| 16 | Judiths Bok. | Cap. 14, 15, 16. |
11. Men då de Assyriers höfwitsmän kommo, sade de till kammartjenarena:
12. Går in, och uppwäcker honom; ty mössen äro utlupne utur deras hål, och äro så dristige wordne, att de töra nu angripa oss.
13. Så gick Bagoa in, och trädde fram till hängslet, och klappade med händerna; ty han mente, att han hade sofwit när Judith; och han lydde till, om han något rörde sig.
14. Som han intet förnam, lyfte han förhängslet upp; då han såg kroppen liggande utan hufwud i sitt blod på jorden, ropade han och jemrade sig med hög röst, och ref sina kläder sönder.
15. Och såg in i Judiths kammare; och då han icke fann henne, lopp han ut till krigsfolket;
16. Och sade: En ensam Ebreisk qwinna hafwer hela NebucadNezars hus af Assyrien till spott och hån gjort för hela werlden; förty Holofernes ligger der död på jorden, och hufwudet är honom afhugget.
17. Då höfwitsmännerna af Assyrien det hörde, refwo de sina kläder sönder, och förskräcktes öfwermåttan fast; och der wardt ett stort skri ibland dem.
15. Capitel.
Då nu krigsfolket hörde, att Holofernes war hufwudet borta,* förskräcktes de, och wordo försoffade,† och kunde intet råd hålla, hwad de göra skulle, så war modet dem borta; *Jud. 13: 8, 9; †cap. 14: 4.
2. Och gåfwo flykten, att de måtte undkomma de Ebreer, som de sågo der emot sig draga.
3. Och då Israels barn sågo, att fienderna flydde, skyndade de sig efter med stort rop och trumpeter.
4. Men efter de Assyriers ordan förskingrad war, och Israels barn i deras ordan drogo, slogo de alla dem, som de hinna kunde.
5. Och Ozias* sände till alla städer i Israels land; *Jud. 6: 11; cap. 7: 23; 8: 34.
6. Så att man uppe war i alla städer, och jagade efter fienderna allt utur landet.
7. Men det qwarlefda folket i Bethulien föll in uti de Assyriers läger, skinnade och förde bort, hwad de Assyrier der left hade, och fingo mycket gods deraf.
8. Men de andre, när de igen kommo, hade de med sig allt det hine med sig fört hade, i boskap och annat gods, och hela landet wardt rikt af sådana rof.
9. Derefter kom Jojakim,* öfwerstepresten i Jerusalem, till Bethulien med alla presterna, på det de skulle se Judith. *Jud. 4: 5.
10. Och hon gick fram till dem. Då prisade de henne allesamman, och sade: Du är Jerusalems krona, Israels glädje; du är hela folkets ära;
11. Att du en så loflig gerning gjort hafwer, och en så stor wälgerning Israel bewist hafwer, att Gud hafwer åter frälst dem; wälsignad är du för Gud ewinnerligen:
12. Och allt folket sade: Amen, Amen.
13. Och då man nu i trettio dagar byte utskift hade,
14. Gåfwo de Judith kosteliga tyg, som Holofernes haft hade, i guld, silfwer, kläder och ädla stenar;
15. Och hwar man war glad, sjöngo och sprungo, både unge och gamle.
16. Capitel.
Då sjöng Judith HErranom denna wisan, och sade:
2. Speler HErranom med trummor, och klinger Honom med cymbaler: sjunger Honom en ny wisa, warer glade och åkaller Hans namn.
3. HErren är den, som örlig stilla kan.* HErre kallas Hans namn. *Ps. 46: 10.
4. Han strider för sitt folk, att Han skall fria oss ifrån alla wåra fiender.
5. Assur kom utaf bergen nordan efter med en stor makt; hans myckenhet öfwertäckte wattnen, och hans hästar öfwertäckte landet.
6. Han hotade att bränna mitt land och dräpa mina unga män; barn och jungfrur bortföra;
7. Men HErren, den allsmäktige Gud, hafwer straffat honom och gifwit honom uti en qwinnas händer.
_804.jpg&oldid=346767){kind=link}