| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 3. | 113 |
4. Han war frimodig såsom ett lejon, och oförskräckt såsom ett ungt rytande lejon, när det något jagar.
5. Han uppsökte de affälliga och ogudaktiga, som trängde folket till att affalla ifrån lagen; straffade och uppbrände dem;
6. Så att hans fiender förskräcktes för honom allestäds, och flydde; och de affällige wordo förtryckte, och han fick lycka och seger.
7. Detta förtröt många konungar; men Jacob war det en glädje, och honom en ewig pris och ära.
8. Han for genom Juda städer, och förgjorde de ogudaktiga der inne, och afwände wreden af Israel.
9. Och han war allestädes i landet namnkunnig, så att alla förtryckta lupo till honom.
10. Deremot samlade Apollonius en stor här af hedningarna och af Samarien, till att strida emot Israel.
11. Då Judas det hörde, drog han emot honom, och höll en slagtning med honom, och drap honom och en stor hop fiender med honom; men de, som undsluppo, flydde.
12. Och Judas fick rof, och tog Apollonii swärd, det han sedan förde i alla sina lifsdagar.
13. Derefter, då Seron, höfwitsman i Syrien, hörde, att de fromme höllo sig intill Juda, och att der war ett stort tal folk församladt,
14. Sade han: Jag will inlägga ära, att jag i hela riket må prisad warda, och will slå Judas och hans hop, som konungens bud föraktat hafwa.
15. Derföre rustade han sig, och en stor makt drog med honom, på det de måtte hämnas öfwer Israel; och kommo allt intill Bethoron.
16. Då drog Judas emot honom med en liten hop;
17. Men när de sågo fienderna, sade de till Judas: Wi äro få; dertill äro wi swage och fastande; huru skola wi då slåss med en sådan stor och stark hop?
18. Men Judas sade: Det kan wäl ske, att en liten hop öfwerwinner en stor; ty Gud kan wäl genom få gifwa seger, så wäl som genom många.* *1 Sam. 14: 6. Jud. 9: 6.
19. Förty segren kommer af himmelen,* och icke af stor myckenhet.† *Es. 45: 1. †Ords. 11: 21.
20. De förlåta sig på sin stora makt, och wilja dräpa och skinna oss, wåra hustrur och barn;
21. Men wi måste wärja oss, och strida för wårt lif och för wår lag;
22. Derföre skall Gud nederlägga dem för wåra ögon; I skolen intet frukta dem.
23. Då han alltså uttalat hade, föll han till fienderna, förr än de dess försågo sig, och slogo Seron och hans folk på flykten;
24. Och jagade dem ifrån Bethoron neder åt in på slättmarken; och slog åttahundra ihjäl: de, som undsluppo, flydde in uti de Philisteers land.
25. Så kom en fruktan i alla folk der omkring för Juda och hans bröder;
26. Och i alla land talade man om Juda och hans gerningar; och det kom ock för konungen.
27. Då nu Antiochus allt detta hörde, förgrymmade han sig ganska swårligen; sände ut och lät göra ett uppbåd i sitt hela rike, och fick en stor makt tillhopa;
28. Och tog till sina skatter, och lade redo ett års såld, och böd, att man skulle allestädes wara rustad.
29. Men då han såg, att han icke hade penningar nog, och att landet för örligets skull, som han nu länge emot lagen fört hade, icke mycket gifwa kunde,
30. Befruktade han sig, att han icke skulle kunna sådan omkostning längre draga, såsom här till dags, då han sold och gåfwor utgaf mer än alla konungar före honom;
31. Derföre wardt han bedröfwad, och drog in uti Persien till att beskatta landet och samla penningar tillhopa;
32. Och lät blifwa i landet en förste benämnd Lysias; honom gjorde han till höfwitsman öfwer hela riket ifrån Euphrates allt intill Egypten;
33. Och befallde honom sin son, den unga Antiochus, efter han skulle fara utur landet;
Denne Antiochus fick tillnamnet Eupator.
34. Och fick honom hälften af krigsfolket och elephanterna, och gaf honom befallning om alla saker; och om Judea och Jerusalem,
_901.jpg&oldid=347039){kind=link}