| 52 | Cap. 2, 3. | Jesu Syrachs Bok. |
Herren ser icke till de trognas owärdighet, utan förlåter dem af nåd deras synder för Christi skull.
14. We dem, som förtwifla på Gud, och icke faste stå, och den ogudaktige, som böjer sig hit och dit.* *Ords. 28: 18. Jac. 1: 8.
Hit och dit, såsom folket i Achabs tid haltade på båda sidor. 1 Kon. 18: 21.
15. We de förtwiflade, ty de tro intet; derföre warda de ock intet beskärmade.
16. We dem som icke uthärda;
17. Huru will dem gå, då HErren dem hemsökande warder?
18. De som frukta HErran, de tro Hans ord; och de som hafwa Honom kär, de hålla hans bud;* *Syr. 4: 15. Joh. 14: 23.
19. De som HErran frukta, de göra det Honom ljuft är, och de som hafwa Honom kär, de hålla lagen rätt.
20. De som frukta HErran, de skicka sitt hjerta och ödmjuka sig för Honom,
21. Och säga: Wi wilja hellre falla uti HErrans händer, än i menniskors händer;* *2 Sam. 24: 14.
22. Ty Hans barmhertighet är ju så stor, som Han sjelf är.
3. Capitel.
Barnalydnad, ödmjukhetKära barn, hörer mig eder fader,* *2 Mos. 20: 12. 5 Mos. 5: 16. Syr. 7: 29. Matth. 15: 4. Eph. 6: 1.
2. Och lefwer alltså; på det eder skall wäl gå;
3. Ty HErren will, att fadren skall af barnen ärad warda; och hwad modren barnen bjuder, will Han att hållas skall.
4. Den som ärar sin fader, hans synd warder Gud icke straffande;
Icke straffande så, att det medförer skam och förbannelse, v. 18; men i grekiska texten står: den som ärar sin fader, han försonar synden, och dylika uttryck syfta på Phariseernas och de skriftlärdas falska meningar, att man kunde godtgöra somliga öfwerträdelser dermed, att man uppfyllde somliga pligter.
5. Och den sin moder ärar, han samkar en god skatt
6. Den sin fader ärar, han skall ock få glädje af sina barn; och då han beder,* warder han bönhörd.
7. Den sin fader ärar, han får dess längre lefwa; och den, som för HErrans skull hörsam är, på honom hafwer modren en förtröstning.
8. Den som fruktar HErran, han ärar ock fadren, och tjenar sina föräldrar, och håller dem för sina herrar.
9. Ära fader och moder med gerningar, med ord och tålamod;
10. På det deras wälsignelse må komma öfwer dig.
11. Ty fadrens wälsignelse bygger barnen hus; men modrens banna rifwer dem neder.
12. Bespotta icke din faders brist:* ty det är dig ingen ära; *1 Mos. 9: 22. 3 Mos. 20: 9. Marc. 7: 10.
13. Ty ära fadren, är din egen ära, och förakta modren, är din egen skam.
14. Kära barn, sköt din fader i hans ålderdom, och beröfwa honom ju icke, så länge han lefwer;
15. Och se öfwer med honom, om han barnslig warder, och förakta honom ju icke, derföre att du skicklig är.
16. Ty den wälgerning, som fadren bewisas, warder aldrig förgäten: och dig skall godt ske, om du än en syndare är;
17. Och på dig skall tänkt warda i nöden, och dina synder skola förgås, såsom is af solen.
Se v. 4.
18. Den som sin fader öfwergifwer, han skall warda skämd, och den sin moder bedröfwar, han är förbannad af HErranom.
19. Kära barn, blif gerna uti nedrigt stånd; det är bättre än allt det werlden far efter.
20. Ju högre du är, ju mer ödmjuka dig,* så warder dig HErren huld: *Syr. 7: 19. Rom. 12: 3, 16. 1 Pet. 5: 5, 6.
Far icke efter att wara upphöjd, såsom werlden gör.
21. Ty HErren är den Allrahögste, och gör dock stora ting genom de ödmjuka.
22. Far icke efter högre stånd, och tänk icke öfwer din förmåga; utan hwad Gud dig befallt hafwer, der tag alltid wara uppå;
Grt.: Far icke efter det, som är dig för högt, och forska icke efter det, som är dig för swårt. Ps. 139: 6. Ps. 73: 6. Ords. 25: 27.
_840.jpg&oldid=346866){kind=link}