| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 2. | 111 |
13. Hwem skulle ännu lysta lefwa?
14. Och Matathias ref sönder sina kläder, han och hans söner, och drogo säckar uppå, och sörjde swårligen.
15. Då nu Antiochi höfwitsmän kommo ock dit till att också twinga dem, som in i Modin stad flydde woro, att affalla ifrån Guds lag och till att offra och röka;
16. Då föllo många af Israels folk till dem;* men Matathias och hans söner blefwo ståndande. *1 Macc. 1: 55; cap. 3: 45.
17. Och Antiochi höfwitsmän sade till Matathias: Du är den ypperste och wäldigaste i denna stad, och hafwer många söner, och är mycket befryndad;
18. Derföre gack du först fram, och gör hwad konungen budit hafwer, såsom alla land, dertill ock Juda män, som ännu i Jerusalem äro, gjort hafwa, så behåller du och dina söner en gunstig konung, och warder begåfwad med guld och silfwer och med stora gåfwor.
19. Då sade Matathias fri ut: Om än alla land Antiochus hörsamma wore, och hwar och en ifrån sina fäders lag affölle, och samtycke i konungens bud;
20. Så will jag och mina söner och bröder dock icke affalla ifrån wåra fäders lag.
21. Der beware oss Gud före; det wore oss icke godt, att wi ifrån Guds ord och ifrån Guds lag affölle.
22. Wi wilja icke samtycka i Antiochi bud, och wilja intet offra eller affalla ifrån wår lag, och ett annat sätt upptaga.
23. Då han alltså uttalat hade, gick en Jude fram för alla deras ögon, och offrade åt afgudarne på altaret i Modin, såsom konungen budit hade.
24. Det såg Matathias, och det stack honom i hjertat, och hans nit om lagen brann;
25. Och han lopp till, och drap wid altaret den Juden och Antiochi höfwitsman, och kastade altaret omkull;
26. Och drog nit om lagen, såsom Pinehas* gjorde Simri, Salomi son. *4 Mos. 25: 28. Ps. 106: 30.
27. Och Matathias ropade högt öfwer hela staden: Hwilken som nit hafwer om lagen, och förbundet hålla will, han drage med mig utur staden.
28. Alltså flydde han och hans söner upp på bergen, och läto blifwa i staden allt, det de hade.
29. Och många fromma menniskor drogo ut i öknen,
30. Och blefwo der med hustrur och barn och deras boskap; ty tyranniet war allt för stort wordet.
31. Men då konungens folk i Jerusalem uti Davids stad hörde, att några satte sig upp emot konungens bud, och hade gifwit sig utur städerna till att undstinga sig hemligen i öknen, och der behålla sig, och att mycket folk war till dem draget,
32. Skyndade de sig till att öfwerfalla dem om sabbathen;
33. Och läto säga dem: Wiljen I ännu icke hörsamme wara? Drager här ut, och görer hwad konungen budit hafwer, så skolen I säkre wara.
34. Dertill swarade de: Wi wilja icke draga här ut; akta ej heller ohelga sabbathen, såsom konungen bjuder.
Sabbathen skall man helga efter Guds bud, dock att man betänker Christi regel, Marc. 2: 27. Sabbathen är gjord för menniskans skull, nemligen att hon må hwila sig och ihågkomma Guds werk, prisa Gud och lära känna Honom; men göra wäl om sabbathen är icke förbjudet; hjelpa menniskor och fänad ifrån förderf m. m. Matth. 12: 2. Marc. 3: 2. Luc. 6: 9.
35. Och de der utanföre stormade till klipporna;
36. Och de der inne woro, wärjde sig intet; kastade icke en sten ut, täppte icke heller klyftorna till;
37. Och sade: Wi wilja så dö i wår oskyldighet; himmel och jord skola wittne wara, att I oss med wåld och orätt dräpen.
38. Alltså wordo de derinne öfwerfallne om sabbathen,* och deras hustrur och barn och boskap dräpna, wid tusen personer. *2 Macc. 6: 11.
39. Då Matathias och hans wänner sådant hörde, gjorde det dem ganska ondt.
40. Och sade till hwarannan: Wilja wi alla så göra som wåra bröder, och icke wärja oss emot hedningarna, till att undsätta wårt lif och lagen, så hafwa de lätt till att platt förlägga oss.
41. Och de beslöto wid sig: Om de angripa oss på sabbathen, så wilja wi wärja oss, på det wi icke alla förgås, såsom wåra bröder i klyftorna förmördade äro.
42. Och sig församlade en stor hop
_899.jpg&oldid=347033){kind=link}