| De gudfruktigas tröst. | Propheten Malachi. | Cap. 3, 4. | 783 |
frukta HERran, och tänka uppå Hans namn. *Ps. 139: 16.
De ogudaktigas medgång har hos de fromma den werkan, att de på detta sätt trösta sig sins emellan. De weta, att Gud icke kan glömma sina trogna, de weta också, att de ogudaktiga blifwa straffade, om de icke omwända sig, äfwen då straffet under Guds långmodighet synes dröja. Se Ps. 34. Ps. 39. Ordet tänkeskrift syftar på det bruk i Gamla Testamentet, att wissa bibelspråk blefwa uppskrifna på små rimsor och sammanlagda fästade wid pannan med en bindel, såsom Judarna ännu bruka, och tänkeskrifter eller tänkespråk woro skrifna på deras dörrträd o. s. w. Detta skulle mana dem, att alltid tänka på Herran och Hans lag. Men Herren har ännu bättre tänkeskrift: Si! uppå händerna hafwer jag upptecknat dig. Es. 49: 16. De trogna äro skrifna i lifsens bok, de äro tecknade på Hans egna händer. Så snart du uppriktigt tänker på Herran, så är det ett tecken, att Han förut har tänkt och tänker på dig.
17. De skola, säger HERren Zebaoth, wara min egendom på den dagen, den jag göra skall;* och jag will skona dem, likasom man skonar sin egen son, den honom tjenar. *2 Mos. 19: 5. Tit. 2: 14. 1 Pet. 2: 9.
Då Herren församlar sitt folk till härligheten, så äro alla trogna i åtanke för Honom och ingen är glömd. Denna barmhertiga åtanke få de äfwen erfara under hela sin jordiska lefnad. Joh. 17: 6–24. 1 Pet. 2: 9.
18. Och I skolen deremot åter se, hwad för en åtskilnad är emellan den rättfärdiga och den ogudaktiga, och emellan den, som Gudi tjenar, och den, som Honom icke tjenar.
Denna åtskilnad wisar sig stundom ganska tydligt här i tiden. Den wisar sig i dödsstunden, då den fromme fröjdar sig, och den ogudaktige bäfwar, men ännu tydligare i domen, då fåren stå på Domarens högra sida och getterna på den wenstra.
4. Capitel.
Messiæ och Eliæ ankomst.Ty si, en dag kommer, som brinna skall, likasom en ugn; så skola då alla föraktare och ogudaktige wara halm, och den tillkommande dagen skall upptända dem, säger HERren Zebaoth, och skall hwarken lefwa dem rot eller qwist.* *Obad. v. 18.
Detta är den stora och förskräckliga dag, förutsagd i Joel cap. 2, 3. Matth. 24. Uppb. 6: 12–17. 2 Pet. 3, o. s. w. Då skall elden bepröfwa hwars och ens gerningar. 1 Cor. 3: 11–15.
Lefwa: lemna.
2. Men eder, som mitt namn frukten, skall uppgå rättfärdighetens sol,* och salighet under hennes wingar; och I skolen gå ut och in, och wäxa till, likasom gödkalfwar. *Luc. 1: 78.
Rättfärdighetens sol är Jesus Christus sjelf, Messias den rättfärdige, som ikläder sitt folk sin rättfärdighet och leder dem i sitt ljus och i sin sanning. De, som fruktade Herrans namn efter lagen och således woro i en wiss räddhåga, emedan Evangelii ljus ännu icke war kommet, få här det löftet, att för dem skulle rättfärdighetens sol uppgå, och den uppgick öfwer Israel, och herdarne på marken och Simeon och Hanna och många andra fingo fröjda sig. Så uppgår rättfärdighetens sol nu för hwar och en längtande, nådehungrig själ, sedan det hårda hjertat blifwit af Guds ords hammare förkrossadt och fruktar Herrans heliga namn. För dem har denna sol salighet under sina wingar. Se Es. 53: 11. Jer. 23: 6. Salighet betyder här helbregdagörelse, så att själen blifwer renad från synden och får nytt lif, och häruti inbegripes nåd, frid och fröjd i den Helige Ande här i tiden och sedan en oförgänglig härlighet.
3. I skolen trampa uppå de ogudaktiga; ty de skola warda till aska under edra fötter, på den dagen, den jag göra skall, säger HERren Zebaoth.
Detta trampande kan icke förstås på lekamligt sätt, utan här menas en fullkomlig andelig seger. Herren straffar sjelf de ogudaktige. Se Es. 25: 10. Ps. 60: 14. Rom. 16: 20. Alla de otrognas förskräckelse är ett hufwudsakligt kännetecken, att deras stolthet och egenrättfärdighet är förwandlad i blygsel och räddhåga. De söka dölja sig i jordkulor och bergsskrefwor, då de rättfärdige med outsäglig glädje fira sin högsta högtid och så emottaga och hylla sin Konung i Hans synliga tillkommelse. Matth. 24: 30.
4. Kommer ihåg Mose min tjenares lag,* den jag honom befallde på det berget Horeb till hela Israel; samt med bud och rätter.† *5 Mos. 6: 3. Ebr. 3: 5. †2 Mos. 20: 1, [et]c.
Såsom den rätta förberedelsen till att emottaga Messias skulle de nu rätt ihågkomma och betrakta Mose lag och pröfwa sig derefter, på det de måtte blifwa förödmjukade, ångerfulla, hungrige och törstige efter den rättfärdighet, som lagen icke kan gifwa, utan som måste gifwas af nåd, den rättfärdighet, som den utlofwade Messias af nåd gifwer åt dem, som tro på Hans namn.
5. Si, jag skall sända eder den propheten Elia,* förrän den store och förskräcklige HERrans dag kommer: *Matth. 11: 14; cap. 17: 11. Marc. 9: 12, 13. Luc. 1: 17.
Propheten Elia nämnes här såsom den
_787.jpg&oldid=346724){kind=link}