| 102 | Cap. 2, 3. | Baruchs Bok. |
bedröfwad är, och lutad och ömkeligen går, och sina ögon så när utgråtit hafwer, och hungrig är, hon talar, HErre, om din härlighet och rättfärdighet
19. Och nu, HErre, wår Gud, wi ligga inför dig med wåra böner, icke för wåra fäders och wåra konungars rättfärdighets skull;* *Dan. 9: 19.
20. Utan för din barmhertighets skull; efter du din grymhet och wrede hafwer öfwer oss gå låtit, såsom du genom dina tjenare propheterna talat hafwer, och sagt:
21. Så säger HErren: Böjer edra skuldror, och gifwer eder under konungen i Babel, så skolen I få blifwa i landet,* som jag edra fäder gifwit hafwer; *Jer. 27: 11; cap. 38: 2.
22. Men om I HErrans röst icke lyden, gifwandes eder under konungen i Babel,
23. Så will jag utur Juda städer och utur Jerusalem borttaga glädjes och fröjds röst och brudgummes och bruds röst,* och hela landet skall öde stå, och ingen deruti bo. *Jer. 7: 34; cap. 16: 9; cap. 25: 10.
24. Men wi lydde icke din röst, att wi hade mått gifwa oss under konungen i Babel; derföre hafwer du hållit dina ord, som du talat hafwer genom dina tjenare propheterna, så att man wåra konungars ben och wåra fäders ben utur deras grafwar kastat och förstrött hafwer,
25. Att de om dagen i solen, och om natten i daggen legat hafwa; och hafwa ganska jemmerligen dött genom hunger, swärd och fängelse.* *Jer. 8: 12; cap. 16: 16; cap. 25: 33.
26. Och för Israels hus och Juda hus missgernings skull hafwer du ditt hus, der man ditt namn åkalla plägar, så förstöra låtit, som nu för ögon är.
27. Och du, HErre wår Gud, hafwer med oss ganska nådeligen och efter all din stora barmhertighet handlat;
28. Såsom du genom din tjenare Mose talat hafwer,* på den dagen då du böd honom att skrifwa din lag för Israels barn, och sade: *3 Mos. 26: 15. 5 Mos. 28: 15.
29. Om I icke lyden min röst, så skall wisserligen denna hopen, den fast stor är, ganska ringa warda ibland hedningarna, dit jag dem förströ skall;
30. Ty jag wet dock wäl, att de mig icke höra skola; ty det är ett halsstyft folk; men de skola omwända sig i landet,* der de inne fångna ligga, och skola lära weta, att jag HErren deras Gud är. *Hes. 36: 31.
31. Och jag skall gifwa dem ett förståndigt hjerta; och öron, de der höra.
32. Så skola de då prisa mig i landet, der de fångne inne äro; och skola tänka uppå mitt namn;
33. Och skola wända sig ifrån sina hårda nackar och ifrån sina synder; ty de skola tänka uppå, huru deras fäder gånget är, som för HErranom syndat hafwa.
34. Och jag skall föra dem åter i det land igen,* som jag deras fäder Abraham, Isaac och Jacob swurit hafwer, och de skola der rådande warda; och jag skall föröka dem, och icke förminska; *Jer. 30: 10.
35. Och skall göra ett ewigt förbund med dem, att jag skall wara deras Gud, och de mitt folk;* och skall icke mer fördrifwa mitt folk Israel utur landet, som jag dem gifwit hafwer. *Jer. 31: 33; cap. 32: 38, 39.
Om ett sådant ewigt förbund talar Jeremia cap. 31: 33, 35.
3. Capitel.
Baruchs bön, underwisning.Allsmäktige HErre Israels Gud, i denna stora ångest och nöd ropar jag till dig:
2. Hör och war nådelig, HErre: ty wi hafwa syndat emot dig.
3. Du regerar ewinnerligen;* men wi förgås framgent. *Ps. 90: 2, [et]c.
4. Allsmäktige HErre, du Israels Gud, hör nu Israels bön, som i dödens swalg äro, och deras barns bön, som emot dig syndat, och HErrans deras Guds röst icke lydt hafwa; derföre hafwer ock straffet allt jemt uppå oss warit.
5. Tänk icke uppå wåra fäders missgerningar; utan tänk nu uppå din hand och uppå ditt namn;
6. Förty du, HErre, är ju wår Gud,* så wilja wi, HErre, lofwa dig. *Ps. 95: 7. Ps. 100: 3.
7. Ty derföre hafwer du gifwit din fruktan i wåra hjertan, att wi ditt namn åkalla, och dig i wårt fängelse lofwa
_890.jpg&oldid=347007){kind=link}