4
Judiths Bok.
Inledning.
Denna bok har alla fyra ofwannämnda kännetecken, att den icke är en gudomlig, utan blott en mensklig bok, och bör derföre läsas med tillbörlig pröfning, så att man blott behåller det godt är. Isynnerhet strider det historiska innehållet emot den judiska historien, som är uppenbarad i den heliga Skrift, se cap. 2: 1; cap. 5: 21 och 2 Kon. 25: 8. Jerusalems förstöring kunde icke hafwa skett före den tid, som uppgifwes Jud. 2: 1, enligt cap. 4: 2, och omöjligen kunde Judarne redan hafwa warit i fångenskapen och kommit igen, såsom dock nämnes, cap. 5: 23. Flera andra omständigheter, som icke öfwerensstämma med den Bibliska tideräkningen och historieskrifwares uppgifter, förekomma, och Judiths hjeltegerning, som skulle hafwa warit till så stor nytta för Judarna, nämnes icke i Nya Testamentet. Många uttolkare tro, att boken skall wara en blott liknelse eller lärodikt, för att wisa kyrkans lidanden, och huru hon af Gud blifwer räddad. Luther skrifwer: ”Jag tänker, att diktaren wetande och med flit insatt fel i namn och tideräkning, för att förmana läsaren, att han blott skulle anse boken, som en andelig och helig dikt.”
1. Capitel.
Arphaxad, de Meders konung, hade många land och folk underkufwat sig, och byggde en stor, wäldig stad, den kallade han Ecbatana.
2. Hans murar gjorde han alltsamman utaf huggen sten, sjuttio alnar höga och trettio alnar tjocka.
3. Torn gjorde han dertill hundrade alnar höga och tjugu alnar tjocka i fyrkant; och stadsportarna gjorde han så höga som torn;
4. Och förlät sig uppå sin makt och stora härs kraft.
5. Men NebucadNezar, konungen af Assyrien, regerade uti den stora staden Nineve; och örligade uti tolfte året af sitt rike emot Arphaxad.
6. Och de folk, som wid elfwen Euphrates, Tigris och Hydaspes bodde, hulpo honom, och slogo honom på den stora marken, som kallas Ragau, hwilken i förtiden warit hade Ariochs, konungens i Elassar.
7. Då wardt NebucadNezars rike mäktigt, och hans hjerta stolt; och han sände budskap till alla dem, som bodde i Cilicien, Damascus och på Libanon,
8. I Carmel och i Kedar, och till dem i Galileen, och på den stora marken Esdrelom;* *Jud. 4: 5.
9. Och till alla dem, som woro i Samarien och på hinsidan Jordan allt intill Jerusalem och i hela Gesem land och allt intill Ethiopiens berg.
10. Till dem alla sände NebucadNezar, konungen af Assyrien, budskap;
11. Men de föraktade det alla, och läto buden med skam hem fara igen.
12. Då wardt konungen NebucadNezar ganska wred på alla dessa landen, och swor wid sin konungsliga stol och rike, att han öfwer alla dessa landen hämnas skulle.
2. Capitel.
Uti trettonde året konung NebucadNezars, på andra och tjugonde dagen i första månaden, wardt rådslaget i NebucadNezars hus, konungens af Assyrien, att han skulle hämnas;
2. Och han lät komma till sig allt sitt råd, förstar och höfwitsmän.
3. Och han rådslog hemligen med dem; och höll dem före, huru han hade i sinnet, att underkufwa alla dessa landen under sitt rike.
_792.jpg&oldid=346734){kind=link}