| Judiths Bok. | Cap. 16. | 17 |
8. Ty ingen man eller någon kämpe hafwer nederlagt honom, och ingen hjelte hafwer angripit honom; utan Judith, Merari dotter, hafwer med sin fägring nederlagt honom.* *Jud. 12: 16; cap. 13: 10.
9. Ty hon aflade sina enkokläder, och tog sköna kläder uppå, Israels barn till glädje.
10. Hon beströk sig med kosteligt watten och flätade sitt hår till att bedraga honom.
11. Hennes sköna skor förblindade honom; hennes fägring grep hans hjerta; men hon högg honom hufwudet af;
12. Så att de Perser och Meder gåfwo sig för sådan manlig gerning;
13. Och de Assyriers här jemrade sig; då mina elände fram kommo, som af törst försmäktade woro.
14. Unga drängar genomstungo dem, och slogo dem i flykten såsom barn, de äro nederslagne af HErrans min Guds här.
15. Låt oss sjunga en ny wisa HErranom wår Gud.
16. HErre Gud, du är Gud ben mäktige, som stora ting gör, och ingen kan dig emotstå.
17. Alla ting måste tjena dig; ty hwad du säger, det måste ske.* Då du rifwer en mod, det måste fram gå, och dina ord kan ingen emotstå. *Ps. 33: 9.
18. Bergen måste darra, och stenarna försmälta, såsom wax för dig;* *Ps. 68: 3.
19. Men de som dig frukta, dem bewisar du stor nåd; ty allt offer och talg är allt för ringa för dig; men frukta HErran, det är mäkta stort.* *Syr. 25: 16.
20. We hedningarna, som mitt folk förfölja; ty den allsmägtige HErren hämnas på dem, och hemsöker dem på hämndens dag.
21. Han skall plåga deras kropp med eld och matkar, och de skola brinna, och jemra sig i ewighet.* *Es. 66: 24. Marc. 9: 44. Uppb. 21: 8.
22. Efter sådan seger drog allt folket ifrån Bethulien till Jerusalem att tillbedja HErran; och renade sig, och offrade bränneoffer, och hwad de lofwat hade.
23. Och Judith upphängde alla Holofernes’ wapen i templet,* och det täcket, som hon af hans säng tagit hade; att det skulle HErranom* spillgifwet wara ewinnerligen. *1 Sam. 21: 9. 2 Sam. 8: 7, 11.
24. Och folket war gladt i Jerusalem när helgedomen med Judith i tre månader, och höllo högtid af segren.
25. Sedan drog hwar och en hem igen till sitt; och Judith kom ock hem igen till Bethulien, och wardt högeligen ärad i hela Israels land.* *Jud. 11: 21.
26. Och hon tog ingen man igen efter sin man Manasses död.
27. Och hon wardt ganska gammal, och blef i sin mans hus, till dess hon hundra och fem år gammal war;
28. Och sin (tjenarinna) Abra gjorde hon fri; derefter blef hon död i Bethulien; och man begrof henne när hennes man Manasse.
29. Och folket hade sorgegråt öfwer henne i sju dagar;* och allt sitt gods skifte hon ut ibland sin mans wänner. *1 Mos. 50: 10.
30. Och så länge hon lefde, och än länge seban, torde ingen draga emot Israel.
31. Och dagen af denna segren warder för en stor högtid hållen af de Ebreer, och firad af dem ewinnerligen.
Hwarken de gamla eller de nyare judarne weta något om en dylik fest; således slutar boken med en oriktig underrättelse.
_805.jpg&oldid=346770){kind=link}