian åter tillbaka till löftet om den herden, som blifwer förkastad. Cap. 11: 4—13. Öfwer denna herde kommer den ewiga rättfärdighetens swärd, Han blifwer korsfäst och dödad för att fullborda Guds lag och återlösa den fallna menniskan. Detta war bestämdt i Guds rådslut. Öfwer mitt folks förste, grt.: öfwer en man, min närmaste. Han är den enfödde Sonen, som war och är Fadren närmast af alla wäsen, och på Honom, den ene, lades straffet för allas wåra synder. Så blef herden slagen, så blef hjorden förskingrad; Judafolket blef slaget eller förskingradt, och de Christna blefwo äfwen kringspridda. Ap.G. 8: 1; cap. 11: 19. Till de små, till alla uppriktiga, ödmjuka lärjungar, som inför werlden woro obetydliga och föraktade, wändes Herrans hand i nåd och barmhertighet just derigenom och fördenskull, att Messias betalat deras syndaskuld och blifwit deras Herre och Herde.
8. Och det skall ske, uti hwilket land, säger HERren, twå delar äro, de skola bortryckas och förläggas; och tredje delen skall derinne qwarblifwa.
Om en dylik fördelning har redan propheten Hesekiel talat angående Israels folk, men här gäller prophetian öfwer alla folk. Icke alla skola frälsas, ty de wilja icke emottaga den frälsande nåden, utan twå tredjedelar förgås, och af de qwarblifna blifwa blott somliga omwända och frälsta. Så skedde icke blott i Judalandet efter Christi död, utan så skall äfwen ske i andra länder wid Judafolkets återupptagelse.
9. Och jag skall föra densamma tredje delen genom eld, och rensa honom, såsom man rensar silfwer, och fäja honom, såsom man fäjar guld;* dessa skola då åkalla mitt namn, och jag skall höra dem;† jag skall säga: Det är mitt folk; och de skola säga: HERren min Gud.** *Es. 48: 10. Mal. 3: 3. 1 Pet. 1: 6, 7. †Ps. 50: 15. Ps. 91: 15. **Ps. 144: 15. Joh. 20: 28.
Den qwarblifna tredjedelen af Judafolket skall efter långwariga lidanden blifwa omwänd, renad och luttrad, och i andra länder skola de folk, som qwarblifwa efter de stora hemsökelserna, Uppb. 16: 19–21, wända sig till Herran med ånger och bön, med tro och förtröstan, och Han skall höra dem och kalla dem sitt folk, de skola tillbedja och tjena Honom såsom sin Herre och Gud, och då skall blifwa ett fårahus och en herde.
14. Capitel.
Jerusalem. Messias. Evangelium.HERrans dag kommer, att du skall warda ett rof och byte.
2. Ty jag skall församla allahanda hedningar emot Jerusalem till strid; och staden skall warda wunnen, husen skinnade, och qwinnor skämda;* hälften af staden skall fången bortföras, och det öfwerblifna folket skall icke utur staden drifwet warda. *Es. 13: 16.
3. Men HERren skall draga ut, och strida emot desamma hedningar, såsom Han plägar att strida i stridstid.* *Es. 42: 13.
Detta krig emot Jerusalem kan icke hafwa afseende på Jerusalems förstöring af Romarne, ty då blef hela staden förstörd, och Herren drog icke ut emot dessa hedningar, såsom här prophetian lyder, utan detta capitel står i sammanhang med det föregående och syftar på den tid, då Israels folk efter en långwarig förhärdelse skall hafwa blifwit återupptaget Cap. 12: 10—14. Rom. 11: 15. Såsom Herren plägar strida i stridstid är en bekräftelse af detta löfte, så att Herrans mäktiga hjelp emot starka fiender i Mose, Josua, Gideons, Deborah och Davids tid, måste såsom härliga underwerk tjena till pant och försäkran, att Gud i alla tider will beskydda sitt folk emot fienderna.
4. Och Hans fötter skola på den tiden stå på oljoberget, som för Jerusalem ligger, östan till; och oljoberget skall klofna midt i tu stycken, ifrån öster allt intill wester, ganska widt ifrån hwart annat; så att den ena hälften af berget skall gifwa sig norr ut, och den andra söder ut.
5. Och I skolen fly för denna dalen emellan mina berg; ty den dalen emellan bergen skall räcka intill Azal; och skolen fly likasom I uti förtiden flydden för jordbäfningen* i Ussia, Juda konungs
_777.jpg&oldid=346697){kind=link}