| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 16, 17, 18. | 65 |
28. Och intet af dem hindrar det andra; utan äro ju alltid Hans befallning lydiga.
29. Ytterligare hafwer Han ock sett uppå jorden, och uppfyllt henne med sina goda ting;
30. Och gjorde jorden full med djur, hwilka åter till jord komma.
17. Capitel.
Gud styrer rätt. Gör du bättring.Gud skapade menniskan utaf jord;* *1 Mos. 2: 7.
2. Och gjorde henne åter till jord;* *1 Mos. 3: 19.
3. Och bestämde henne sin lifstid; och skapade dem båda, hwart till sin art, och gjorde dem efter sitt beläte.* *1 Mos. 1: 27. Wish. 2: 23. Col. 3: 10.
Hwart till sin art, d. ä. mankön och qwinkön.
4. Han gaf dem, att allt kött dem frukta måste; och de skulle råda öfwer djur och fåglar;* *1 Mos. 1: 28; cap. 9: 2.
5. Han gaf dem förnuft, mål, ögon, öron och förstånd,
6. Och känsla* och wiste dem både godt och ondt. *1 Mos. 2: 20.
7. Och Han såg besynnerligen till dem för andra djur;
8. Till att wisa dem sitt stora majestät;
9. Han lärde dem, och gaf dem lifsens lag;
10. Han gjorde ett ewigt förbund med dem, och uppenbarade dem sina rätter.* *2 Mos. 20, [et]c. cap. 5 Mos. 4: 13, [et]c.
Nemligen på berget Sinai.
11. De sågo Hans majestät med sina ögon, och hörde Hans härliga röst med sina öron; *2 Mos. 19: 17. 5 Mos. 11: 7.
12. Och Han sade till dem: Tager eder wara för all orätt; och befallte hwar och en sin nästa.
13. Deras wäsende är allestädes för Honom, och intet fördoldt.
14. Uti alla land skickade Han herrskap;* *Wish. 6: 4. Rom. 13: 1, 2.
15. Men öfwer Israel är Han sjelf Herre worden.
16. Alla deras gerningar äro för Honom uppenbara såsom solen; och Hans ögon se utan uppehåll allt deras wäsende;
17. Och all deras arghet är Honom ofördold; och alla deras synder äro för Honom uppenbara.
18. Han bewarar menniskans wälgerningar såsom en signetsring; och goda gerningar såsom en ögnasten.
Gud älskar goda gerningar och har wälbehag dertill, då de ske i tron och af uppriktig kärlek; ty då äro de Hans Andas eget werk.
19. Och på sistone skall Han uppwaka, och wedergälla hwar och en öfwer hans hufwud, såsom han förtjent hafwer.* *Syr. 16: 14. Matth. 16: 27. Rom. 2: 9.
20. Men de som bättra sig, dem låter Han till nåd komma; och de som trötta äro, tröskar Han,* att de icke förtwifla *Matth. 11: 28.
21. Så omwänd dig nu till HErran, och öfwergif ditt syndiga lefwerne.* *Jer. 3: 12. Apg. 3: 19.
22. Bed HErran, och wänd åter af det onda;* *Ps. 34: 15.
23. Håll dig intill den Högsta, och wänd dig ifrån orätt;
24. Och hata afguderi med allwar.
25. Ho will lofwa den Högsta uti helwete? *Ps. 6: 6. Ps. 115: 17, 18. Es. 38: 18, 19.
26. Ty allena de lefwande kunna lofwa; de döda, såsom de der intet mer äro till, kunna intet lofwa;
27. Derföre lofwa HErran, medan du lefwer och helbregda är.
28. O huru stor är HErrans barmhertighet,* Han låter sig nådeligen finna allom dem, som omwända sig till Honom; *Eph. 2: 7.
29. Ty hwad kan dock en menniska wara, medan han icke är odödlig?
30. Hwad är klarare än solen, likwäl måste hon förgås; och hwad kött och blod upptänker, det är ju ondt.* *1 Mos. 8: 21. Rom. 8: 7. 1 Cor. 2: 14.
31. Han ser himmelens omätliga höjd; men alla menniskor äro mull och stoft.* *Ps. 103: 14.
18. Capitel.
Gud är fullkomlig, bör tjenas allwarligt.Men den der lefwer ewinnerligen, allt
_853.jpg&oldid=346901){kind=link}