| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 47, 48. | 95 |
6. Ty han åkallade HErran den Högste; Han stärkte honom hans hand, att han slog den starka krigsmannen, och upphöjde sitt folks horn.
7. Han lät prisa honom för tio tusen, och ärade honom med Guds wälsignelse, att han konungs krona fick.* *1 Sam. 18: 7.
8. Han slog fienderna allestäds, och förlade sina motståndare de Philisteer, och bröt deras horn sönder, såsom det ännu i denna dag sönderbrutet är.
9. För hwar och en gerning tackade han den Helige, den Högste, med en dägelig wisa;* *2 Sam. 23: 1.
10. Han sjöng af allt hjerta, och älskade den honom gjort hade.
11. Han stiktade sångare* wid altaret, och lät dem sjunga sina söta wisor. *1 Chrön. 25 cap.
12. Och stiktade härligen hålla helgedagar, och att man öfwer hela året skulle dagligen begå årstider, med HErrans namns lof, och med sjungande om morgonen i helgedomen;
13. HErren förlät honom hans synder,* och upphöjde hans horn ewinnerligen; och gjorde ett förbund med honom, att riket och konungasätet i Israel skulle när honom blifwa.† *2 Sam. 12: 13. †1 Macc. 2: 57.
14. Efter honom wardt hans wise son Salomo konung, den fadren god ro skaffat hade, att han i frid regera måtte;* *1 Kon. 4: 24; cap. 5: 12.
15. Ty Gud hade gjort all ting stilla omkring honom, på det han åt Hans namn ett hus bygga skulle, och en helgedom upprätta, som blifwa skulle ewinnerligen.
Se cap. 45: 19.
16. O, huru wäl lärde du i din ungdom, och du war full af förstånd, såsom watten öfwertäcker ett land.
17. Och du hafwer allt uppfyllt med ordspråk och lära,* och ditt namn wardt beropadt fjerran på öarna;† och för din frids** skull war du älskad och afhållen. *1 Kon. 4: 32; †cap. 10: 1; **cap. 4: 25.
18. Alla land förundrade sig på dina wisor, ordspråk, liknelser och utläggningar;
19. Och lofwade HErran, den Israels Gud heter;
20. Du kom så mycket guld åstad som tenn, och så mycket silfwer som bly.* *1 Kon. 10: 27.
21. Ditt hjerta gaf sig in till qwinnor, och du lät förwilla dig, och lät komma en fläck på din ära;* *1 Kon. 11: 1, [et]c.
22. Och gjorde det så, att dina barn måste förkastade warda; och wrede gick öfwer dina efterkommande, din dårskap till straff,
23. Då riket åtskildt wardt,* och i Ephraim ett afgudiskt rike uppkom. *1 Kon. 12: 17, 19.
24. Men HErren wände sig icke ifrån sin barmhertighet, och förändrade icke sina utlofwade werk, och förgjorde icke alldeles sin utwaldas efterkommande, och kastade icke bort sin älskares säd;* *2 Sam. 7: 15.
25. Utan behöll ännu något qwar af Jacobs folk och en rot af David.
26. Och Salomo afsomnade med sina fäder;
27. Och lefde efter sig af sin säd Roboam* en owis war, till att regera folket;† *1 Kon. 11: 43: †cap. 12: 13.
28. Den intet förstånd hade, och den med sitt eget sinne* gjorde folket affälligt; *1 Kon. 12: 10.
29. Der till ock Jerobeam, Nebats son, hwilken Israel förde in på afguderi, och kom Ephraim till att synda.* *1 Kon. 11: 26; cap. 12: 20, 28.
30. Och deras synder wordo fast många, så att de på sistone utut sitt land fördrifne wordo;* *2 Kon. 17: 6, 18.
31. Ty de upptogo allehanda afguderi, till dess att hämnden öfwer dem kom.
48. Capitel.
Elia. Elisa. Hiskia. Esaia.Och den propheten Elias kom fram såsom en eld, och hans ord brann såsom ett bloss.
2. Han lät komma hårda år öfwer dem,* och förminskade dem i sitt nit; *1 Kon. 17: 1.
3. Ty genom HErrans ord lyckte han himmelen till; i tre* gånger lät han komma eld neder. *1 Kon. 18: 33. 2 Kon. 1: 10, 12.
_883.jpg&oldid=346986){kind=link}