Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 926.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
138 Cap. 14. 1 Boken Maccabeers.

24. Derefter sände åter Simon Numenius till Rom,* att föra dit en stor gyldene sköld, tusen pund swår, och till att förnya förbundet. *1 Macc. 12: 1; cap. 15: 15.

25. Då nu de Romare hörde sändningabuden, sade de: Wi måste ju göra Simon och hans barn en ära;

36. Ty han och hans bröder hafwa manligen hållet sig, och Israel beskyddat, och fienderna fördrifwit; derföre belefwade de Romare, att Judarne skulle fri wara; och det läto de i messingstaflor skrifwa, att man det wid pelarena på Zions berg uppslå skulle.

27. Denna efterföljande skrift hafwer man gjort på adertonde dagen i den månaden Elul, i hundra andra och sjutionde året, i tredje året den öfwersta presten Simons, i Saramel;

Elul motswarar till en del wår Augusti.

28. Uti den stora församlingen af de äldsta, af prester och folket i hela Juda land.

29. Hwarjom och enom ware kunnigt och uppenbart, att uti de stora swåra örlig, som i wårt land warit hafwa, hafwa Simon, Mathathie son. af Jaribs slägte,* och hans bröder, sitt lif wågat, och gjort sitt folks fiender motstånd: på det helgedomen och Guds lag icke skulle förlagd warda, och flytt sitt folk stor ära; *1 Macc. 2: 1.

30. Ty Jonathas hemtade folket tillsamman igen och fattade regementet, och wardt öfwersteprest;

31. Men då han blef död,* kommo fienderna igen, och wille förderfwa landet, och helgedomen öde lägga. *1 Macc. 13: 23.

32. Då stod Simon upp, och förde örliget emot wåra fiender, och skaffade wårom här wärjor och gaf dem sold af sina egna penningar och gods;

33. Och befäste städerna i Juda land, och Bethzura wid gränsen, der fienderna tillförene sina wapen och krigsrustning inne hade, och lade der Judar in till en wakt.

34. Han befäste ock Joppe inwid hafwet, och Gazara in mot Asdod; ty Gazara hade tillförene warit fiendernas fäste; men Simon tog det in, och satte der Judar in, och gjorde det ett godt regemente.

35. Efter nu folket sådan Simons trohet förfarit hade, och wisste de wälgerningar som han folket gjort hade, utwalde honom folket till sin förste och öfwerste prest för hans fromhets och trohets skull, som han allt folket bewisadt, och allestädes winnlade sig att göra sitt folk godt;

36. Ty i hans tid gaf Gud lycka genom hans händer, att hedningarna utur wårt land och ifrån Jerusalem och utaf borgen fördrifne wordo, der de sig uppehöllo, och föllo ut, och förödde helgedomen, och nedertryckte den rena gudstjensten.

37. Men Simon tog borgen in, och lade der Judar uppå, till att beskydda staden Jerusalem och landet, och byggde murarna i Jerusalem högre.

38. Och konung Demetrius stadfäste honom i öfwersta prestadömet;

39. Och höll honom för sin wän, och gjorde honom stor ära;

40. Ty han förnam, att de Romare Judarnas sändningabud ärligen hört hade, och hade gjort ett förbund med dem, och tagit dem i sin beskyddning;

41. Och att det Judiska folket och deras prester belefwat hade, att Simon deras förste och öfwersteprest wara skulle ewigliga, till dess att Gud dem den rätta Propheten uppwäckte.* *5 Mos. 18: 1518. Hagg. 2: 7, 8. Mal. 4: 5.

Den rätte Propheten, d. ä. Messias, ty de wisste af prophetiorna, att Messias skulle nu snart komma.

42. Att han ock höfwitsman wara skulle och bewara helgedomen, och sätta embetsmän i landet, och all krigsrustning och fästen i sitt wåld hafwa;

43. Och att hwar man skall honom hörsam wara, och alla bud skola i hans namn utgå, och skall purpur och gyldene stycke draga.

44. Allt detta skall troliga och fast hållet warda af allt folket och alla presterna, och ingen skall sig deremot sätta; och ingen skall makt hafwa till att kalla folket tillhopa i landet, eller purpur eller gyldene bälte draga, utan han allena.

45. Men den der emot handlar, eller tager sig före denna ordningen bryta, eller om intet göra, han skall saker wara.

46. Alltså lofwade allt folket wara Simon hörsamt.

47. Och Simon samtyckte derutinnan,