| Wishetens Bok. | Cap. 6, 7. | 23 |
många råden, I som upphäfwen eder öfwer folken.
4. Ty eder är öfwerheten gifwen af HErran, och wäldet af den Högste;* hwilken efterfråga will, huru I handlen, och ransaka, hwad I för händer hafwen. *Rom. 13: 1.
5. Ty I ären Hans rikes embetsmän; men I stån edert embete icke wäl före, och hållen ingen rätt, och gören icke efter som HErren skickat hafwer.
6. Han skall ganska grufweligen och snarligen komma öfwer eder, och en ganska hård dom skall gå öfwer öfwerherrarna;* *Ps. 82: 2, 5, 7.
7. Ty dem, som ringa äro, wederfars nåd; men de mäktige skola mäkteligen straffade warda.* *Luc. 1: 52.
8. Ty den som en HErre är öfwer alla, Han fruktar icke för någon mans person;* icke skyr Han heller för någon makt; Han hafwer gjort både små och stora, och hafwer lika omsorg för alla; *5 Mos. 10: 17. 2 Chrön. 19: 7. Job 34: 19. Syr. 35: 16. Apg. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1 Pet. 1: 17.
9. Men öfwer de mäktiga skall en hård dom hållen warda.
10. Till eder, I tyranner, talar jag; på det I mån lära wishet och icke afwiken;
Ordet tyranner, här och v. 22, betyder i allmänhet hwar och en, som eger makt och wälde, ty ordet hade icke på den tiden betydelsen af hårda och grymma regenter.
11. Ty den som helig lära helgeligen behåller, han warder helig hållen; och den som henne wäl lärer, han blifwer wäl wid sig.
12. Så låter nu mitt tal behaga eder; begärer det, och låter lära eder.
13. Ty wisheten är dägelig och oförgängelig, och låter gerna se sig af dem, som henne älska, och låter sig finna af dem, som söka henne;
14. Ja, hon möter, och gifwer sig sjelf tillkänna dem, som henne gerna hafwa.
15. Den som gerna hafwer henne snarligen, han behöfwer icke hafwa der mycket möda om; han finner henne för sin dörr, waktande på sig.
16. Ty åstunda henne, är den rätta klokheten; och den som wakar efter henne, han behöfwer icke lång omsorg hafwa;
17. Ty hon går omkring, och söker den henne wärd är; och låter gerna se sig i wägen, och waktar uppå honom, att hon må möta honom.
18. Ty der en gerna låter underwisa sig, der är wisserligen wishetens begynnelse; och den henne aktar, han låter gerna underwisa sig.
19. Den som gerna låter underwisa sig, han håller hennes bud; men der man håller buden, der är wisserligen ett heligt lefwerne.
20. Men den der ett heligt lefwerne förer, han nalkas Gudi.
21. Den som nu lust hafwer till wishet, honom gör hon till en herre.
22. Wiljen I nu, I tyranner i folket, gerna konungar och förstar wara;
23. Så håller wisheten för ögon,* på det I mågen ewinnerligen råda.* *5 Mos. 17: 18. 1 Kon. 3: 9.
24. Men hwad wishet är, och hwadan hon kommer, will jag nu förkunna eder, och will icke fördölja eder hemligheten; utan utransaka henne af kreaturens begynnelse; och will uppenbarligen gifwa henne före, och icke spara sanningen.
25. Ty jag will med den förgiftiga afunden intet skaffa hafwa; ty en sådan hafwer ingen del i wisheten.
26. Men der de wisa många äro, der står wäl till i werlden; och en klok konung är folkets wälfärd.
27. Derföre låter underwisa eder genom mina ord; och det skall komma eder wäl till måtta.
7. Capitel.
Jag är ock en dödlig menniska såsom andra, född af den menniskas slägte, som först skapad war;
2. Och hafwer fått kötts skapnad, tio månader långt i blod sammanlupen,* af mans säd genom lusta i sammanblandning. *Job 10: 10.
3. Och hafwer desslikes, då jag född war, tagit anda till mig af det menliga wädret; och är också fallen uppå jorden, som oss alla ens bär; och
_811.jpg&oldid=346787){kind=link}