| 140 | Cap. 15, 16. | 1 Boken Maccabeers. |
26. Och Simon sände Antiochus till hjelp tutusen män, godt utwaldt folk; och mycket guld och silfwer och wärjor:
27. Men Antiochus tog det intet wid, och höll intet hwad han tillförene lofwat hade, och wände sig alldeles ifrån Simon.
28. Och sände en sin wän till honom, benämnd Athenobius, att han med honom handla skulle, och alltså säga: I hafwen Joppe och Gazara och borgen i Jerusalem intagit, hwilket allt till mitt rike hörer;
29. Och hafwen landet der omkring förhärjat, och stor skada i mitt rike gjort, och tagit mig bort mitt arfland:
30. Derföre äskar jag dessa städer igen af eder, som I mig aftagit hafwen, och all skatt af städerna, som I inne hafwen utan Judalandet.
31. Men hwar I det icke göra wiljer, så gifwer mig för de städer femhundra centner silfwer, och för den skadan och skatten ock femhundra centner; men om I icke heller akten det göra, så wilja wi örliga emot eder.
32. Då Athenobius, konungens wän, till Jerusalem kom, och såg Simons härliga wäsende, och det prål med guld och silfwer, och huru han eljest rustad war, så förundrade han det swårliga uppå, och höll honom före, hwad konungen honom befallt hade.
33. Der på gaf honom Simon detta swar: Det land som wi igen intagit hafwa, det är wåra fäders arf, och hörer eljest ingen till; men wåre fiender hafwa det en tid långt med wåld och orätt inne haft:
34. Derföre hafwa wi nu wårt eget till oss igen tagit, och ingen något afhändt, det hans warit hafwer,
35. Men att du deröfwer klagar, att wi Joppe och Gazara intagit hafwa, det hafwer denna orsak: Man gjorde wårt land och wårt folk stor skada derutaf; dock wilja wi derföre gifwa hundrade centner.
36. Derpå gaf Athenobius inga swar, utan wardt wred och for sin wäg till konungen, och sade honom Simons swar, och af hans härlighet, och hwad han sett hade.
37. Då förgrymmade sig konungen ganska swårligen; men Tryphon kom sig dädan till sjös, och flydde till Ortosia.
38. Så gjorde konungen Cendebeus till höfwitsman öfwer det landet wid hafwet, och fick honom krigsfolk till häst och till fot;
39. Och befallde honom, att han sig; lägra skulle wid Judee gräns, och skulle befästa den staden Cedron, och bygga ett fäste på berget, och skulle till Judarna in i landet falla; men konungen jagade efter Tryphon till att gripa honom.
40. Då nu Cendebeus till Jamnia kom, slog han in uppå Judarna, förhärjade deras land, och lät mycket folk dräpa, och grep många och förde dem bort; och byggde den staden Cedron;
41. Och lade der krigsfolk in, att de der wid gränsen skulle utfalla, och förlägga härstråten, såsom konungen befallt hade.
16. Capitel.
Simons förmaning. Cendebei och Simons död.Derföre drog Johannes ifrån Gazara* upp till sin fader Simon, och sade honom, att Cendebeus war honom in landet fallen, och hade skada gjort. *1 Macc. 13: 54.
2. Då kallade Simon twå sina äldsta: söner för sig, Judas och Johannes, och sade till dem: Jag och mina bröder, och min faders hus, hafwa ifrån ungdom allt intill denna tid örlig fört emot Israels folks fiender, och Gud hafwer oss lycka gifwit, att Israel är ofta genom wåra händer hulpen worden;
3. Men efter jag nu gammal och swag är, så skolen I träda in i min och mina bröders stad, och skolen utdraga och för edert folk strida; Gud hjelpe. eder af himmelen, och ware med eder.
4. Och han lät utwälja i landet tjugutusen män och några resenärer; med denna hopen drogo Johannes och Judas emot Cendebeus, och lågo om natten i Modin;
5. Men om morgonen, då de kommo ut på slättmarken, kom en stor här emot dem till häst och till fot; nu war der ett watten emellan båda härarna.
6. Då drog Johannes in till wattnet, och wände sig emot fienderna; men
_928.jpg&oldid=347114){kind=link}