| 40 | Cap. 2, 3. | Tobie Bok. |
20. Och det begaf sig, att hon en ung get hem bar;
21. Och då hennes man Tobias hörde henne bräka, sade han: Ser till att hon icke stulen är; får henne rätte egaren igen;* ty oss bör icke äta af stulet gods, eller komma derwid. *5 Mos. 22: 1.
22. För detta talets skull wardt hans hustru wred; swarade och sade: Der ser man att din förtröstning är fåfäng,* och dina allmosor förtappade. *Job 2: 9.
23. Med dessa och andra flera ord förekastade hon honom hans elände.
3. Capitel.
Då suckade Tobias swårligen, och begynte med gråt bedja,
2. Och sade: HErre, du är rättfärdig, och allt det du gör, är rätt* och alltsammans godhet och trohet. *Ps. 119: 137.
3. Och nu, min HErre, war mig nådelig, och hämnas icke öfwer mina synder, och kom icke ihåg mina och mina fäders missgerningar;
4. Ty efter wi icke hafwa hållit dina bud, så äro wi ock åt wåra fiender öfwergifne, att de beröfwa oss, fångna hålla och dräpa; och wi äro till skam, till spott och hån wordne för de främmande, dit du oss förstrött hafwer.* *5 Mos. 28: 15, 25.
5. Och nu HErre, förskräcklige äro dina domar, efter wi icke hafwa hållit dina bud, och icke rätt wandrat för dig.
6. HErre, bewisa mig nåd, och tag min anda bort i frid; ty jag will hellre död wara än lefwa.
7. Och det begaf sig densamma dagen, att Sara, Raguels dotter, uti de Meders stad Rages ock måste förkastelse höra af en sin faders tjensteqwinna;
Denna vers strider emot cap. 9: 3, 6, ty här står att Raguel bodde i Rages, men cap. 9: 3, 6, står att Raphael sändes af Raguel (således ifrån Rages) till Gabel i Rages. Denna motsägelse finnes blott i den latinska texten, af hwilken wår öfwersättning är tagen, men i den grekiska texten nämnes i Medien staden Ekbatana såsom det ställe, der Raguel bodde, och äfwen i cap. 6: 6 står i den grekiska texten Ekbatana i stället för Rages. Deremot har den latinska texten det företräde, att hafwa cap. 2: 13–18 och cap. 3: 18–23, hwilka ord till större delen äro ganska uppbyggliga, men dock alldeles fattas i den grekiska texten.
8. Ty hon hade warit gifwen sju män, den ena efter den andra; och en ond ande, Asmodeus benämnd, hade dräpit dem alla, straxt de kommo i säng till henne.
Namnet Asmodeus kan härleda sig antingen från ett ebreiskt ord, då det betyder det förderfware; eller ifrån ett persiskt ord, och då betyder det frestare. Luther säger: Den djefwulen Asmodeus heter en dråpare eller en förderfware; det är den husdjefwul, som allt hindrar och förderfwar, att man med barn och folk ingen wäg kommer.
9. Derföre försmädde henne hennes faders tjensteqwinna, och sade: Gud gifwe, att wi aldrig en son eller dotter af dig se måga på jorden, du mannamörderska; will du ock dräpa mig, såsom du de sju män dräpit hafwer?
10. Efter de orden gick hon i en kammare ofwan i huset, och åt eller drack intet i tre dagar, och i tre nätter;
11. Och wände icke igen till att bedja och gråta, och bad Gud, att Han henne ifrån den försmädelsen lösa wille.
12. Derefter på tredje dagen, då hon sin bön lyktat hade, lofwade hon Gud, och sade:
13. Lofwad ware ditt namn, HErre, wåra fäders Gud, ty när du är wred, så bewisar du nåd och mildhet,* och i bedröfwelsen förlåter du synderna dem, som åkalla dig. *Hab. 3: 2.
14. Till dig, min HErre, wänder jag mitt ansigte; till dig lyster jag mina ögon upp.
15. Och beder dig, att du förlossar mig ifrån denna stora försmädelsen; eller taga mig hädan.
16. De wet, HErre, att jag ingen man begärat hafwer, och hafwer behållit min själ ren ifrån all ond lusta;
17. Och aldrig hafwer hållit mig intill otuktigt eller lättfärdigt sällskap.
18. Men en man att taga, hafwer jag samtyckt i din fruktan, och icke af förwett;
19. Och antingen hafwer jag warit icke dem wärd, eller de hafwa icke warit mig wärda; och du hafwer till äfwentyrs behållit mig till en annan man;
20. Ty ditt råd står icke uti menniskors wåld.
21. Men det wet jag förwisso, den
_828.jpg&oldid=346832){kind=link}