| Mot otrogna lärare. | Propheten Malachi | Cap. 2. | 779 |
uppriktighet, ty eljest kunde icke Guds förbund med Levi stam längre blifwa beståndande. Genom straffet skulle de warseblifwa, att Herren är en nitälskande Gud.
5. Ty mitt förbund war med honom till lif och frid; och jag gaf honom fruktan, så att han mig fruktade, och förskräcktes för mitt namn.
Jag gaf honom fruktan, grt.: Jag gaf honom dem till fruktan, d. ä. jag gaf honom lif och frid till fruktan, så att han skulle hafwa lif och frid, så länge han fruktade Gud. I den sanna gudsfruktan war således ett nödwändigt wilkor, utom hwilket presterna icke kunde åtnjuta prestembetets andeliga wälsignelser och stå i presterligt förbund med Herran. En prest utan gudsfruktan är en kall och likgiltig legoherde. Joh. 10: 12.
6. Sanningens lag war uti hans mun, och der wardt intet ondt funnet uti hans läppar; han wandrade fridsamligen och redeligen för mig; och omwände många ifrån synd.
Här beskrifwes det rätta presterliga sinnet. Levi stam utwaldes till presterlig stam i stället för de förstfödda af alla stammarna, och Aaron war den förste öfwerstepresten. Både i honom och hans son Eleasar och många andra af Levi slägte war sanningens lag, och de wandrade i Herrans fruktan. Derföre war också deras embete till wälsignelse och till sann omwändelse för många, men nu war det rätta presterliga sinnet förswunnet.
7. Ty prestens läppar skola bewara läran, att man må befråga lagen af hans mun;* ty han är en HERrans Zebaoths Engel.† *Hes. 7: 26; cap. 22: 26. †Hagg. 1: 13. 2 Cor. 5: 20.
Engel betyder sändebud; en Herrans Zebaoths Engel skall en prest wara, sanningens budbärare inför menniskorna; han skall sjelf wandra i lärans renhet och bewara den och waka deröfwer och redligt lära andra. Blott predikan utgör icke prestens embete, utan flitigt bruk af Guds ord och flitig bön och förbön, samt underwisning icke blott offentlig, utan enskild, således enskild själawård. Han skall leda på salighetswägen alla dem, som derefter fråga, samt redligt förwalta sakramenterna uti Guds räddhåga.
8. Men I ären afgångne ifrån wägen, och hafwen förargat många i lagen; och hafwen brutit Levi förbund, säger HERren Zebaoth.
9. Derföre hafwer jag ock gjort, att I föraktade* och försmädde ären för allt folket; efter I icke hållen mina wägar, och sen till personen i lagen. *1 Sam. 2: 30.
Så woro presterna redan på den tiden bortwikna ifrån Herran i den Judiska kyrkan, derföre woro de föraktade af folket. Detta gäller också nu emot alltför många prester och lärare i den christna kyrkan.
10. Ty hafwa wi icke alle en fader?* Hafwer icke allt en Gud skapat oss? Hwi förakta wi då den ena den andra, och ohelga förbundet, som med wåra fäder gjordt är? *Matth. 23: 9. Eph. 4: 5.
Här börjar en ny afdelning. Hittills hafwa warningarna warit rigtade emot presterna, men här wänder sig nu propheten till hela folket. Guds ords lära war fördunklad och dess kraft förlamad, derföre war folket uppfyldt af stolthet och förakt emot hwarandra, de gjorde hwarandra orätt, och friden och kärleken war förswunnen.
11. Ty Juda är worden en föraktare, och i Israel och i Jerusalem sker styggelse; ty Juda ohelgar HERrans helighet, den Han älskar; och bolar med en främmande guds dotter.* *Esra 9: 12; cap. 10: 2. Neh. 13: 23.
Judarna föraktade nu Herrans lag. Detta förakt wisade sig på ett förskräckligt sätt i ohelgandet af äktenskapet, som Gud har stiftat. En stor lättsinnighet hade blifwit rådande. Judarna skiljde sig från sina hustur och togo hedniska qwinnor i stället. En sådan qwinna kallas här en främmande guds dotter. 1 Mos. 6: 2. Hwarje menniska är i andligt hänseende ett barn af den gud, hon tjenar. Denna lättsinnighet war en styggelse inför Herran. Det folk, som war kalladt att wara ett heligt folk, en Herrans helighet, som Han älskade, blef på detta sätt förorenadt och ohelgadt. Den man, som icke gjorde skilnad emellan en Israelitisk och en hednisk qwinna, gjorde icke heller någon rätt skilnad emellan Herran Zebaoth och hedningarnas afgudar. Esra 9: 1, 2. Neh. 13: 23.
12. Men HERren skall den, som så gör, utrycka utur Jacobs hydda, både mästaren och lärjungen, samt med honom, som HERranom Zebaoth spisoffer offrar.
Efter som dessa synder icke blefwo bestraffade af öfwerheten och presterna efter Herrans lag, så will den Allsmäktige sjelf hemsöka dem med straffet, såwäl presterna, som åhörarne, äfwen om de offrade spisoffer för att öfwerskyla dessa synder.
13. Yttermera gören I ock, att för HERrans altare äro icke annat än tårar, och gråt, och suckande; så att jag icke mer kan se till spisoffret, eller något tacknämligt undfå af edra händer.
De hustrur, som blefwo förskjutna och fingo skiljobref, kunde icke annat än sörja, och som dessa skiljobref meddelades i templets förgård, så war der inför Herrans altare oupphörligt gråt och suckande, jemmer och tårar, men Herren såg sjelf till de sörjande. Huru skulle då detta folks böner och gudstjenst kunnat wara täckeliga inför Gud?!
_783.jpg&oldid=346714){kind=link}