| 26 | Cap. 9, 10. | Wishetens Bok. |
dock intet, om han icke hafwer den wishet, som af dig går.
Om än menniskor kalla någon fullkomlig, så kan den dock icke täckas Gud, om han icke anammat den sanna wisheten: Christus och Hans ord. På den tiden föreställde sig de fromme judarne wisheten såsom person, och hade således till en del rätt förstått Ordspr. cap. 8.
7. Du hafwer utkorat mig till en konung* öfwer ditt folk och till en domare öfwer dina söner och döttrar; *1 Chrön. 28: 4. 2 Chrön. 1: 9.
8. Och befallde mig, att jag skulle bygga dig ett tempel på ditt helga berg, och ett altare i din bonings stad, det likt skulle wara wid det heliga tabernaklet, som du i förtiden tillreda lät;* *2 Mos. 25: 8.
9. Och din wishet med dig, den dina werk wet, och när war, då du gjorde werlden,* och wet hwad dig behagar, och hwad rätt är i dina bud. *Ordspr. 8: 22.
10. Sänd henne ned af din helga himmel, och af din härlighets säte; sänd henne, att hon är när mig, och arbetar med mig, att jag må förstå hwad dig täckt är;
Utan Guds ord kan menniskan icke weta hwad Gudi täckt är, och gör allt uti twifwel och owisshet.
11. Ty hon wet allt, och förstår det; och låt henne leda mig i mina gerningar skickligen, och bewara mig genom sin härlighet.
12. Så warda mina werk dig tacknämliga, och jag dömer då ditt folk rätt, och blifwer wärdig till att sitta på min faders säte;
13. Ty hwilken menniska wet Guds råd; eller ho kan tänka hwad Gud will?* *Es. 40: 13. Syr. 1: 3. Rom. 11: 34. 1 Cor. 2: 16.
14. Ty en dödlig menniskas tankar fela, och wåra anslag äro owissa.
15. Ty den dödliga kroppen beswärar själen, och den jordiska boningen förtungar sinnet, som mycket tänker.
16. Wi råka som nogast på det här på jorden är, och finna med plats på det som förhanden är.
17. Ho will då utransaka det i himmelen är? Ho kan weta ditt råd? Utan du gifwer wishet, och sänder din Heliga Anda af höjden;
18. Och alltså rätteligen tillgår hwad man för händer hafwer på jorden, och menniskorna lära hwad dig täckt är;
19. Och genom wisheten salige warda.
10. Capitel.
Den samma wisheten bewarade honom, som först gjord, och allena skapad war till en werldens fader;* *1 Mos. 1: 26.
2. Och utförde honom utur hans synd; och gaf honom kraft till att råda öfwer all ting.* *1 Mos. 1: 28.
Genom det första evangeliska löftesordet om Messias, som skulle söndertrampa ormens hufwud. 1 Mos. 3: 15.
3. När den orättfärdige ifrån henne i sin wrede afföll, wardt han förderfwad, deraf han så hätskeligen drap sin broder.* *1 Mos. 4: 9.
4. Och när jorden för samma saks skull med floden förderfwad wardt, halp åter wisheten, och regerade den rättfärdiga genom ett ringa träd.* *1 Mos. 6: 14, [et]c.; cap. 7: 7, [et]c.; cap. 8: 1, [et]c.
Träd, nemligen arken.
5. Da hedningarna allesammans illa lefde i willfarelse, fann hon den rättfärdige,* och behöll honom ostraffeligen för Gud, och lät honom blifwa fast emot det faderliga hjertat till sonen.† *1 Mos. 12: 1; †cap. 22: 1, 10, [et]c.
Den rättfärdige, nemligen Abraham.
6. Hon frälste också den rättfärdige, då de ogudaktiga förgingos; då han flydde för elden, som öfwer de fem städer föll;* *1 Mos. 19: 17, [et]c.
Nemligen Loth.
7. Hwilket land öde står, och ännu ryker, till wittnesbörd öfwer ondskan, samt med träden, som omogen frukt bära; och saltstoden, som der står, till den otrogna själens åminnelse.
Omogen frukt, nemligen de så kallade Sodomsäpplen, som utwändigt äro friska och sköna, men inwändigt fyllda af aska.
8. Ty de som icke akta wisheten, de hafwa icke allenast den skadan, att de icke känna det goda; utan lefwa ock efter sig åt de lefwande en åminnelse, så att de icke kunna fördolde blifwa i det, der de uti wille farit hafwa;
9. Men wisheten frälsar dem, som hålla sig intill henne, utur all möda;
10. Den samma ledsagade den rättfärdige, som för sin broders wrede fly måste,* den rätta wägen, och wiste
_814.jpg&oldid=346794){kind=link}