| 118 | Cap. 5. | 1 Boken Maccabeers. |
utan tal, som stegar och krigsrustning buro, och begynte till att storma.
31. Och i staden war ett klageligt rop, så att det skall upp i himmelen.
32. Då förmanade Judas sitt folk, att de wille strida för sina bröder till att undsätta dem;
33. Och gjorde tre hopar, och slog bak uppå dem i stormen, och lät trumpeta; och folket ropade högt, och bådo till Gud.
34. Men när Timothei här såg, att Judas war bak dem, flydde de, och wordo hårdeligen slagne, så att af dem blefwo i den dagen wid åtta tusen döde.
35. Sedan drog Judas till Maspha, stormade och tog den in, och lät dräpa allt mankön derinne, tog rof, och uppbrände staden.
36. Sedan wann han Cassbon. Mageth, Bosor och de andra städer i Galaad.
37. Men Timotheus samlade åter en stor här tillhopa, och lägrade sig in mot Raphon på hinsidan bäcken.
38. Då sände Judas spejare dit, och lät bese, huru starka fienderna woro, och huru de lågo; dessa sade honom igen, att det war en ganska stor hop af alla hedningar deromkring;
39. Att de ock krigsfolk utaf Arabien när sig hade, dem de sold gifwa måste; och att hären på hinsidan wid bäcken sig lägrat hade, och woro rustade till slags;
40. Derföre drog Judas ut emot dem. Och Timotheus sade till sina höfwitsmän: Om Judas kommer till bäcken, och är så dristig, att han tör draga hit öfwer, så kunna wi icke stå honom emot, utan han slår oss;
41. Men om han fruktar, och tör icke hit öfwer bäcken, så wilja wi öfwer wattnet till honom och öfwerfalla honom, och slå honom.
42. Då nu Judas till bäcken kom, skickade han presterna in till wattnet, och böd dem, att de skulle drifwa allt folket utöfwer, att de måtte hjelpa att slå fienderna, och ingen skulle tillbaka blifwa.
43. Då nu Judas och all hans här så först öfwer wattnet kommo, flydde fienderna och läto sina wärjor falla, och kommo uti ett tempel i den staden Karnaim.
44. Men Judas tog staden in, och uppbrände templet, och alla de der inne woro; och Karnaim wardt förstördt, och kunde icke bestå för Judas.
45. Sedan lät Judas komma tillhopa allt Israels folk, som i Galaad war, små och stora, qwinnor och barn, att de skulle draga med in i Judeen.
46. Och på wägen kommo de till en stor fast stad i Ephron, som i härstråten låg, der man igenom måste, och kunde icke draga der omkring.
47. Wille de i Ephron icke låta Judas derigenom; utan blefwo inne i staden, och höllo portarna till.
48. Men Judas sände till dem, sade dem frid till, och bad wänligen, att man skulle låta honom derigenom; ty dem skulle ingen skada ske af hans folk; han begärade intet, utan allenast draga derigenom; men de i Ephron wille icke låta dem in.
49. Då lät Judas utropa i hela hären, att krigsfolket skulle slå sin ordan, och storma till staden, hwar och en hop af sitt rum.
50. Alltså stormade de till staden i den hela dagen och den hela natten, och togo honom in.
51. Och Judas lät dräpa allt mankön der inne, tog rof, och förstörde honom;
52. Och drog derigenom öfwer de döda kroppar; och kommo öfwer Jordan på slättmarken in emot Bethsan.
53. Och Judas dref uppå folket, som efterst war, och tröstade dem i hela resan, till dess han förde dem in i Judee land.
54. Då drogo de upp på berget Zion med stor glädje, och offrade bränneoffer, att Gud dem seger gifwit, och med glädje hem igen komma låtit hade.
55. Men medan Judas och Jonathas i Galaad woro, och Simon, deras broder, i Galileen för Ptolemais;
56. Och Joseph, Zacharia son, och Azaria höfwitsmännerna hörde af deras seger och stora gerningar,
57. Sade de: Wi wilja ock ära inlägga, och slå uppå hedningarna, dom här omkring äro;
58. Och bödo sitt krigsfolk, att de skulle uppe wara; och drogo till Jamnia.
59. Då drog ut emot dem Gorgias med sin här;
60. Och slog Joseph och Azaria på flykten, och jagade dem allt in till Judee
_906.jpg&oldid=347053){kind=link}