| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 6. | 55 |
4. Ty en sådan förgiftig menniska skadar sig sjelf, och warder sina owänner till spott.
5. Twärt om: den som all ting till det bästa uttyder, han gör sig många wänner; och den som talar i saken till bet bästa, om honom talar man ock det bästa igen.* *Ords. 16: 21.
Den är wis, som uttyder allting till det bästa.
6. Håll dig wänligen med hwar man,* men betro näppeligen en ibland tusen; *Rom. 12: 18.
Grt.: Dina rådgifware (åt hwilka du rätt anförtror dig) ware blott en ibland tusende.
7. Betro ingen wän,* utan du hafwer försökt honom i nöd; *Micha 7: 5.
8. Ty många äro wänner, så länge de kunna nytta deraf hafwa; men i nöden blifwa de icke beståndande.
9. Och mången man är wän, den snarligen blifwer owän; och wisste han ett mord med dig, han sade det wäl.
10. Äro ock somlige bordwänner, och hålla intet i nöden;* *Syr. 37: 4.
11. Medan dig wäl går, så är han din stallbroder, och lefwer i ditt hus, likasom han ock wore der husbonde;
12. Men går dig illa, så står han dig emot, och låter ingenstädes finna sig.
13. Skilj dig ifrån dina owänner; och tag dig likwäl också till wara för dina wänner.
14. En trogen wän är ett starkt beskärm; den honom hafwer, han hafwer en mäktig skatt.
15. En trogen wän står icke till betalandes med några penningar eller gods.
16. En trogen wän är lifsens tröst; den der fruktar Gud, han får en sådan wän;
17. Ty den som fruktar Gud, honom lyckar det sig med wänner, och såsom han är, alltså skall ock hans wän wara.
18. Kära barn, låt lära dig wishet ifrån ungdomen,* så warder en wis man af dig. *Syr. 51: 34.
19. Ställ dig intill henne, såsom den der plöjer och sår, och wänta efter hennes goda frukter.
20. Du måste en liten tid för hennes skull hafwa möda och arbete; men ganska snart skall du nyttja hennes frukter.* *Syr. 51: 35.
Möda och arbete: I ungdomer, medan du lärer, så är ock det mycken möda att regera sinnet, wänja sig wid återhåll och öfwerwinna begärelsen; men när en hafwer fått wanan, så är det ljufligt och lätt.
21. Bitter är hon för de oförsökta, och en sjelfswörding blifwer intet wid henne:* *Ordspr. 24: 7. Syr. 1: 31, 32.
22. Ty hon är honom en hård pröfwosten,* och han kastar henne snarligen ifrån sig. *Es. 28: 16.
23. Sig rosa wäl många af wishet; men de weta föga deraf.
24. Kära barn, hör mitt lära, och förakta icke mitt råd.
25. Gif dina fötter uti hennes fjettrar; och din hals uti hennes halsjern.* *Syr. 7: 25.
26. Böj dina axlar och bär henne,* och skall icke emot hennes band. *Matth. 11: 29, 30.
27. Håll dig till henne af allt ditt hjerta, och blif med alla krafter på hennes wäg.
28. Fråga efter henne och sök henne,* så warder du henne finnandes, och när du får henne, så låt henne icke ifrån dig; *Ordspr. 11: 27. Jos. 5: 39. Apg. 17: 11.
29. Ty på ändalykten skall du få tröst af henne, och din sorg skall wändas dig till glädje;* *Joh. 16: 20.
30. Och hennes fjettrar skola warda dig en stark skärm, och hennes halsjern en härlig klädnad.
31. Hon hafwer en guldkrona med en purpurhufwa;
32. Densamma klädnaden skall du ikläda dig, och densamma sköna kronan skall du sätta på dig.
33. Kära barn, will du lyda, så warder du wis; lägger du det på hjertat, så warder du klok;
34. Hörer du henne gerna, så får du henne; och tillböjer du dina öron, så warder du wis.
35. War gerna när de gamla; och hwar en wis man är, till honom håll dig.*
Hör gerna Guds ord, och märk gerna wishetens goda ordspråk. *Syr. 8: 9.
_843.jpg&oldid=346875){kind=link}